Alternativa eller komplementära behandlingsmetoder vid reumatiska sjukdomar.  En kort presentation av forskningsinitiativ från Reumatikerförbundets alternativmedicingrupp vid forskardagen på Karolinska sjukhuset den 3l september 2000. 

av Karl-Otto Aly.

 

Sista söndagen i september i år hade Reumatikerförbundet i samarbete med forskare på reumatiska sjukdomar årets stora forskardag för allmänheten om aktuell forskning inom reumatolgin.  Där presenterades de senaste rönen inom reumatologisk forskning och där ingick också en presentation av arbetet inom den s.k. alternativmedicingruppen inom Reumatikerförbundet.  Denna presentation gjordes av överläkaren på Karolinska sjukhusets reumatologiska klinik, docent Bo Ringertz och artikelförfattaren. 

 

Alternativgruppen som tillsattes 1994 på patientinitiativ består av tre läkare varav två reumatologer och en allmänläkare, två reumatiker och Reumatikerförbundets forskningssekreterare.  Gruppens målsättning har varit och är att inventera vilka alternativa metoder som används i Sverige av reumatikerpatienter, ta fram forskningsrapporter och underlag samt att initiera olika forskningsprojekt.  Föredragshållarna betonade svårigheterna att få fram acceptabel forskning bl.a. pga att olika metoder ofta används samtidigt, att det är svårt att få fram tillräckliga forskningsmedel, kompetenta forskare och tillräckligt patientunderlag för utforskning av alternativa terapier vid reumatiska sjukdomar.  En del forskningar har redan gjorts, oftast mindre s.k. pilotstudier, beträffande olika alternativa terapier och flera studier skall efterhand initieras.

 

Områden där det f.n. finns mest forskningsunderlag är kostbehandlig med fasta och glutenfri vegankost där resultaten pekar på att denna kostbehandling kan ge långvarig smärtlindring och tydlig förbättring av flera symtom och flera laboratorieparametrar dock utan att definitivt kunna stoppa den reumatiska processen men väl att förbättra livskvalitén och medicinförbrukningen för många reumatiker.  I botten på dessa livsstilsstudier ligger en norsk undersökning som 1990 publicerades i den ansedda brittiska läkartidskriften Lancet  och där flera uppföljande undersökningar visade bestående goda resultat för de patienter som fortsatte dietbehandlingen .  Tänkbara förklaringsmekanismer redovisades, bl.a. att den vegetariska kosten är rik på antioxidanter, att den har en ur inflammationssynpunkt gynnsam fettsyrasammansättning, att tarmfloran liksom tarmslemhinnan och därmed immunförsvaret påverkas gynnsamt, att "tarmläckaget" och därmed inflödet av toxiner och antigen till blodet från tarmen minskar och att det vid reumatiska sjukdomar också ofta finns med födoämnesallergier respektive intoleranser mot bl.a. mjölk, soja, kött, gluten m.m.

En koststudie på Karolinska sjukhuset och på Huddinge sjukhus är nyligen avslutad och kommer snart att redovisas och publiceras i en vetenskaplig tidskrift.

 Ett annat område där det finns ett stort intresse inte minst från patienternas sidan är amalgamproblemet där gruppen försökt att få till stånd en vetenskaplig studie men tyvärr ännu inte lyckats.

 Två studier med s.k. Feldenkraismetodik vid behandling av  fibromyalgi och spondylartrit (Bechterews sjukdom) har genomförts i Linköping och vid Spenshults Reumatikersjukhus.  Feldenkraismetoden går ut på att lära patienterna mera naturliga rörelsemönster, bli mera kroppsmedvetna, träna in ett mera ekonomiska arbetssätt bl.a.  för att på det sättet  minska onödiga spänningar.  Båda studier visar  hyggliga förbättringar vid båda sjukdomar med ökad rörlighet och bättre livskvalité.  Långtids-  effekterna är ej utvärderade.  Resultaten är jämförbara med dem vid annan konventionell terapi och fler studier behövs.

 

En annan studie med 48 deltagare av behandlingseffekterna av s.k. bindvävsmassage vid fibromyalgi har genomförts av dr G. Brattberg vid  "Värkstaden" i Stockholm.  88% av patienterna primärt upplevde smärtlindring av behandlingen och 68% stor förbättring av olika symtom.  Symtomlindringen var signifikant större i försöks- än i kontrollgruppen.  Långtidseffekterna är okända.

 

Reumatikerförbundet har också genomfört en stor enkätstudie för att ta reda på vilka komplementärmedicinska metoder som förbundets 58 000 medlemmar använder.  Följande alternativmetoder används och siffrorna inom parentes efter varje terapiform anger dels den genomsnittliga procentuella subjektiva förbättringen och dels antalet avgivna svar för respektive terapiform. Akupunktur (57% - 265)), amalgamsanering (49% - 74), antioxidantia (47% - 139), bindvävsmassage (67% - 84), fasta (48% - 96), Feldenkrais (64% - 22), fiskolja (50% - 129), vegankost (64% - 28), healing (38% - 29), homeopati (41% - 71), laktovegetabilisk kost (59% - 59), laserbehandling (52% - 64), meditation (45% - 20), Qi-Gong (47% - 55), psykoterapi (43% - 30), Rosenterapi (52% - 23), slagruta (30% - 10), zonterapi (48% - 67) och örtmedicin (51% - 69) samt  en del annat där massage, ultraljud, kurorts- och hälsohemsbehandling, vattengymnastik och varmbad värderades  högst och mest positivt.  Av ovanstående summariska sammanställning framgår att akupunktur för smärtlindring, kostbehandling och fasta, bindvävsmassage, laserbehandling samt olika naturmedel respektive antioxidantia är mest använda och tycks ge bästa utdelning.  Dessa data saknar givetvis vetenskapligt värde men ger ändå en fingervisning om vilket brett utbud av mer eller mindre seriösa alternativmetoder som förekommer i Sverige och att metoder som har hög användningsfrekvens och som ger relativt god (subjektiv) förbättring bör bli föremål för vetenskapliga studier.  Den stora placeboeffekten av olika alternativa behandlingar måste givetvis också beaktas.

 Det rikliga utbudet av olika alternativa behandlingsmetoder bekräftar   uppenbart att många reumatiker tydligen inte är nöjda med, alternativt inte fått tillräcklig hjälp av den konventionella vården eller att de fått eller är rädda för allvarliga biverkningar av den konventionella behandlingen.  Enkäten ger också en fingervisning åt reumatologerna att  informera sig bättre om olika alternativa behandlingsformer, stötta och hjälpa intresserade patienter, bl.a. för att hjälpa dem att väga för- och nackdelar av föreslagna behandlingar samt att få hjälp av den betydande placeboeffekt som bör skapas av att patienten söker och tror på alternativa behandlingsformer.  Uppenbarligen utgör olika alternativa behandlingsmetoder en betydande alltför litet utnyttjad resurs som efterhand måste förankras i medicinsk forskning och utnyttjas i betydligt större utsträckning än för närvarande till gagn för både patienter och reumatologer.

Karl-Otto Aly, Rönninge den 22 oktober 2000.