Artiklar till ProSana våren 2000.

 

Musikterapi ökar serum-melatoninnivåerna hos Alzheimer-patienter

 

Från psykiatriska kliniken vid Miami School of Medicine kommer denna studie.  Musikterapi är känd för att ha avslappnande och helande effekter.  Trots att dessa positiva effekter uppenbarligen förmedlas av neurotransmittorer och neurohormoner har de specifika neurohormonala systemen som är involverade i processen ännu inte blivit fullständigt undersökta. För att uppskatta effekterna av musikterapi på koncentrationen av melatonin, noradrenalin och prolaktin har dessa hormoners blodkoncentrationer bestämts hos en grupp Alzheimerpatienter.

 

Blodprover togs på alla patienter innan terapin påbörjades, dessutom vid slutet av den 1 månad långa behandlingsperioden samt vid en uppföljningsunder-sökning 6 veckor efter musikterapins slut.  Försökspersoner var 20 manliga patienter med Alzheimers sjukdom  som var inskrivna vid Miami Veterans Administration Medical Center i Miami i Forida, USA.

Själva behandlingen bestod i 30 - 40 minuter långa pass med musikterapi 5 gånger per vecka under 4 veckor.  Studien visade klart att melatoninnivåerna i serum ökade signifikant efter musikterapiperioden och de hade ökat ytterligare efter en 6 veckors uppföljning.  Serumnivåerna av adrenalin och noradrenalin hade också ökat signifikant efter 4 veckors musikterapi men de gick tillbaka till nivåerna före försökets början.  Serumnivåerna av prolaktin och av blodplätts-serotonin var oförändrade efter 4 veckors behandling och vid 6-veckorsuppföljningen. 

 

Forskarna drog slutsatsen att de ökade serumkoncentrationerna av melatonin som blev resultatet av musikterapin kan ha bidragit till att patienterna fick en avspänd och lugn sinnesstämning.

 

Ref.: Adarsh M. Kumar et al., Music Therapy Increases Serum Melatonin Levels in Patients with Alzheimer´s Disease, Altern Ther Health Med.1999;5(6):

49-57.

 

Kliniska långtidseffekter av immunterapi mot gräspollen

 

Immunbehandling av gräspollenallergi hos utvalda patienter med IgE-förmedlad säsongsbunden gräspollenallergi (allergisk rhinit) kan vara effektiv hos somliga patienter även om det är osäkert om långtidseffekten är bestående också efter avslutad behandling. En amerikanskforskargrupp  har därför genomfört en randomiserad kontrollerad dubbelblindstudie för att utröna om avbrott av immunbehandlingen som getts i 3 - 4 år och som tidigare varit framgångsrik hade bestående effekt även efter terapiavbrottet.  Man mätte under den 3-åriga behandlingsperioden efter terapiavbrottet bl.a. de säsongsbundna allergisymtomen samt medicineringsbehovet med symtomlindrande akutmedicin.  Dessutom mättes förändringar i konjunktiva (ögats bindhinna) och huden efter allergenexposition samt också infiltrationen av vissa vita blodkroppar i huden 24 timmar efter allergeninjektion i huden.  Ett lika stort antal patienter som i försöksgruppen som hade hösnuva men som inte fått immunbehandling tjänstgjorde som kontroll. Undersökningen visade att symtomens svårighetsgrad och behovet av akutmedicinering hos behandlings-gruppen var oförändrat låga i behandlingsgruppen oberoende av om immunterapin hade fortsatts eller avbrutits.  Symtomens svårighetsgrad var klart lägre både hos dem som avbrutit behandlingen och hos dem som fortsatt den jämfört med dem som aldrig fått immunterapi.  Forskarna drog slutsatsen av den här studien att immunterapi mot gräspollenallergi under  3 - 4 år  kan ge en förlängd period av kliniskt klar symtomlindring åtföljd av en bestående förändring/förbättring/ av patienternas immunologiska reaktivitet (på pricktest).

