Komplementär- eller alternativmedicinska synpunkter på colon irritabile - IBS

Av Karl-Otto Aly, leg.läkare, specialist i allmänmedicin, ordförande i  Svensk Läkarförening för Komplementär Medicin, under åren 1972 – 95 chefsläkare på hälsohemmet och rehabiliteringscentret

Tallmogården i Sunnnansjö i södra Dalarna.

Skillnader mellan skolmedicin och komplementär medicin

Synen på och behandlingsrutinerna vid bl.a. colon irritabile även kallad för ”orolig tarm”, ”irriterad tarm” eller ”IBS = Irritable Bowel Syndrome” mellan konventionell (högskole)medicin (KM) och alternativ eller komplementär medicin (KAM) har på senare tid närmat sig varandra och sammanfaller numera i stor utsträckning.  Det finns dock kvar några tydliga skillnader mellan de båda skolornas uppfattningar och behandlingsrutiner som kan vara intressanta att belysa och författaren till detta kapitel står för de komple-mentärmedicinska synpunkterna.

Inom KAM finns en uttalad ambition att behandla alla sjukdomar kausalt, dvs. att så långt som möjligt eliminera och behandla kända eller förmodade orsaksfaktorer till sjukdomen samt att på olika sätt gynna förutsättningarna för självläkning.  Denna allmänna KAM-filosofi grundar sig dels på erfarenheter (empiri) ofta från central- och västeuropeiska företrädare för KAM där denna skola (även på universitetsnivå.) är betydligt mera representerad än vad den är i Sverige och dels från internationell (alternativ)medicinsk forskning.  Inom KAM anser man att de flesta sjukdomarna är orsakade av en mängd olika orsaksfaktorer som arv, miljö, livsstil (kost/motion/vanebildande stimulantia etc.) och inte minst psykologiska faktorer (barndom, relationer, stress m.m.) samt kulturell bakgrund.  KAM-terapeuter försöker därför att så långt det möjligt påverka livsstilsfaktorerna och dessutom i sin terapi framför allt använda naturliga behandlingsmetoder och medel.  Detta kan givetvis leda till vissa skillnader mellan skolmedicinska och alternativmedicinska behandlingsrutiner, isynnerhet som KAM också kan innefatta många behandlingsmetoder som är mera kontroversiella (åtminstone i Sverige) och många gånger svåra att förstå för strängt naturvetenskapligt utbildades läkare. Själv saknar jag tillräckliga kunskaper och erfarenheter av sådana mera kontroversiella metoder som t.ex. homeopati och irisdiagnostik varför jag inte använder dem.  Men sådana metoder används av många icke-skolmedicinskt utbildade KAM-terapeuter, och de behöver därför inte vara värdelösa eller olämpliga.  Tvärtom kan de mycket väl vara ett värdefullt terapeutiskt redskap i händerna på den som är väl insatt i behandlingsmetoderna förutsatt att de används (själv)kritiskt och att de inte gör någon skada, något som kan vara svårt att bevisa eller förutse.

Europeisk Läkarförening för  Klassisk Naturmedicin (ESCNM)

Personligen står jag som svensk legitimerad läkare för en mera modifierad naturmedicinsk behandlingsmodell som närmast står i överensstämmelse med den komplementärmedicinska syn som den Europeiska Läkarföreningen för Klassisk Naturmedicin (European Society for Classical Natural Medicine / ESCNM) företräder där bl.a. homeopati och irisdiagnostik inte räknas till den klassiska naturmedicinen (på tyska Naturheilverfahren).  Sådana alternativa och speciellt i Sverige  kontroversiella behandlingsmetoder kan dock mycket väl användas av legitimerade läkare i andra länder, speciellt i det tyska språk-området men även i Frankrike, England och USA.

