|
Nyare forskning om Kan Jang och adaptogener Kontrollerad
studie av Kan Jang mixtur vid behandling av okomplicerad En randomiserad dubbelblindstudie vid okomplicerad förkylning har
genomförts med Kan Jang mixtur. 66
patienter mellan 18 och 40 år deltog, hälften fick 15 ml av mixturen 3 gånger
dagligen mellan 5 - 10 dagar och kontrollgruppen samma dos av en lika smakande
inaktiv mixtur. På dag 0, 2, 4 och 10 gjordes en utvärdering av patienternas
förkylningssymtom. Både efter 2, 4 och
10 dagar var symtomens svårighetsgrad
betr. hosta, sömnkvalitet, antal hostattacker, slemavsöndring och nästäppa
signifikant lägre i behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Patienterna i Kan Jang-gruppen var i
genomsnitt besvärsfria efter 5,2 dagar och i kontrollgruppen efter 9,2 dagar. Således en avsevärd minskning av
sjukdomstiden och snabbare symtomlindring av Kan Jang mixtur vid vanlig
förkylning. Ref.: Erling Thom, Terje Wollan, A Controlled Clinical Study of Kanjang
Mixture in the Treatment of Uncomplicated Upper Respiratory Tract Infections, Phytotherapy Research, Vol. 11, 207-210 (1997). Kontrollerad
pilotstudie med Kan Jang tabletter vid förkylning I en placebokontrollerad pilotstudie med Kan Jag tabletter (ett
standarisrat extrakt av Andrographis paniculata) undersökte man vid Hallehälsan
effekten av denna örtmedicin vid vanlig förkylning. 50 patienter ingick i
studien, hälften fick 4 Kan Jang tabletter 3 gånger dagligen, kontrollgruppen
motsvarande placebotabletter. Efter 5 dagars
behandling var det 24 dagars sjukskrivning totalt i placebogruppen och 5 dagar
i Kan Janggruppen. 36% i placebo- och 67,5% i behandlingsgruppen upplevde sig själva som helt återställda efter 5
dagar. 55% i Kan Janggruppen upplevde
att de hade ett påtagligt lindrigt sjukdomsförlopp medan bara 19% upplevde samma sak i placebogruppen. Studiens slutsats är att Kan Jang tabletter
mycket påtagligt kan lindra och avkorta sjukdomsförloppet vid en vanlig
förkylning (en virusbetingad övre luftvägsinfektion). Ref.: J. Melchior et al, Controlled clinical study of standardized Andrographis
paniculata extract in common
cold - a pilot trial, Phytomedicine Vol. 3 (4), pp. 315-318, 1996/97. Korttidsförsök med Schizandra adaptogen med Rosenrot
på långitdsisolerade
försökspersoners arbetsförmåga. 5 långtidsisolerade försökspersoner testades 1,5 och 4 timmar efter en
engångs-dos av Schizandra adaptogen med Rosenrot med avseende på arbetsförmåga,
korttidsminne och koncentrationsförmåga.
Samtliga undersökta parametrar visade påtagliga förbättringar hos
försökspersonerna. Ref.: R.I Bogatova et al, Evaluation of the effect of single dose of a phytoadaptogen on the working capacity of human subjects during prolonged
isolation, Aerospace and Environmental Medicine (Russia), 1997, vol. 31, no. 4,
pp.51-54. Anmärkning: samtliga studier om Kan Jang och Schizandra adaptogen med
Rosenrot kan rekvireras från Svenska Örtmedicinska Institutet, Göteborg. Skall Socialstyrelsen ägna sig åt häxjakt? I Sverige finns en lång och berömvärd tradition av demokrati och
åsiktsfrihet. Men denna tradition har tyvärr inte alltid gällt för vår för den
sociala välfärden och sjukvården högsta ansvariga myndighet, nämligen
Socialstyrelsen respektive dess företrädare Kungliga Medicinalstyrelsen. Denna myndighet ansåg sig på 60-talet behöva
ingripa med polis och spårhundar mot bl.a. det kvacksalveri som då bedömdes ske
i Järna och den antroposofiska läkemedelstillverkningen där och mot några läkare
som arbetade med antroposofisk medicin.
Vid den efterföljande rättsliga processen friades både den
antroposofiska läkemedelstillverkningen och de antroposofiska läkarna. Sedan dess ha det skett en gradvis liberalisering av synen på olika alternativmedicinska verksamheter inte
minst sedan Alternativmedicinkommittén lagt fram sina förslag 1989. Sålunda har kiropraktik och naprapati blivit
integrerade i den allmänna sjukvården, akupunktur får användas mot smärtor, homeopati får utövas lagligt och ett
stort antal natur(läke)medel är numera officiellt tillåtna. Och de antroposofiska läkarna bedriver
numera också ett officiellt godkänt sjukhus i Järna, Vidarkliniken, dit vissa patienter kan remitteras och vårdas med landstingsbidrag. Alternativkommittén angav klart riktlinjerna för hur man skulle bedriva
och vem som skulle få utöva alternativmedicinsk verksamhet. Bl.a. föreslog AMK att alternativterapeuter
skulle ha en viss medicinsk grundutbildnig,
att ett ökat samarbete skulle ske mellan den offentliga sjukvården och
alternativmedicinare, att det skulle forskas mera på alternativmedicin och att
det skulle råda en relativ stor terapifrihet i Sverige liksom i övriga
Europa. Tyvärr har det mesta av
Alternativmedicinkommitténs lovvärda förslag ännu inte lagfästs samtidigt som
det i praktiken skett en tydlig liberalisering. Men detta tycks ha gått förbi Socialstyrelsen. Denna vår högsta sjukvårdsansvariga
myndighet har på senare år bl.a. nedlagt stor möda på att motverka den
alternativmedicinska synen på amalgam som betydande hälsoriskfaktor och bl.a.