 

Durham SR et al:  Long-term clinical efficacy of gras-pollen immunotherapy.

N Engl J Med. 1999; 341:468-475.

 

Randomiserad studie av aromaterapi vid behandling av alopecia areata

 

Studiens målsättning var att utreda effekten av aromaterapi vid behandlingen av patienter med  alopecia areata (fläckvist håravfall).  Studien genomfördes på 86  patienter med diagnosticerad alopecia areata (a.a.) och den var dubbelblind, kontrollerad och pågick i 7 månader med uppföljningar efter 3 och 7 månader.

Patientgruppen på 86 personer delades upp på en behandlingsgrupp på 43 patienter som aktivt behandlades med applikation av aromatiska oljor (timjan, rosmarin, lavendel och cedarträ) och en kontrollgrupp på 41 patienter som enbart behandlades med  oljebasen (jojoba och druvkärnolja).

Utvärderingen gjordes av två dermatologer och skedde med hjälp av sekventi-ella fotografier. 

 

Resultat: 19 (44%) av 43 patienter i försöksgruppen visade en klar förbättring jämfört med  6 (15%) i kontrollgruppen. "Blindade" bedömare gjorde effektut-värderingen med ledning av fotografierna.  Graden av förbättring var signifikant

(P=0.5).  De två grupperna var väl matchade mht prognostiska faktorer.

Studiens visar att (lokalt applicerade) aromatiska  oljor (aromaterapi) är en säker och effektiv behandlingsmetod för a.a.  Behandling med de o.a. aromatiska oljorna var signifikant (P=.008) effektivare än behandling med enbart oljebasen.

En evidensbaserad metod blev framgångsrikt          tillämpad vid en alternativ behandlingsform .

 

Ref: Hay IC et al, Randomized trial of aromatherapy - successful treatment for alopecia areata.  Arch Dermatol. 1998;134:1349-1352.

 

 

Utvärdering av akupunktureffekten på smärta efter oral kirurgi

 

Målsättningen med denna dubbelblindade randomiserade och placebokontrollerade studie var att utvärdera effekten och effektiviteten av kinesisk akupunktur på postoperativa smärtor efter oral kirurgi med hänsyns-tagande bl.a. till psykologiska faktorer.  Studien genomfördes vid Dental School Outpatient Clinic, University of Maryland at Baltimore, USA.

Forskarna mätte patienternas egna rapporter av tiden tills måttlig smärta uppträdde efter operationen, tiden tills smärtstillande medel behövde tas, den totala smärtlindringen, tiden tills smärtan hade reducerats med 50% och den totala förbrukningen smärtstillande medel.  Tiden för total postoperativ smärtfrihet var betydligt längre i akupunkturgruppen (172,9 minuter) jämfört med placebogruppen där den smärtfria tiden uppgick till 93,8 minuter                 (P=.01).  Den genomsnittliga tiden tills smärtstillande behövdes var i akupunkturgruppen 242 minuter men bara 166,2 minuter i kontrollgruppen (P=.05).  Den genom-snittliga analgetikakonsumtionen var 1,1 tabletter i behandlingsgruppen mot 1,65 tabletter i placebogruppen (P=.05).  Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna i värderingen av den totala smärtupplevelsen.   0Forskarna drog slutsatsen av denna studie att akupunktur är klart överlägsen för att förebygga postoperativa smärtor efter oral kirurgi jämfört med en från reell akupunktur svårskiljbar skenaktupunkturbehandling.

Ref: Lao L. Evaluation of acupuncture for pain control after oral surgery: a placebo-controlled trial.  Arch Otolaryng Head Neck Surg. 1999;125:567-572.