Den skolmedicinska synen

Skolmedicinen är framför allt inriktad på att bekämpa sjukdomssymtom och uppenbara sjukdomsorsaker som t.ex. bakterier vid infektioner medan frågan varför bakterier slår till hos somliga men inte hos andra människor betraktas som mindre angelägen.  Naturmedicinen däremot vill helst också komma åt sådana djupare bakomliggande orsaksfaktorer som näringstillstånd, kondition, cirkulation och vegetativa nervfunktioner och åtgärda dem så långt det är möjligt.  Man vill utöver specifik sjukdomsinriktad terapi också ospecifikt påverka i sammanhanget viktiga bakgrundsfaktorer.  Skolmedicinen däremot tillmäter uppenbarligen t.ex. varken psykiska faktorer, kosten eller motionen någon stor betydelse för uppkomsten av olika sjukdomar bland dem colon irritabile eller IBS.   Jag grundar denna uppfattning bl.a. på kapitlet om tarmkanalens funktionsrubbningar i den senaste upplagan av den av Apoteket utgivna ”Läkemedelsboken 2001/2002” skriven av framstående läkare och forskare.  Där står det bl.a. på sidan 113: ”Kosten har sannolikt ingen primär etiologisk betydelse för uppkomsten av IBS…” samt ”Psykologiska faktorer orsakar sannolikt inte IBS...” samtidigt som man understryker betydelsen av en fiberrik kost och gott psykologiskt omhändertagande vid behandling av IBS.  Motionens och fysioterapins möjligheter omnämns över huvud taget inte i nämnda kapitel i ”Läkemedels-boken 2001/2002”.  Naturläkemedel och kosttillskott som vitaminer och mineraler (s.k. antioxidanter) finns heller inte med -  åtminstone inte på framskjuten plats -  i den skolmedicinska behandlingsarsenalen men väl i den naturmedicinska.

E.S.C.N.M.:s och KAM:s behandlingsprinciper

Den europeiska läkarföreningen för klassisk naturmedicin (ESCNM = European Society for Classical Nature Medicine) och den av ESCNM före-trädda (natur)medicinska läkarskolan poängterar däremot uttryckligen betydelsen av en fullvärdig, huvudsakligen vegetabilisk och därmed automatiskt fiberrik och antioxidantrik kost både för människors hälsa och för all sjukdomsbehandling och detsamma gäller för psykologiska faktorer, motionen och fysioterapin.  Även fytoterapi (behandling med medicinal-växter respektive naturläkemedel) föredras framför konventionella syntetiska läkemedel som ofta har allvarliga biverkningar.  Och ett visst mått av även all-varliga biverkningar kan accepteras om man inte känner till eller vill erkänna att det finns behandlingsalternativ.   Givetvis kan även konventionella läkemedel ingå i KAM-läkarnas behandlingsarsenal även om många KAM-läkare försöker att undvika syntetiska läkemedel och hellre använder t.ex. homeopati och akupunktur.  Många KAM-läkare använder också gärna i sin terapi s.k. antioxidanter (”härskningshämmare”), d.v.s. oftast vissa vitaminer och mineraler avsedda att neutralisera de mer eller mindre giftiga s.k. fria radikaler som alltid bildas vid bl.a. inflammatoriska processer.

Psykologi och psykoterapi

I den naturmedicinska behandlingen står följaktligen både psykologin, kosten och motionen liksom fysioterapin i centrum för intresset både när det gäller behandlingen av de flesta vanliga civilisationssjukdomarna och av IBS.  Således tillmäter de ”klassiska naturmedicinarna” liksom jag de psykologiska bakgrundsfaktorerna stor uppmärksamhet.  Vid IBS handlar det  - som så ofta i sjukdomssammanhang  -  om en felregulation av det vegetativa nervsyste-mets styrfunktion, i detta fall av tarmens peristaltik. Psyket påverkar indirekt alla vegetativa processer, något som den moderna psykoneuroimmunologin har lärt oss. Olösta psykiska problem och konflikter liksom negativ stress påverkar det vegetativa nervsystemet (liksom immunförsvaret) negativt och det kan givetvis bidra till den vegetativa felstyrningen och den rubbade tarmmotiliteten.  I början av varje kausal behandling måste därför finnas en ambition hos läkaren att hjälpa patienten att komma tillrätta med eventuella psykiska problem och den negativa stress som med all sannolikhet bidragit till uppkomsten av patientens sjukdom (IBS).  Här behövs det framför allt en psykologisk utredning och genomlysning av patientens eventuella psykiska problem och olösta konflikter och därefter en adekvat psykoterapi samt inlärning av lämplig stresshanteringsmetod t.ex. progressiv avslappning, autogen träning eller andra stressreducerande tekniker som yoga, QiGong, Tai-Chi eller liknande.  Det psykologiska omhändertagandet är troligen en mycket viktig del i behandlingsprogrammet. 