försökt att stoppa den seriösa forskningsverksamhet som bedrivs vid
Metallbiologiskt Centrum (f.d. Amalgam- enheten) vid Uppsala Universitet. Socialstyrelsens kritiska syn på amalgam-
problematiken ter sig numera minst sagt förlegad bl.a. mot bakgrunden av
Forskningsrådsnämndens rapport om nya rön beträffande amalgamets skaderisker
(DN den 20.2.1998). Och nu ger sig Socialstyrelsen dessutom åter direkt på några
alternativterapeuter. I DN den 5 mars 1998 kunde man läsa att en sjuksköterska
blev fråntagen sin legitimation(!!!) och en sjukgymnast blev varnad (!) på
grund av att de bedrivit zonterapi.
Detta är klart upprörande och helt i strid mot Alternativkommitténs
målsättning och direktiv där det bl.a. klart deklarerades att
alternativmedicin- terapeuter skulle ha en viss basmedicinsk utbildning. De nu straffades utbildning och legitimation
är, om något, ett bevis för att dessa terapeuter har en god medicinsk
baskunskap, vilket bör vara en acceptabel garanti för att de inte använder sina
alternativmedicinska behandlingsmetoder på ett för patienterna skadligt
sätt. F.ö. utmärks ju just seriöst
utövad alternativmedicinsk verksamhet av att den bedöms vara ofarlig. Jag tycker därför att Socialstyrelsen i
stället borde vara tacksam och uppmuntra intresserad sjukvårdspersonal att
kritiskt och mot bakgrunden av sina medicinska kunskaper utöva sådan
alternativmedicinsk behandling som i allt större omfattning efterfrågas av
patienterna. Enligt en undersökning från
SCB (Statistiska Centralbyrån) från 1986 är ca. 70% av svenskarna positivt
inställda till alternativmedicin. Man
får också komma ihåg att sjuka människor i regel inte söker alternativmedicinsk
behandling förrän de har konsulterat den offentliga sjukvården där de tydligen
inte fått önskad hjälp eftersom de söker icke-subventionerad och officiellt
icke-sanktionerad alternativvård. Även
om den aktuella alternativmedicinska behandlingen ännu inte är vetenskapligt dokumenterad har alternativmedicinsk
behandling - liksom all annan till tillitsfulla patienter given behandling - i
varje fall en klart dokumenterad betydande positiv placeboeffekt. Och dessa positiva läkningseffekter bör
allra minst Socialstyrelsen undanhålla sjuka människor vars hälsa och välfärd
den är satt till att slå vakt om. Att
mot denna bakgrund neka sjuka människor all den hjälp de själva söker och att dessutom straffa
kompetenta (legitimerad sjukvårdspersonal) alternativmedicinutövare ter sig för
mig som flagrant myndighets-maktmissbruk. Nu har båda dessa disciplinärenden överklagats och hamnat i Regeringsrätten och jag hoppas att juristerna där har bättre förstånd än
medicinal- byråkraterna på Socialstyrelsen.
En poäng i sammanhanget är att samma Socialstyrelsen numera inte anser sig kunna sköta sin förvisso mera
angelägna uppgift att se till att vi får en anständig och human äldrevård än
att ägna sig åt denna moderna form av medeltida häxjakt. Karl-Oto Aly, leg. läkare, specialist i allmänmedicin, f.d.
chefsöverläkare på Tallmogården, expert i den statliga alternativmedicinkommittén
(1986-1989). Regelbundna promenader bra diabetesvård Vid Svensk Förening diabetologis höstmöte 1997 i Karlstad redovisade
distrikts- läkare Tomas Fritz i Krokom en liten studie där 27 diabetiker med en
genom- snittsålder på 66 år fick gå en promenad på 3 km två gånger per
vecka. Efter Ref.: Svensk Medicin nr. 25/1997. Fysisk träning ger hjälp vid kroniskt
trötthetssyndrom Kroniskt trötthetssyndrom (CFS) är ett allt vanligare sjukdomstillstånd
av oklar genes. Bl.a. kronisk negativ
stress och amalgampåverkan har diskuterats som möjliga orsaker. Patienterna är kroniskt trötta och blir
extremt uttröttade även av måttlig fysisk ansträngning. En forskargrupp vid London Medical School
har på 66 patienter försökt att utvärdera effekten av regelbunden fysisk träning
på CFS jämfört med stretching och avslappning.