 

En översikt över randomiserade kontrollerade studier av traditionell kinesisk medicin

Många randomiserade kontrollerade studier (RCT:s) har utförts i Kina för att utvärdera effektiviteten av traditionell kinesisk medicin (TCM), men en stor del av den härigenom framtagna informationen är inte tillgänglig för västerländska läkare.   I den här översikten gjordes en uppskattning över hur många RCT:s som totalt har utförts i Kina.  Man  har också försökt att identifiera problemen som uppstår när man tillämpar modern västerländsk metodologi på TCM som en förberedelse för att få fram en systematisk översikt över studierna och sprida kunskapen om och värdet av TCM.

Man valde ut 28 av 100 kinesiska medicinska tidskrifter om TCM.   Efter en speciell träning försökte 8 medicinstudenter med 5- årig utbildning att ta fram samtliga nummer av de utvalda tidskrifterna fram till 1 januari 1997 för att  få fram alla RCT:s.  Olika tolkningar av studierna sammanliknades av en av undersökarna.  Data avseende den metodologiska  kvaliteten av de utvärderade RCT:s togs fram med utgångspunkt från  414 originalartiklar publicerade i Chinese Journal of Integrated Traditional and Western Medicine som är den medicinska tidskrift som publicerar 10 gånger så många RCT:s som alla andra medicinska tidskrifter och som genomgående hade högre kvalitet än artiklarna från de övriga undersökta tidskrifterna.

Man kunde få fram totalt 2938 artiklar (RCT:s)  ur de 28 utvalda tidskrifterna.  De äldsta artiklarna publicerades i början av 1980-talet.  Antalet artiklar fördubblades ungefär vartannat till vart tredje år under de senaste 15 åren.  Totalantalet artiklar i samtliga 100 kinesiska tidskrifter var ungefär 7500.  En jämförelse mellan manuellt framtagna artiklar och sådana artiklar som hade fåtts fram genom elektronisk databassökning visade att tidskrifter för konventionell västerländsk medicin publicerade endast ungefär en fjärdedel så många RCT:s om TCM som kinesiska tidskrifter för traditionell kinesisk medicin.  Man kan  kan räkna med att totalt ca.10 000 RCT:s om TCM publicerades i Kina före 1997.  I de flesta studierna ställdes diagnoserna enligt konventionella västerländska medicinska kriterier.  Resultateten utvärderades mestadels efter konventionella kriterier, ofta kompletterade med utvärderingar efter TCM-kriterier.    Över 90% av studierna i icke-specialisttidskrifter gällde traditonella kinesiska medicinalväxter.  De 10 vanligaste diagnoserna var ischämisk hjärtsjukdom, stroke, kronisk virushepatit, peptiska magsår, spädbarnsdiarré, hyperlipidemi, hypertoni,  blödningar från övre delen av magtarmkanalen, diabetes och pneumoni.  Dessa diagnoser stod för en femtedel av studierna.

Fastän den metodologiska kvaliteten av studierna har förbättrats på senare år återstår många problem.  Metoden för randomisering beskrevs ofta ofullständigt.  S.k. blindning förekom endast i ca 15% av studierna.  Endast ett fåtal studier hade 300 eller fler försöksdeltagare.  Många av studierna jämförde behandlings-resultaten med dem som fåtts fram med hjälp av andra kinesiska behandlingsme-toder vars effektivitet inte hade styrkts med RCT:s.  De flesta av studierna foku-serade på effekterna av korta och medellånga behandlingstider snarare än på långtidsresultat.  För de flesta studierna angavs inte försökspersonernas följsamhet (compliance) och heller inte hur pass noga det var med uppföljningen (follow-up).  Oftast saknades det också uppgifter om eventuella biverkningar.  För de flesta studierna hävdades att behandlingen var framgångsrik varför man får räkna med att det förekommit en hel del "bias"  (förskönande tolkningar).