Kostens betydelse vid irritabel colon - IBS

A ndra viktiga kausalfaktorer som måste beaktas och om möjligt behandlas och elimineras är bl.a. att dagens jäktade människor ofta äter under stress och  snabbt slänger i sig ”skräpmat”.  De äter gärna stående och att de tuggar den maten (som i sig knappast inbjuder till tuggning) dåligt eller inte alls och de  sköljer ofta ned maten med drycker av lågt hälsovärde som Coca-Cola eller liknande sötade läskedrycker.  Många sätter också i sig för mycket av den lättsvalda denaturerade fiberfattiga feta och söta maten som knappast ger något tuggmotstånd och därför lätt slinker ned i stor mängd, dåligt förberedd för den fortsatta matsmältningen.  Detta kan leda till dålig matsmältning vilket är en del av IBS-syndromet som bl.a. kännetecknas av uppkördhet, ömhet i nedre buken och ojämna avföringsvanor, ibland hård och ibland lös avföring,  ofta slemtillblandad, d.v.s. omväxlande förstoppning och diarré. Man kan mycket väl tänka sig att det vid IBS grunden och från början handlar om förstoppning där det i tjocktarmen successivt ansamlas en allt större mängd tarminnehåll som till stor del består av både fysiologiska och patogena bakterier och osmältbara ofta giftiga kostbeståndsdelar.  I denna mer eller mindre stillastående och giftiga fäkaliemassa sker det givetvis en intensiv bakteriell aktivitet och härvid produceras bl.a. en stor mängd mycket toxiska metaboliter (ämnesomsättningsprodukter).  Dessa toxiska metaboliter liksom olika patogena bakterier kan naturligtvis irritera tarmslemhinnan intensivt kemiskt och åstadkomma en inflammatorisk retning.  Denna kan ge upphov till upprepade skov av diarré som en möjlighet att avlasta tarmen och göra sig av med de irriterande gifterna.  Den gängse husmanskosten, isynnerhet om den domineras av söt fiberfattig ”skräpmat”, plus dagens motionsbrist och stress leder förr eller senare till förstoppning (obstipation).  En allmänt obstipationshämmande livsstil och kost är därför motiverad - i varje fall på sikt - som basbehandling även vid IBS.  Långvarigt bruk (missbruk) av tarmirriterande avföringsmedel som Senna (Pursennid, ), Bisakodyl (Toilax, Dulcolax), Sagrada (Emulax) och  Natriumpikosulfat (Emulax) kan också i det långa loppet bidra till förstoppning och troligen även till colon irritabile.  Sådana tarmirriterande laxermedel skall givetvis undvikas för att inte irritera en redan irriterad tarmlemhinna ytterligare.  Man får heller inte glömma att en del vanliga läkemedel kan ge förstoppning, t.ex. morfin och morfinliknande preparat dvs. smärtstillande medel och vissa hostmediciner, en del blodtrycksmediciner och blodfettsänkande medel samt (tricykliska) antidepressiva.  Ändrad medicinering kan därför behövas ibland.

 Nutidsmänniskor sätter ofta i sig för många tomma kalorier, för mycket olämpliga fetter, vitmjölsprodukter, socker (i söta efterrätter, drycker, olika bakverk och sötsaker),  charkuterivaror, feta mjölkprodukter m.m.) samt (fiberfattigt) kött från hårt industrifarmade djur och det ökar också belastningen på mag-tarmkanalen liksom på kroppen i övrigt (fetma, hjärt-kärlsjukdomar, typ-2-diabetes, cancer etc.)