Såväl efter 3 månader som efter ett år kände sig 55% av
försökspersonerna i träningsgruppen klart bättre/mindre trötta mot bara 27% i
kontrollgruppen. Ref.: K. Fulcher and P. White,
Chronical Fatigue Syndrome and Physical Exer- cise, British Medical Journal, 1997; 314:1647-1652. Dagliga promenaders inverkan på dödligheten hos
icke-rökande manliga pensionärer. I januarinumret 1987 av den ansedda medicinska tidskriften The New
England Journal of Medicine redovisas en intressant 12-årig uppföljningsstudie
över den totala mortaliteten (dödligheten) hos en grupp icke-rökande
pensionerade män i förhållande till längden av deras dagliga promenader. Undersökningen visade inte helt överraskande
att de män som dagligen gick mellan 3,2 och 13 km efter 12 år hade en
total dödlighet på ca. 22%. De pensionärer som gick dagligen mellan 1,6
och 3,2 km hade en total dödlighet på 28% och de som bara gick mellan 0 och 1,5
km dagligen hade en total mortalitet på 43%, d.v.s. en nästan dubbelt så hög
mortalitet som “långdistansarna”.
Slutsatsen: ut och gå gubbar,
helst dagligen och gärna en mil eller mera om ni vill må gott och leva
länge! Ref.: Effects of Walking on Mortality Among Nonsmoking Retired Men, The
New England Journal of Medicine, January 8, 1998.
Laktovegetabilisk kosts effekter på olika
riskfaktorer vid hjärt- och Under en ca 3 veckor lång stationär behandlingsperiod på en tysk
hjärtklinik jämfördes effekterna av laktovegetabilisk kost på olika riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom (CVD) och
på motivationen för en kostförändring hos 151 hjärtpatienter. Man fann att försökspatienterna på den
laktovegetabiliska kosten hade en signifikant kraftigare sänkning av
totalkolesterolet med 12,5% och LDL (det onda kolesterolet) med 14,5% jämfört
med sänkningen hos de 151 med blandkost behandlade kontrollpatienterna där
motsvarande sänkningar låg på 7% respektive 6,5%. Övriga uppmätta laboratorieparametrar som lipoprotein a,
fibrinogen, urinsyra och triglycerider visade inga dietberoende förändringar. Påfallande var också en större viktnedgång
hos vegetariangruppens överviktiga jämfört med normalkostgruppens
överviktiga. “Vegetarianerna” minskade
i genomsnitt 3,2 kg medan de överviktiga normalkostarna bara minskade med 1,6 kg.
Efter ett år hade två tredjedelar av vegetariangruppens deltagare
beslutat att kraftig minska köttkonsumtionen men bara 5,3% blev
vegetarianer. De positiva effekterna av
den vegetariska kosten kvarstod i princip under hela observationsåret. Och dessa goda effekter på blodfetter, vikt
och matval gör att författarna gärna vill rekommendera laktovegetabilisk kost i
samband med klinisk hjärtrehabilitering. Ref.: M. Bestrich et al: Die lactovegetabile Diät: Einfluss auf das
Verhalten von Körpergewicht, Lipidstatus, das Fibrinogen und Lipoprotein (a) bei
Herzkreis-laufkrankheiten während einer stationären Rehabilitationsmassnahme. Zeitschrift fuer Kardiologie 85:418-427 (1996) . Vitaminer minskar risken för coloncancer Kosttillskot av multivitaminer och E-vitamin ger en lägre risk för
coloncancer enligt amerikanska forskare som genomfört en retrospektiv studie på
444 coloncancerpatienter och 427 kontrollpatienter. Emily White och hennes medarbetare vid Fred Hutchinson Cancer
Research Center i Seattle undersökte hur länge, hur ofta och hur mycket olika
vitaminer olika individer hade tagit under en 10-årsperiod innan de fick sin cancerdiagnos. Även övriga faktorer som sätts i samband med coloncancer som diet, fiberintag,
alkoholkonsumtion, vikt och fysisk
aktivitet registrerades. Den
retrospektiva studien visade att risken för coloncancer minskade tydligt hos
både män och kvinnor som tog kosttillskott med vitaminerna A, C, E, folinsyra,
kalk och multivitaminer. Det starkaste
sambandet mellan vitaminintag och coloncancer kunde visas för vitamin E och
multivitaminer. Personer som tog
multivitaminer dagligen under hela den 10-åriga kontrollperioden hade bara
hälften så ofta coloncancer som dem som inte tog några multivitaminer alls
under samma period. De som tog ca 200 IE
eller mera av E-vitamin dagligen hade minskat sin coloncancerrisk med 57%
jämfört med dem som inte hade tagit E-vitamin.
Forskarna menar dock att det behövs flera studier innan man
kan ge bindande rekommendationer. De
positiva undersökningsresultaten kan också tänkas bero på att vitaminätarna i Ref.: Emily White et al: Vitamins associated with lower coloncancer risk,
Epidemiol Biomarkers Prev 1997; 6: 769-74. Kostens fett-, kolesterol- och calciumnivåers
inverkan på coloncancer. En i tidskriften Nutrition and Cancer 1997 publicerad studie
undersöktes sambandet mellan kostintaget av fett, kolesterol och calcium jämförrt med förekomsten av colon- och rektalcancer.