 

 

Översiktens slutsats är att kvaliteten på studierna av traditionell kinesisk medicin måste höjas.  Det vore önskvärt att "oberoende" forskningsmedel kunde ställas till förfogande för att göra stora kontrollerade studier där man studerade långtidseffekterna av den givna behandlingen.  Först och främst skulle det behövas studier om potentiellt verksamma och viktiga behandlingsmetoder.  De bästa studierna skulle granskas systematiskt, sammanställas och spridas vilket i sin tur skulle leda till att evidensbaserade ställningstaganden till kinesisk medicin blev möjliga.

Ref: Tang J et al. Review of randomized trials of traditional Chinese medicine.  BMJ. 1999; 319(7203):160-161.

Alternativmedicinens roll i det amerikanska vetenskapssamhället

Det numera välkända faktum att komplementär- eller alternativmedicinen (CAM=complementary and alternative medicine) är på stark frammarsch i Amerika kräver att hela denna för USA relativt nya företeelse måste undersökas vetenskapligt och utvärderas noggrant.  Det är viktigt att man vid denna utvärdering tar hänsyn till sociologiska, politiska, ekonomiska och andra faktorer som kan påverka en optimal utvärdering av CAM.

Den ökade användningen av alternativmedicinska metoder i USA har påkallat både samhällets, politikernas och vetenskapssamhällets uppmärksamhet och bl.a. lett till krav på att utvärdera vilka metoder som är värdefulla och vilka som är värdelösa eller rent av farliga.  Men både påtryckningar och motstånd från det biomedicinska etablissemanget liksom egenheter i många CAM-praktiker har länge blockerat verkliga framsteg i förståelsen av den alternativa medicinen.

Fastän det har kunnat visas att vissa CAM-metoder som t.ex. akupunktur är effektiva  finns det fortfarande ett utbrett motstånd mot CAM från det konventionella medicinska vetenskapssamhällets sida.  De alternativmetoder som är svårast att förstå och acceptera med utgångspunkt från den rådande biomedicinska modellen blir hårdast avvisade, som t.ex. (högpotens)- homeopatin och non-contact-healing (utan direkt kroppskontakt med patienten).  Denna oförståelse för andra förklaringsmodeller än de biomedicinska och det härav betingade motståndet mot CAM har bl.a. medfört att även andra än rent vetenskapliga faktorer som emotionellt färgade ståndpunkter och personliga trosuppfattningar har präglat inställningen till CAM.  Starkt emotionellt färgade ställningstaganden till CAM från båda sidor har försvårat en mera objektiv utvärdering av CAM.  Speciellt högpotenshomeopatin och non-contact-healing har blivit mycket hårt angripna och förlöjligade.

 

 

Forskning

Ett stort problem när det gäller forskningen på CAM är att många allmänt accepterade studiemodeller (designs) inte självklart alltid kan tillämpas vid forskning på CAM, t.ex. dubbelblindstudier.  Det gäller därför för CAM-forskarna att utveckla forskningsmetoder som är specifikt designade för CAM.  Det behövs nya för CAM-forskning omsorgsfullt utvecklade och kritiskt utvärderande studiemodeller, och man får akta sig för att överuttolka forskningsresultaten.  Det finns också en stor risk att man alltför tidigt och av kommersiella skäl går ut med prematura (ännu inte fullt utvärderade - "omogna" - )forskningsresultat och tolkningar, och att man går ut med alltför spekulativa teorier.   En självkritisk och återhållsam forskarattityd skulle förmodligen öka acceptansen för CAM. 