Matsmältningsbesvären accentueras och förvärras av den starkt denaturerade,  industriellt och termiskt (med höga temperaturer) hårt behandlade och på essentiella (livsviktiga) näringsämnen utarmade civiliserade kosten. Detta gäller framför allt den s.k. snabbmaten som jag gärna betecknar som ”skräpmat” (hamburgare, pizzor, korv med (vitt) bröd etc., sockerkakor etc.). Essentiella näringsämnen som vitaminer, mineraler (antioxidanter) och s.k. spårämnen (mikronutrienter) går i mycket stor utsträckning förlorade vid industriell hantering av maten (raffinering, konsistensförändring, hållbarhets-behandling etc.) och vid mathanteringen i köket (stekning i höga temperaturer speciellt av oxidationskänsliga fleromättade fetter, borthällt kokspad, längre tids lagring och återuppvärmning av maten).  Den låga halten av s.k. naturliga antioxidanter i denaturerad kost förvärrar problemet då det vid inflamma-toriska processer, som i detta fall i tarmen, bildas stora mängder s.k. fria radikaler som kräver likaledes stora mängder antioxidanter (härsknings-hämmare) för att avgiftas och neutraliseras.

Denna viktiga avgiftningsprocess sker bäst med hjälp av naturliga antioxi-danter som framför allt finns i en så lite behandlad högvärdig naturnära kost. Antioxidanter i form av kosttillskott anses inte alls ha samma avgiftande effekt som naturliga antioxidanter  men kan ändå vara indicerade i varje fall i början av behandlingen och om skador på tarmslemhinnan försvårar närings-

upptaget (malabsorption).  Lämpliga antioxidant- eller kosttillskott kan vara

C-vitamin (ca. 1/2 – 1 gram/dag), 100 – 200 mg E-vitamin/dag, Bevitotal comp 1 x 2, TrioBe 1 t/d samt 100 mcg Selen eller ett receptfritt multivitamin-mineraltillskott av typen ”Mitt Val”(Apoteket) eller ”Ledins Komplett” (hälsokosthandeln) som innehåller små mängder av alla kända mineraler och vitaminer inklusive B:12 och Folinsyra.

En högvärdig huvudsakligen vegetabilisk kost

Frågan huruvida människan är (huvudsakligen) växtätare är omdiskuterad och  kontroversiell.  Att vi på våra bredda varit tvungna att leva på blandkost och äta relativt mycket animaliska produkter för att överleva i förhistorisk tid och fram till vår tid är välkänt liksom att vi i regel klarar oss bra på en väl sammansatt blandkost.  Men frågan om en sådan kost är den för människan optimala är ännu inte slutgiltigt besvarad, även om det finns en hel del forskning som visar att vegetarianer både lever längre och är friskare än en jämförbar på blandkost levande normalbefolkning.  Det är flera stora vetenskapliga undersökningar från framför allt ett amerikanskt universitet (Loma Linda i Kalifornien) som har visat denna skillnad och då har man också tagit hänsyn till religionstillhörighet.  Aktiva religionsutövare som också är vegetarianer är friskare än likaledes aktiva religionsutövare som är blandkostare.  F.ö. har man alldeles nyligen visat att vi genetiskt till 99% är identiska med schimpanserna och att den lilla genetiska olikheten mellan oss och schimpanserna gäller hjärnans storlek och funktion men inte bettet och tarmkanalen.  Ändå envisas vetenskapssamhället med att hävda och att vi med hänsyn till vår kost mera är lika grisen och är bättre skapta för grisens blandkost än för schimpansens huvudsakligen vegetabiliska kosthåll.  Men vi är inte gräsätare utan är bäst anpassade till koncentrerade vegetabilier, rötter, nötter, frukter och frön.  Likväl älskar vi att trosvisst hålla fast vid en animaliebetonad blandkost (som vi för övrigt bara klarar av tack vare elden, salt, starka kryddor och hård bearbetning av våra födoämnen) trots att det är klart visat att vår varmt omhuldade blandkostform (och livsföring) starkt bidrar till uppkomsten av våra vanligaste svåra folksjukdomar som cancer, fetma, hjärt-kärlsjukdomar och reumatism.  Flera seriösa vetenskapliga undersökningar visar att dessa och många andra sjukdomar kan förebyggas och ofta botas med en vegetarisk livsstil (ej med enbart vegetarisk kost!)