Man undersökte under 3 år (1993 - 1996) kostvanorana hos 282 patienter med
histologiskt verifierad colon- eller rektalcancer och jämförde kostvanorna hos
592 hos jämförbara cancerfria kontrollpatienter. En hypotes är att calcium binder gallsyror i colon och därvid
bildas tvålar som är oskadliga för tarmepitelet i motsats till gallsyror. Tidigare forskning har också visat att ett
högt intag av fetter och kolesterol (animaliska fetter och kött) är kopplat
till hög förekomst av colon- och rektalcancer. Den här studien bekräftade att ett högt intag av kalcium ger en
signifikant lägre dödlighet i colorektal cancer och att ett högt fett och
kolesterolsintag har rakt motsatt effekt, d.v.s. ger en ökning av frekvensen av
colorektal cancer. Ref.: Eduardo De Stefani et al: Influence of Dietary Levels of Fat,
Cholosterol, and Calcium on Colorectal Cancer,
Nutrition and Cancer (1997), 29(1), 83 - 89.
Intag av vitamin B6 och folinsyra och hjärt- och
kärlsjukdom hos kvinnor En 1998 publicerad studie i JAMA (The Journal of the American Medical
Association) undersökte sambandet mellan intaget av folinsyra och vitamin
B6 och förekomsten av hjärt- och kärlsjukdom (CHD) hos kvinnor. Det var
sedan tidigare känt att höga halter i blodet av homocystein är relaterade till
en ökad förekomst av CHD samtidigt som man vet att hög tillförsel av folinsyra,
vitamin B6 och B12 minskar
homocysteinhalterna. Därför
kontrollerades retrospektivt vitamin B6- och folinsyrehalterna i blodet hos
658 kvinnliga patienter med genomgången
dödlig hjärtinfarkt och hos lika många kontrollpatienter utan infarkt eller
andra tecken på CHD. Undersökningen
visade ett omvänt samband mellan blodhalterna av vitamin B6 och folinsyra och
förekomsten av CHD. Höga vitaminhalter ger lägre förekomst av infarkt och
CHD! Studien ledde bl.a. till att
författarna föreslår att man reviderar gällande RDA (rekomenderat dagligt
intag) i USA av folinsyra för icke-gravida kvinnor från nuvarande gällande 180
mcg/d till tidigare gällande 400 mcg/d.
De undersökta kvinnorna med höga vitaminhalter i blodet hade fått sina
vitaminer både av en vitaminrik kost och av vitaminer i form av kosttillskott. Åter en indikation för att
kosttillskott utöver en vitaminrik kost
- i motsats till vad SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk
teknologi) nyligen kom fram till - påtagligt kan minska risken för allvarliga
sjukdomar! Ref.: Folate and Vitamin B6 From Diet and Supplements, Rimm et al:
JAMA. 1998;279:359-364. Cigarrer inte säkrare Tobaksmängden i en cigarr motsvarar ett helt paket cigaretter. Därför släpper cigarrer ifrån sig 22 gånger
mer kolmonoxid, en huvudfaktor när det gäller tobaksrelaterade hjärtattacker. Eftersom cigarrer röks längre och cigarrökare tenderar att röka i sällskap och på
klubbar utsätter de sig själva för skadligare rök och kemikalier än
cigarettrökaren. Mer fakta om
cigarrökning väntas bli publicerade i vår i en bok om cigarrökningens hälsorisker,
som skall ges ut av det nationella Cancerinstitutet
(NCI) i USA. Ref.: Tobaksfronten Nr. 1, 1998. Ökad kardiovaskulär sjukdom och död av snus Det har länge varit en het
diskussion kring frågan huruvida det är bättre att snusa än att röka och
snusförepråkarna har länge hävdat att det är betydligt mindre farligt att
snusa än att röka. Nu kommer dr Gunilla
Bolinder, avdelningsläkare vid Njurmedicinska kliniken, Karolinska sjukhuset,
med ny och vikitg information om snusandets hälsorisker i en översiktsartikel i
Läkartidningen 42/1997. Socialstyrelsen
har i en rapport nyligen konstaterat att snusande ej med säkerhet ger en ökad
cancerrisk, men det ger tydliga patologiska slemhinneförändringar i munhåla och svalg och ger uppenbarligen upphov till
tand- lossning. Dessutom innehåller snus
stora mängder av kärlgiftet nikotin och en vissmängd cancerogena
nitrosaminer. Nikotin har vissa
stimulerande och avslappnande effekter, ger ökad puls, förhöjt blodtryck och
arytmier, kärlsammandragning, ökad frisättning av blodfetter och påverkar mag-tarmkanalen
negativt. Dr Bolinders egna studier och
andra epidemiologiska undersökningar visar att personer med långvarigt snusbruk
får en måttligt ökad risk för hjärt- kärlsjuklighet/död jämfört med
icke-tobaksbrukare, men lägre än för rökare.