Andra hinder för framsteg i förståelsen av CAM är användandet av esoteriska förklaringar till iakttagna fenomen.  Det skapar semantiska barriärer mellan de två forskarsamhällena.  Liknande problem uppstår när man använder begreppet energi och energifält och energiströmmar med  oklar innebörd medan det inom fysiken finns ett väldefinierat energibegrepp.  Ett annat semantiskt hinder är begreppet "potentiering" inom homeopatin.   Problematiskt är det också att det finns sinsemellan olika skolor t.ex. inom akupunkturen där somliga hävdar att nålarna skall stickas in djupt i huden och snurras runt medan andra akupunktörer menar att nålarna bara skall stickas ytligt in i huden.  Vissa homeopater hävdar att all behandling måste ske individuellt utifrån patientens specifika symtombild och helst med enkla medel, medan andra homeopater menar att man skall kunna använda vissa homeopatiska kombinationsmedel för olika sjukdomar ungefär på samma sätt som man använder konventionella mediciner.  Det finns också en viss risk att forskning görs snabbt och slarvigt för att få en snabb "pay-off"-effekt och det gynnar bara en ohälsosam koppling mellan business och forskning.  Kopplingar av denna typ (mellan läkemedelsindustrin och forskning) har starkt bidragit till allmänhetens skepsis mot mycket inom den allmänna medicinen.  Forskningen får inte ha som främsta målsättning att ta fram "magiska projektiler" mot specifika åkommor.  Om inte öppenhet, objektivitet och dynamisk hängivenhet präglar CAM-forskningen utan främst kommersiella hänsyn är risken stor att forskningen får dåligt anseende. Det är också mycket viktigt att CAM-forskningen får pengar från kommersiellt oberoende källor.  Även om många naturläkemedel kan ha välgörande effekter finns en betydande risk att allmänheten investerar stora pengar i produkter med dubiös effekt och som t.o.m. kan ge upphov till skador om de tas i alltför stora doser.  Det kan också leda till att man börjar tala om naturläkemedelsindustrin (CAM-industry) på samma föraktfulla sätt som man talar om vissa enormt lukrativa konventionella läkemedel och den ibland synnerligen lönsammma läkemedelsindustrin.

Ref: Daniel Eskinazi et al: Factors That Shap Alternative Medicine, Altern Therapies Jan. 2000, vol 6,(1) 49-53.

 

 

 

 Slutsatser

Det enormt varierad utbudet av olika CAM-metoder är både en fördel och en nackdel och vissa metoder kan vara nyttiga och användbara medan andra inte är det.  Det fordras fördomsfrihet och öppenhet för att kartlägga CAM och också "obundna" forskningspengar för att finansiera den viktiga och absolut nödvändiga forskningen.  Och det behövs mera kunskap och forskning.  Systematiskt motstånd mot all CAM är inte försvarbart med tanke på att forskningen har funnit att en del terapier, t.ex. akupunktur, är värdefulla.  Konstruktiv skepticism är däremot önskvärd för att skilja fakta från önsketänkande och något helt annat än systematiskt motstånd mot CAM som är lika skadligt som blint och okritiskt stöd för all CAM.  Båda ståndpunkterna är ovetenskapliga, emotionellt färgade och trångsynta.

Många CAM-praktiker har använts i tusentals år men först relativt nyligen blivit introducerade i västvärlden och de har mött starkt motstånd därför att de ser ut att motsäga den gängse biomedicinska/biomekaniska vetenskapsteorin, det dådande medicinska paradigmet.  Det vore ologiskt och arrogant att hävda att den västerländska medicinen med hänsyn till bl.a. dess relativt korta historia skulle ha upptäckt allt beträffande hälsa och helande och att allt som ifrågasätter dess teoretiska bas nödvändigtvis måste vara fel.  Å andra sidan är det faktum att en metod har använts under mycket lång tid inget bevis för metodens effektivitet eller ofarlighet.  All CAM skulle behöva utredas och värderas på ett så fördomsfritt sätt som möjligt för att fram vad som är nyttigt och användbart och vad som inte är det, och även för att få veta vad som eventuellt är potentiellt farligt.  Detta förfaringsätt kan även ge oss kunskap om huruvida den gängse biomedicinska kan ha sina begränsningar, något som vissa CAM-krav tycks innebära.

Ref: Daniel Eskinazai, David Muehsam, Factors That Shape Alternative   Medicine. Alternative Therapies, Jan.2000, Vol.6, (1),49-53.               

Översättning och kommentarer K.O. Aly