Just p.g.a. denna insikt om det viktiga sambandet mellan hälsa/sjukdom och  livsstil och kosten ordinerar de flesta övertygade KAM-läkare och -terapeuter  i regel en relativt fiberrik huvudsakligen vegetabilisk högvärdig kost med stor andel olika grönsaker, baljväxter, rotfrukter, fullkornsprodukter, mjölksyrade livsmedel (olika filmjölksorter och mjölksyrade grönsaker) men utan raffinerade livsmedel som vitt socker, vitt mjöl och margarin (hårt manipulerade fetter).  Kosten bör också vara koksaltfattig, utan starka kryddor och utan onödiga tillsatser samt helst ekologiskt producerad och skonsamt behandlad, ingen stekning och fritering!  Jag är väl medveten om att en så drastisk kostförändring för många människor har besvärande sociala konsekvenser men egentligen inte är något dietetiskt utan ett socialt problem.  Därför rekommenderar jag till dem som inte vill bli vegetarianer gärna en huvudsakligen vegetabilisk kost, delvis mekaniskt behandlad och värmebehandlad och med inslag av fisk och ägg.  En sådan kost liknar den erkänt hälsosamma Medelhavskosten och den är socialt mera accepterad och lättare genomförbar.   Kosten måste givetvis i viss mån anpassas till symtombilden, där mera lättsmälta grönsaker och sallader samt en relativt sett mindre andel råkost ges till patienter med en uttalad benägenhet för diarré och gasbildning medan den mera av förstoppning dominerade sjukdomsbilden bör behandlas med en grövre, fiberrik kost där olika baljväxter, fullkornsprodukter och särskilda fermenterade mjölksorter (s.k.funktionella livsmedel/probiotika) ingår dagligen.

Den fysiologiska tarmflorans stora betydelse

En fördel med den fiberrika huvudsakligen vegetabiliska kosten är att den gynnar uppkomsten av en livskraftig fysiologisk tarmflora.  Enligt nyare forskning är en livskraftig fysiologisk tarmflora av avgörande betydelse för tarmens hälsa och god tarmfunktion samt för immunförsvaret och allmän-hälsan.  Det gäller att på olika sätt gynna uppkomsten av en sådan tarm-bakterieflora dels genom att vara restriktiv med antibiotika och dels genom att med kosten tillföra och gynna fysiologiska tarmbakterier (s.k. probiotika).

Inte så sällan kan s.k. bredspektrumantibiotika slå ut den fysiologiska tarmflo-ran och ibland utlösa en svår tarmsjukdom (membranös colit m.m.).  Vid anti-biotikautlöst diarré är det speciellt viktigt att åter etablera en normal tarmflora.