Forskarna påpekar också att nikotin är mycket starkt vanebildande och
att nikotinstopp medför mycket svåra abstinensbesvär. Sammanfattningsvis konstateras i artikeln att snusning för yngre
friska individer sannolikt inte är något större hälsoproblem men att snusning
hos äldre med hjärtbesvär och andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar
medför en ökad risk för komplikationer eller för tidig död. Ref.: Gunilla Bolinder, Ökad kardiovaskulär sjukdom och död av snus,
Läkartidningen 1997; vol.94, nr.42:3725-3731. Mindre salt i kosten - mindre slaganfall En brittisk studie publicerad i Lancet 1997 tyder på att antalet
slaganfall bland äldre skulle kunna minskas kraftigt om alla minskade intaget
av salt från 10 till 5 g per dag. I
studien deltog 47 obehandlade individer mellan 60 och 78 år med både normala
och förhöjda blodtryck. Studien pågick
i 2 månader och den var dubbelblindad,
randomiserad och placebokontrollerad och utföres med cross-over-teknik. Man halverade det i England vanliga
saltintaget på ca. 10 g/d till 5 g/d och blodtrycksvärdena sänktes i genomsnitt
med 7,2 mm Hg systoliskt och 3,2 mm Hg diastoliskt, vilket motsvaras ungefär av
den sänkning som s.k. tiaziddiuretika (vanligen använda blodtryckssänkande och
vattendrivande preparat) brukar åstadkomma.
Saltrestriktion gav således lika bra blodtrycksreduktion som diuretika
men inte diuretikas biverkningar med bl.a. ortostatiskt blodtrycksfall. Var det här inte en kunskap som hälsofolket
länge haft och dragit slutsatsen av nämligen att hålla saltintaget så lågt
som möjligt? Det kräver bl.a. inget rutinmässigt saltande och att undvika hel-
och halvfabrikat av livsmedel som svarar för ca 70 - 80 % av vårt saltintag. Ref.: Lancet 1997; 350:850-4). Fäders rökning ökar risken för att deras barn får cancer I en engelsk undersökning baserad på studier från 70-talet jämfördes
uppgifterna om föräldrarnas rökvanor med förekomsten av olika cancerformer hos
deras barn. Det visade sig då att den
totala riskökningen för alla cancerformer var ca. 30% om fadern var cigarettrökare.
Den största riskökningen förelåg för neuroblastom (100%) och lymfom (70%). Författarna beräknar att ca. 13% av alla barncancerfall, d.v.s. vart åttonde fall, var
orsakade av faderns rökning. Moderns
rökning tycks däremot inte bidra till en ökning av barnets cancerrisk (däremot
bl.a. till plötslig spädbarnsdöd och låg födelsevikt). Ref.: T. Sorhan et al: Childhood cancer and parenteral use of tobacco:
deaths from 1971 to 1976. British Journal of Cancer 76, 1997, 1525-1531. DNA-skador i spermierna hos rökande män Äldre studier om spermiekvaliteten hos rökare har givit motstridiga
resultat troligen därför att undersökta parametrar som spermiernas utseende och rörlighet inte
varit tillräckligt känsliga. I en ny
studie har spermierna hos 30 rökande män och 30 icke-rökande kontroller
undersökts. Dels har man undersökt mängden kotinin - en restprodukt efter nikotin - i sädesvätskan
som ett objektivt mått på den enskildes rökning, och dels har man man mätt
halterna av en oxidationsprodukt i
arvsanlagens DNA (8-OHdG). 8-
OHdG förekommer i all DNA eftersom alla
celler utsättas oxidation från bl.a. kroppens ämnesomsättning. 8-OHdG-halterna var
ungefär dubbelt så stora hos rökarna som hos icke-rökarna och dessutom var 8-OHdG-halterna korrelerade till
kotininkoncentrationerna i spermievätskan, d.v.s. ju mer männen rökte desto större
DNA-skada. Det är tydligt att inte bara
blivande och gravida mammor bör avstå från rökning, det gäller i minst lika hög
grad även blivande pappor! Ref.: H-M. Shen et al: Detection of oxidative DNA damage in human sperm
and the association with cigaretts smoking.
Reproductive Toxicology. 11, 1997, 675-680. Bara stress bakom flera hjärtinfarkter i Öst? Vid ett Berzeliussymposium i Linköping den 16-17 mars 1998 arrangerat
av Svenska Läkaresällskapet diskuterades varför hjärtinfarktdödligheten sjunkit
i Västeuropa på senare år medan 50-åriga östeuropéer idag löper 4 gånger så
stor risk att dö i hjärtinfarkt som
jämnåriga västeuropeiska män. Märkligt
nog är skillnaderna beträffande de traditionella riskfaktorerna för
hjärtinfarkt som höga blodfetter, rökvanor och högt blodtryck inte särskilt
stora. Det måste ligga något annat
bakom skillnaderna. Det som enligt
forskaren Margareta Kristenson, som nyligen disputerat på en avhandling om
skillnaderna i bl.a. hjärtinfarkt hos 50-åriga män i Linköping och i Vilnius, skiljer grupperna åt är brister på
antioxidanter i Vilniusmännens kost och deras ökade psykosociala stress i det
fattiga och otrygga Litauen. Liknande
skillnader existerar även vid
jämförelsen mellan svenska tjänstemän
och svenska arbetare. I Sverige löper
en arbetare dubbelt så stor risk att få en hjärtnfarkt som en tjänsteman.