Probiotika har en viktig plats i KAM-behandlingen av IBS

I vissa särskilda livsmedel (s.k. functional food - på svenska funktionella livsmedel) eller probiotika finns  stora mängder fysiologiska tarmbakterier som gynnar (pro) livet (bios) och tarmens hälsa, huvudsakligen s.k. mjölk-syrabakterier.  Dessa bakterier producerar bl.a. mjölksyra som kan hämma patogena (sjukdomsframkallande) bakterier och skonsamt stimulera peristal-tiken och därmed också en god tarmfunktion.  Dessa bakterier behöver bl.a. osmältbara fibrer för att kunna föröka sig och bli de dominerande bakterierna i tarmen.  Mjölksyrabakterierna kan också fästa vid tarmväggens slemhinna och där konkurrera med olika patogena (sjukdomsframkallande) mikroorganismer om näringstillgången.  Avdöda tarmbakterier tjänar dessutom som näring för tarmslemhinnans celler och de ger också information till i tarmslemhinnan lokaliserade lymfkörtlar om vad som är kroppseget eller inte (”self” eller ”non-self”).  Denna i tarmen pågående informationsöverföring är en viktig förutsättning för immunförsvarets funktion.  Immunförsvaret måste informeras om vilka bakterier som är kroppsegna (”self”) och som därför inte skall angripas och också om vilka bakterier som är patogena (sjukdomsfram-kallande), inte kroppsegna (”non-self”), och som därför skall bekämpas av immunförsvaret.  En felaktig tarmflora (och kost) bidrar sannolikt till de ännu av vetenskapen oförklarade felregulationer av immunsystemets funktioner som vi kallar för allergi och autoimmunitet.

Den animaliska kostens nackdelar

En kost rik på animaliskt protein från kött, fisk, ägg och ost innehåller en stor mängd svavelhaltiga aminosyror som bryts ned av svavelsyrareducerande föruttnelsebakterier varvid det bl.a. bildas svavelsyra och svavelsyrlighet som skadar tarmepitelet.  Tarmslemhinnan kan för övrigt också skadas av patogena bakterier och tungmetaller t.ex. Cadmium från konstgödslad säd eller kvicksilver från am8algamfyllningar i våra tänder. Tarmen mister då i skadade tarmavsnitt sin selektiva resorptionsförmåga och permeabilitet vilket innebär att den inte alltid kan stänga ut stora proteinmolekyler och bakterier från att komma in i blodbanan vilket bl.a. kan medföra allergier och spridning av infektioner.  Man kallar detta fenomen för tarmläckage som man mer och mer börjar intressera sig för.  Fysiologiska bakterier kan också hämma föruttnelse-processer i tarmen som kan bilda cancerogener (cancerframkallande ämnen).  Det förefaller således att regelbunden tillförsel av probiotiska mjölksyra-bakterier tillsammans med en fiberrik kost gynnar kolonisering och tillväxt av fysiologiska bakterier i tarmen vilket är av stor betydelse för tarmens och hela kroppens hälsa.  För att ytterligare stimulera tillväxten av fysiologiska (”snälla”) tarmbakterier kan man använda en speciell sockerart, laktulos, som är en apoteksvara och säljs där under namnen Laktulos och Duphalac.  Laktulos säljs f.ö. också  i hälsokostaffärer under namnet Lactipex. Tarmbakteriers tillväxt stimuleras av denna sockerart som normalt inte kan passera genom tarmväggen till blodet och därför tolereras också av diabetiker.

Probiotiska bakterier med dokumenterad positiv effekt på en orolig tarm är lactobacillus plantarum 299V (i ProVivaprodukter).  Andra bakterier med positiv effekt på tarmfunktionen är lactobacillus acidofilus (i Dofilus fil),  lactococcus lactis L1A och LB21 (i Verum Hälsofil) och bifidobacterium longum (i Bifilus fil) m.fl..

Viktigt att inte äta under stress och att tugga maten väl

En annan faktor av stor betydelse för god tarmfunktion och hälsa är förutom en fullvärdig kost och tillförsel av fysiologiska tarmbakterier att man tuggar maten mycket omsorgsfullt och väl samt att man äter i lugn och ro och vid regelbundna tider och att man äter relativt små mängder mat vid varje måltid.

Viktigt är också att man rör på sig mycket och regelbundet bl.a. därför att det gynnar djupandning (bukandning) vilket ger ”massage” åt hela tarmpaketet med förbättrad genomblödning och peristaltik som följd.  Liknande positiva effekter får man också av gymnastik, yogaövningar, andningsgymnastik, bukmassage och annan fysikalisk terapi.  En enkel övning är att då och då massera buken med lugna medsols massagerörelser.  Sådan massage stimu-lerar tarmfunktionen och hjälper till att fördela eventuella gaser i tarmen.