Arbetaren i Sverige har liksom flertalet män i Litauen i regel ett monotont,
stressigt lågstatusjobb utan stora möjligheter att påverka sin arbetssituation,
och det ökar infarktrisken. När det Ref.: Margareta Kristenson, dotorsavhandling om LiVicordia, en studie
som jämfört 50-åriga män i Linköping och Vilnius, Litauen, d. 18.3.1998, Linköping. Kvicksilver från hälsobringande läkemedel till svårt
gift I Läkartidningen (42/97) ger medicinhistorikern professor Bengt
Lindskog en översikt över kvicksilvret i medicinhistorien där han redogör för
hur synen på kvicksilver förändrats under historiens gång. Det har länge använts flitigt som läkemedel
ända in i vår tid mot bl.a. olika hudbesvär och syfilis och man använde
kvicksilverångor även mot ohyra. Först
när penicillinet kom på 1940-talet och började användas mera allmänt mot syfilis
försvann kvicksilvret som medicin, dock inte definitivt förrän under
1970-talet! Först på senare år började
kvicksilvrets toxiska effekter uppmärksammas och kvicksilver ansågs framför
allt vara ett stort miljöproblem. Inte
förrän på den allra senaste tiden börjar man även i Sverige ifrågasätta
huruvida det är klokt att deponera kvick- silver i munnen på friska människor i
form av amalgamplomber. Mycket talar
för att denna sentida (gift)hantering kan medföra betydande hälsorisker, och
man får hoppas att den medicinska kvicksilveranvändningen snart är
avslutat som ännu ett makabert kapitel
i medicinhistorien. Ref.: Bengt I Lindskog, Kvicksilver i medicinhistorien, från
livsbevarande till hälsovådligt; Läkartidningen 1997, vol 94, 42, s. 3732 -
3738. Alkohol ökar risk för DAMP och ADHD Risken för att föda barn med DAMP eller ADHD (hyperaktiva barn) ökar
med mammans alkoholkonsumtion visar en undersökning av barn födda 1978 och
senare vid barnkliniken på Östra sjukhuset i Göteborg. Att alkohol under graviditet ökar risken för bl.a. hjärnskador och låg födelsevikt hos barnet
är välkänt och man avråder numera också på barnavårdscentralerna bestämt från
alkohol (och rökning) under graviditet.
Av 24 barn till mammor som drack alkohol (och rökte) under graviditeten har 15 fått en neuropsykiatrisk
diagnos. 8 har fått diagnosen DAMP och
2 har ADHD. Dessutom hade 2 av barnen
fått Aspergers syndrom, en form av autism och ytterligare 1 en autismliknande
störning. Det visade sig också att ju förr mammorna slutade med alkoholen
desto mindre risk för psykiska störningar hos barnen. Det kan vara befogat att påminna om denna allvarliga risk med
även måttlig alkoholförtäring under graviditet i denna tid av allmän eufori
över alkoholens (påstådda) goda sjukdomsförebyggande effekter. Varken tobak eller sprit skall nyttjas av
gravida! Ref.: Alkohol ökar risk för DAMP, DN den 31.3.98. Föräldrar vinst för vården Vetenskapen har gjort en sensationell upptäckt: föräldrars närvaro är
bra för bannen! Vid barnkirurgiska kliniken vid universitetssjukhuset i Lund
låter man föräldrarna vara med på sjukhuset när barnen är sjuka. Resultat: om föräldrarna tar aktiv del i
vården mår barnen bättre och blir friskare fortare. Och vården blir billigare och effektivare! Hade man väntat sig något annat? Ref.: DN 3.4.98. Föräldrar vinst för vården. Ginkgo biloba verksam mot Alzheimers sjukdom Vad tyska läkare vetat länge har man nu också upptäckt i Amerika:
Ginkgo biloba är verksam mot demens. I
slutet av oktober 1997 presenterades i
den medicinska tidskriften JAMA (The Journal of the American Medical
Association) en studie från USA där 202 patienter med medelsvår demens under 52 veckor behandlats med antingen placebo
eller med Ginkgo biloba. De intellektuella och de sociala funktionerna blev klart förbättrade hos dem som fick Ginkgo jämfört med vad som var fallet hos dem som fick placebo. Forskarnas försiktiga slutsats är att Ginkgo
biloba kan fördröja sjukdomsutvecklingen med ca.6 månader för vissa patienter. Ref. efter en artikel i DN d. 29.10.97 av Kerstin Hellbom: Ännu en
medicin mot demens. Psykoterapi framgångsrik vid vissa psykiska
sjukdomar Att psykoterapi används vid många psykiska besvär, framför allt vid
neuroser och lättare depressioner är välkänt.
Nu har forskare i Stockholm och Linköping också kunnat bevisa vetenskapligt att psykoterapi ger hjälp och
hjälper många patienter att höja sin livskvalitet. Docent Johan Schubert vid Stockholms läns landstings
psykoterapiinstitut och professor Rolf Sandell vid Linköpings universitet har följt 407 patienter
med ångest, nedstämdhet och
andra psykiska symtom under 3 år. De
kunde konstatera att en stor del av symtomen efter ca. 3 års psykoterapi hade
försvunnit och att de mådde bättre och hade bättre livskvalitet. För patienterna var det
mycket viktigt att de själva kunde välja behandlingsform antingen
medicinering, korttidspsykoterapi, långtidspsykoterapi eller psykoanalys och
den positiva effekten av psykoterapi består även på lång sikt. Alla får inte hjälp med att med kvalificerad
psykoterapisk behandling lösa sina problem, men ca. 70% känner en tydlig
förbättring. Kvinnor är mera mottagliga för denna behandlingsform som givetvis också kan kombineras med
medicinering. Kvinnliga terapeuter är
mera framgångsrika än manliga. Patienterna var i regel högutbildade med akademisk examen. Priset för psykoterapin ligger för långtidsterapi under 3 år på ca.
70.000 kronor och för psykoanalys under samma tid på ca. 250.000 kronor. En vårddag på en sluten psykiatrisk klinik
kostar mellan 2.500 och 4.000 kronor.
Det kan alltså löna sig rent samhällsekonomiskt med psykoterapi och
forskarna beklagar att landstingen i den ekonomiska krisens spår skär ned på
anslagen för psykoterapi. Ref.: Jan Kantor o. Thomas
Lerner i DN den 3.4.1998: Psykoterapi lyckad vård. Allt fett farligt i hög dos Nu kommer det åter nya - eller egentligen nygamla - signaler från
näringsforskarna. Enligt en artikel i
Lancet (1997) skulle det nu åter vara fettmängden som ökar risken för
hjärt-kärlsjukdom sedan vi nyligen lärt oss att det framför allt är
fettkvaliteten som är den stora riskfaktorn.
Man refererar till en dansk studie där man jämfört effekten av fettrika
måltider med olika typer av fett som rapsolja, olivolja, solrosolja, palmolja
och smör. Kontrollgruppen fick måltider
med lågt fettinnehåll. Ökningen av blodkoagulationsfaktor VII och triglycerider
var densamma efter alla fettrika måltider oavsett vilken typ av fett den
innehöll. Forskarna anser att deras
resultat talar emot den förhärskande teorin om olivoljans nyttiga
effekter. De menar istället att
personer med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom redan har förhöjda nivåer av
faktor VII som efter en fettrik måltid kan öka till dramatiska nivåer.
(Referenten K.-O. A:s kommentar: hälsorörelsen har alltid - tydligen med all
rätt - hävdat att både fettmängden och fettkvaliteten är viktiga).
Således: en fettfattig kost med
vegetabiliska fetter av hög kvalitet, t.ex. kallpressad oliv-jungfruolja. Ref.: The Lancet 1997;350:1603 enl. Läkemedelsvärlden, 1998, vol.102 nr.1,
s.8 Östrogenbehandlade kvinnor har bättre riskprofil
primärt Kvinnor som behandlas med östrogen
har lägre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom redan innan östrogenbehandlingen inleds. Det visar en långtidsstudie från Göteborg
där man följt 1200 kvinnor under 24 års tid.
De kvinnor som behandlats med östrogen hade en bättre kardiovaskulär riskprofil redan innan behandlingen
sattes in. De kvinnor som inte fick östrogen hade vid studiens början en sämre
riskprofil, bl. a. högre vikt och högre blodtryck. Då man då (vid studiens början) ansåg att personer med sämre
riskprofil skulle öka sina risker för
hjärt-kärlsjukdom om de fick östrogen undantogs riskpatienterna från
östrogenbehandlingen. Kvinnor i
Göteborg födda 1918, 1922 och 1930 undersöktes 1968-69 med avseende på sina
kardiovaskulära riskfaktorer. Sedan
följdes de fram till 1993. Av de 1200 undersökta kvinnorna behandlades 149
någon gång mellan 1968 och 1993 med östrogen. Dessa kvinnor hade signifikant
lägre blodtryck, vikt, BMI (body mass index), midja, midja-stuss-kvot och
kolesterolvärden än de kvinnor som inte fick östrogen - redan innan
östrogenbehandlingen startade. De
östrogenbehandlade kvinnorna motionerade också mera, hade högre utbildning och
tillhörde högre socialgrupper än de som inte fick östrogen. Så var det tydligen inte östrogenet som
förklarar varför östrogengruppen hade bättre hjärthälsa.