Undvik allergiframkallande födoämnen

Viktigt i sammanhanget är också att man utreder huruvida det föreligger en allergi mot enskilda födoämnen eller annan födoämnesintolerans t.ex. mot laktos eller gluten.  Födoämnen som kan ge upphov till allergiska reaktioner

är mjölk och mjölkprodukter, fisk, ägg, nötter, jordnötter, soja, tomat, jord-gubbar, choklad, skaldjur och vissa livsmedelssatser (färger och konser-veringsmedel).   Det är också rätt vanligt att det föreligger intolerans mot vanliga livsmedel som innehåller gluten som finns i våra inhemska sädesslag (vete, råg och korn möjligen också i havre).  Dessa sädesslag bör - eventuellt under en begränsad tid på några månader - uteslutas för att se om symtombilden påverkas.  Det är viktigt att notera att det finns en hel del mycket användbara glutenfria alternativ till våra vanliga glutenhaltiga livsmedel som bovete, hirs, råris, majs (polenta) och qvinoia.  Kända eller misstänkta födoämnen som kan ge allergier eller annan överkänslighet bör givetvis uteslutas ur kosten och en allergologisk utredning kan i oklara fall vara indicerad.  Möjligen kan man efter hand återinsätta något misstänkt livsmedel och avvakta reaktionen.  Ökar tarmbesvären tar man bort det återinsatta födoämnet och utesluter det för gott eller låter det vara kvar på matsedeln om det tolereras och eventuellt kan man senare pröva något nytt födoämne.  Jag tänker då i första hand på icke denaturerade äkta livsmedel, inte på socker, vitt mjöl, margarin, Coca-Cola och liknande.

Naturläkemedel

Läkemedel har en central ställning inom medicinen vid all sjukdomsbehand-ling. Detsamma gäller även för naturläkemedel eller s.k. frilistade naturmedel inom naturmedicinen.  Filosofin bakom intresset för naturläkemedel är att dessa alltid varit en del av vår miljö och att vi därför på ett eller annat sätt kommit i kontakt med dem, skaffat oss erfarenhet av och i viss mån anpassat oss till dem, om man undantar kända giftiga växter.  Enligt definitionen är naturläkemedel sådana läkemedel där de aktiva beståndsdelarna är av naturligt ursprung och ej alltför bearbetade.  Naturläkemedel får användas i egenvården och de skall vara ofarliga vid normalt bruk, något som tyvärr inte alltid gäller för receptbelagda vanliga läkemedel.  En snabb kontroll av biverkningsrapporterna t.ex. i FASS ger en fingervisning om att problemet med läkemedelsbiverkningar är stort och mycket allvarligt.  Enligt Socialstyrelsens senaste rapport (februari 2003) dör enbart i Sverige varje år 150 människor p.g.a. felbehandling och  ytterligare 250 personer får allvarliga skador och men för livet av samma orsak, och det är läkemedelsbiverkningarna som står för huvudparten av behandlingsskadorna, och de utgör en kalkylerad risk.  Kanske är det inte så svårförklarligt att många människor gärna söker alternativ vård och prövar naturläkemedel även om dessa i likhet med vanliga läkemedel också kan ha biverkningar.  Dessa är dock i allmänhet av lindrig natur.