Det var uppenbarligen deras sundare livsföring. Dags att avliva ännu en
myt om det hälsosamma östrogenet? Östrogenstudien genomfördes vid Vasa sjukhus och redovisades av dr Kerstin Rödström på Svenska Läkaresällskapets riksstämman i november 1997. Du sköna nya värld... En satirisk betraktelse av K.-O. Aly Jag kom osökt att tänka på Aldous Huxleys sköna nya värld när jag läste
en notis i Läkemedelsvärlden nr. 1/1998 om att Astra, Merck och Procter &
Gamble har ingått ett avtal om att utveckla en receptfri version av Losec. Då kan framtidens lyckliga människor i den
nya sköna världen fortsätta att stressa utan att få magsår. Värken kan de klara med receptfria NSAID
(icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel), magnecyl och kodein. Om drogliberalerna inom EU får som de vill så kan framtidens
lyckliga europé också få ett lyft för själen med hjälp av lite hasch förutom med hjälp av den billiga
spriten. Ångest och sömnlöshet kurerar
man med Valium och depressioner med Prosac (eller i bästa fall med
johannesört). Genom tobaksbruk nedsatt
potens botar man naturligt enligt kinesiskt recept med pulveriserade
noshörningshorn från de sista vilda noshörningarna. Den alltid alerta porrindustrin kan väl också hitta på något
riktigt häftigt för de alltid ojämnlikt behandlade stackars kvinnorna. Om dessutom de högeffektiva
industrirobotarna förser oss alla med obegränsat med prylar då måste väl
människornas lycka vara fullständig och garanterat i all evighet i denna nya
sköna smärtfria värld! Karl-Otto Aly i april 1998. Var fjärde hjärtinfarktpatient hade diabetes Vid Läkarnas riksstämma i november 1997 presenterades en studie från
Västerås om sambandet mellan hjärtinfarkt och diabetes. Varje år vårdas ca. 6000 diabetiker för hjärtinfarkt på sjukhus i Sverige. Detta är en fjärdedel (25%) av alla infarktpatienter. Denna höga
procentandel diabetiker bland samtliga infarktpatienter skall jämföras med 3 -
4 % diabetiker i hela befolkningen och ca. 10% i åldrarna över 70 år. Således en kraftig överrepresentation av
diabetiker bland infarktpatienterna. I
Västeråsstudien ingick samtliga infarktpatienter på Centrallasaretter i Västerås under ett år. Av samtliga 314 infarktpatienter hade 68 en sedan tidigare känd diabetes. Dessutom fick ytterligare 11 infarktspatienter diagnosen diabetes under vårdtiden. Studien bekräftar redan det tidigare
välkända förhållandet att diabetes utgör en riskfaktor för hjärt-kärl-sjukdom och därmed även för hjärtinfarkt. Ref.: Svenska Läkaresällskapets riksstämma nov. 1997.
Ilska kan utlösa infarkt ONSET-studien i Stockholm visar att kraftig (tillbakahållen?) ilska
medför en 16 gånger högre risk för hjärtinfarkt jämfört med om man inte får ett
utbrott. Med kraftig ilska menas exempelvis knutna nävar och hopbitna
tänder. Forskar- na som genomfört
studien betonar dock att man inte skall undvika att bli arg, man bör nog
verbalisera sin ilska eller hugga ved.
Aggressionshämmade personer tycks löpa en extra stor risk att drabbas av
hjärtinfarakt när de väl blir arga. Referat i Läkemedelsvärlden, 1998: vol.102, nr.1, s.38 “Stillasittande hotar ungas hälsa” Under denna rubrik skriver professorn vid GIH Lars-Magnus Engström i DN-debatt den 6 mars 1998 och uttrycker där sin stora oro över ungdomars
minskande fysisk aktivitet i motsats till vad Idrottsutredningen velat göra
gällande. Kroppen behöver regelbunden
allsidig fysisk aktivitet för att fungera bra och motion anses numera allmänt
vara ett ofarligt sätt att förebygga många allvarliga sjukdomar som hjärt- kärlsjukdomar, icke-insulinkrävande diabetes, högt
blod- tryck fetma, led- och ryggbesvär, benskörhet och tjocktarmscancer. Det är mot denna bakgrund som tendensen till
allt mindre fysiska aktiviteter även bland ungdomar ter sig särskilt
oroande. En svensk studie (LIV 90)
visade att svenska medelålders män har ett oroväckande lågt konditionsvärde. Samtidigt rapporteras att det är en allmän
tendens till viktuppgång även bland ungdomar, En av professor Engström genomförd studie på 60-talet visade att nära
70% av flickorna och 85% av pojkarna
hade någon idrottslig aktivitet minst en timme per vecka på fritid utöver 3
obligatoriska lektionstimmar gymnastik.
1997 ägnade sig (i Luleå) endast 44% av flickorna och 58% av pojkarna åt fysisk aktivitet utanför
skolan och i en invandrartät söderförort till Stockholm var det bara 12% av
flickorna och ca. 30% av pojkarna som
utövade motion på fritiden. Samtidigt har antalet
gymnastiktimmar skurits ned till 2 per vecka.
Ungdomars alltmera stillasittande framför TV:n och datorer, dataspel och
mopedåkning ger ännu mindre tid och utrymme för regelbundna
motionsaktiviteter. Allt detta tillsammans leder till en oroväckande låg grad av fysisk
aktivitet hos dagens ungdomar och det - tillsammans med ökad konsumtion av s.k.
“junk foods” som chips, hamburgare, Coca-cola etc. bäddar för en
folkhälsokatastrof av oanade dimensioner.
Det är hög tid för att handla! Ref.: professor Lars-Magnus Engström: “Stillasittande hotar ungas hälsa”, var tredje 15-åring rör sig skadligt lite. DN-debatt den 6 mars 1998.
|