Lämpliga naturläkemedel vid colon irritabile är först och främst kamomill som har en kramplösande effekt på tarmmuskulaturen och dessutom har en gynnsam inverkan på tarmfloran.  Kamomill verkar dessutom lätt desinficerande, kramp-lösande (spasmolytiskt) och motverkar gasbildning i tarmen.  Kamomillte kan enklast tillredas om man använder kamomilltepåsar eller lägger en matsked kamomillblomma i en tekanna och häller en kopp kokande vatten över den, låter det hela svalna och dricker teet sedan man silat ifrån blommorna.  Det något tråkiga kamomillteet kan uppgraderas t.ex. med pepparmynta och lite honung och citron.  En annan välgörande teblandning som motverkar besvärande gasbildning består av lika delar - förslagsvis ½ - 1 tesked - av kryddörterna kummin, fänkål, anis och koriander.  Denna väldoftande och välsmakande kryddblandning kokas i 5 – 10 minuter och serveras som te gärna med lite honung mellan måltiderna.  Eftersom det bildas en hel del gifter i tarmen bl.a. av den intensiva bakteriella aktiviteten i tarmarna utsätts kroppens stora avgiftningsorgan levern för en kraftig belastning och extraarbete och där kan en del natur(läke)medel komma till användning.  Leverskyddande effekter har man visat framför allt för Mariatistel, kronärtskocka och maskros.  Naturläkemedel som kan användas för att avlasta levern, minska trycket i levertrakten och minska gasbildningen är bl.a. Ledins Digitur (f.d. Ledins Magelixir), Ledins Ducate (f.d. Ledins Magte), Ledins Colote (f.d. Ledins Tarmte), Salus Gallelixir, Salus Lever-gallte, Cynaramin och Magol (kamomill och Mariatistel).  Enklast är det kanske att då och då äta den kulinariska exo-tiska grönsaken kronärtskocka och blanda färska maskrosblad i salladen på sommaren.

Bulkmedel eller volymökande avföringsmedel

Ett annat viktigt naturmedel vid colon irritabile är de gamla hederliga linfröna som räknas som s.k. bulkmedel.  Färskmalda eller hela linfrön kan lämpligen strös över gröt eller fil.  Man kan också koka upp 1 – 2 matskedar hela linfrön i några deciliter vatten och låta avkoket stå över natten.  Sedan kan man dricka avkoket inklusive fröna 1 – 2 gånger dagligen.  Linfröavkoket och de uppsvällda linfröna ökar tarminnehållets volym, skyddar tarmslemhinnan och gör att  tarminnehållet lättare passerar genom tarmkanalen.  Andra viktiga bulkmedel är vetekli och havrekli som skall förtäras med rikligt vätska. Man kan också blötlägga havre- och vetekli eller blanda båda sorterna i t.ex. havre-gröt.   Hela psylliumfrön s.k. loppfrön kan också användas som bulkmedel på samma sätt som linfrön.

Linfröskal förekommer i hälsokosthandeln under namnet Husk och på apoteken under namnen Lunelax och Vi-Siblin.  Bulkmedel spelar f.ö. en viktig roll även i den konventionella behandlingen av IBS och de är lika viktiga i den komple-mentära behandlingen och till stor del är hälsokosthandelns preparat och apotekens identiska. Spannmålsfibrer där man avlägsnat fytinsyran och gluten tillhandahålls på apoteken under namnet Fiberform och det är ett receptfritt bulkmedel som jag gärna vill rekommendera.  Ett annat bra bulkmedel från apoteket är Inolaxol.

Laktulos har jag redan nämnt tidigare och det finns på apoteken både under namnet Laktulos och Duphalac.

Övrigt

Från England kommer rapporter att man där framgångsrikt behandlat IBS med hypnos och denna alternativa terapi förekommer också på enstaka ställen i Sverige.  Andra alternativa terapier är säkert tänkbara och förekommer troligen också i Sverige och jag tänker då framför allt på akupunktur och homeopati. 

Tyvärr saknar jag erfarenhet av dessa två terapiformer.  Men eftersom colon irritabile visserligen är en besvärlig men i grunden relativt ofarlig åkomma kan man naturligtvis också tänka på dessa terapeutiska möjligheter om man inte lyckas med i denna bok beskrivna terapier.  Avslutningsvis vill jag poängtera att colon irritabile är en vanlig åkomma som med fördel kan behandlas och för-hoppningsvis botas med god egenvård. 

Karl-Otto Aly i februari 2003.

Litteraturhänvisningar kan erhållas från författaren.

 Tillbaka / Åter förstasidan