Kolesterol – farligt för alla?

För höga kolesterolnivåer (över 6,6 mmol/l) betraktas som en allvarlig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och bör behandlas aktivt med livsstilsförändringar och eventuellt statiner. Enligt dr Frank Mann kan dock kolesterol, i varje fall hos äldre, vara en betydelsefull skyddsfaktor mot neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Han ifrågasätter därför att måttligt förhöjda blodkolesterolnivåer hos äldre människor skulle vara en riskfaktor för de äldre och om de behöver behandlas.

Ref: Mann FD. Animal fat and cholesterol may have helped primitive man evolve a large brain. Perspect Biol Med. 1998;41(3):417-425.

Transfettsyror och risk för hjärt-kärlsjukdom

I många år betraktades s.k. transfettsyror, som bildas bl.a. genom fetthärdningen vid margarintillverkning, som ofarliga för människor. Nyare studier har dock visat att (ett högt) intag av transfettsyror numera anses vara en oberoende riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

Ref: Nelson GJ, Dietary fat, trans fatty acids and risk of coronary heart disease. Nutr Rev. 1998;56(8):250-252.

Höga doser vitamin B:2 minskar migränanfall

Genom en 4 månader lång randomiserad kontrollerad studie kunde Schoenen et al visa att höga perorala doser av vitamin B:2 (riboflavin) kunde ha en förebyggande effekt mot migrän, minska förekomsten av migränattacker och öka antalet migränfria dagar per månad. Riboflavin förmodas förbättra neuronfunktionen i centrala nervsystemet.

Ref: Schoenen et al. Effectiveness of high-dose riboflavin in migraine prophylaxis. – a randomized controlled trial. Neurol. 1998;50:466-470.

Måttlig B:12-brist vanligt förekommande hos äldre

Det tycks finnas en ganska utbredd förekomst av måttlig vitamin B:12-brist hos friska, äldre vuxna. Van Asselt et al har undersökt 105 personer i åldarna mellan 74 och 80 år med avseende på kobolaminintaget (B:12), förekomsten av atrofisk gastrit, helicobacter–pylori-infektion och plasma-nivåerna av kobolamin och metylmalonsyra. Man fann att 28% av den undersökta populationen hade mild B:12-brist och att detta huvudsakligen berodde på bristande B:12-intag och atrofisk gastrit. (Ytterligare en säkerligen mycket viktig orsak till den vanligen förekommande B:12-bristen är att moderna jordbruksmetoder, konstgödsling och biocider, minskar förekomsten av B:12-producerande jordbakterier och därmed B:12-halten i maten, referentens – K.-O.Aly´s - anmärkning). En annan författare, RM Russel, som studerat B:12-brist hos äldre holländare betonar betydelsen av en adekvat B:12-tillförsel för äldre (och veganer), och att de regelbundet bör äta B:12-berikade födoämnen eller tillföra B:12 som kosttillskott.

Ref: van Asselt et al. Role of cobolamin intake and atrophic gastritis in mild cobolamin deficiency in older Dutch subjects. Am J Clin Nutr 1998; 68(2):328-334

Russel RM, Mild cobolamin deficiency in older Dutch subjects. Am J Clin

Nutr. 1998;68(2):222-223.

Vitamin B:12- och folinsyrebrist kan ge DNA-skador.

I en nyligen av Fenech et al genomförd studie bestämdes effekten av folinsyra- och B:12-brist på arvsmassan (DNA) hos unga australiensiska vuxna. Man undersökte bl.a. plasmahalterna av B:12, folinsyra och homocystein och registrerade förekomsten av celler med mikrocellkärnor som indikator för DNA-skador.

Ingen av försökspersonerna hade folinsyrabrist men 4,4 % av kvinnorna i undersökningen hade B:12-brist. Studien visade att höga halter av celler med mikrocellkärnor var korrelerade till höga homocysteinhalter, en känd riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom men troligen också en riskfaktor för DNA-skador. Enligt tidigare undersökningar kan höga homcysteinhalter reduceras genom tillförsel av folinsyra och vitamin B:12.

Ref: Fenech M et al. Folate, vitamin B:12, homocysteine status and DNA damage in young Australian adults. Carcinogenesis 1998;19(7):1163-1171.

Långtids-överlevnad av en patient med homocystinuri

I den välkända engelska läkartidskriften LANCET rapporteras det första fallet av långtidsöverlevnad av en patient med homocystinuri. När patienten var 10 år gammal upptäcktes hans sjukdom och hans framsynte läkare ordinerade honom redan då kosttillskott med vitamin B:6, folinsyra och B:12. Han är nu 50 år gammal och har tydligen överlevt så här extremt länge tack vare antioxidantbehandlingen. Detta är det första kända tidigt och under lång tid med kosttillskott behandlade fallet av homocystinuri.

Ref: Nugent A et al. Long-term survival of homocystinuria: the first case.

Lancet 1998;352(9128):624-625.

Den finska ATBC-studien på rökare, betakaroten och cancer omvärderad

Det väckte för några år sedan enormt uppseende när den mycket omtalade finska ATBC-studien om sambandet mellan tillförsel av alfatokoferol (E-vitamin) och betakaroten till storrökare och cancer kom fram till att storrökare som behandlades med betakaroten hade en ökad förekomst av lungcancer. Det oväntade resultatet av denna studie gjorde att man ifrågasatte värdet av betakaroten som kosttillskott till storrökare. Tidigare studier hade visat att rökare med höga betakaroten-halter i blodet (uppenbarligen från naturliga karotin-källor som morötter och andra röda grönsaker i maten) hade en lägre lungcancerfrekvens. Försökspersonerna i den finska ATBC-studien var samtliga storrökare med en dagskonsumtion av mellan 40 – 60 cigaretter per dag. I Finland är hög tobakskonsumtion vanligtvis kopplad till hög alkoholkonsumtion. Nu har man kunnat visa i djurförsök att tillförsel av betakarotenkapslar potentierar alkoholens levertoxicitet. Levern spelar som bekant en viktig roll i immunförsvaret och därmed i kroppens skydd mot cancer. Den ökade cancerförekomsten i ATBC-studien kan således mycket väl bero på betakarotenets leverskadande potentiering av försökspersonernas alkoholkonsumtion. ATBC-studien visade för övrigt att kombinationsbehandling med både E-vitamin och betakaroten inte visade någon ökad cancerförekomst. Tillförsel av flera antioxidanter som vitamin E, liponsyra, co-enzym Q10 tillsammans med betakaroten kan troligen skydda mot oxidativa skador på karotinet.

Ref: Heinonen O et al. The alpha-tocopherol, beta carotene cancer prevention study group (ATBC-studien). The effect of vitamin E and beta carotene on the incidence of lung cancer and other cancers in male smokers. New Engl J Medicine 1994:330(15):1029-1035.

Leo MA et al. Beta Carotene beadlers potentiate hepatoxicity of alcohol. Am J Clin Nutr 1997;66:1461-1469.

(referentens – K.-O.Aly´s – anmärkning: den enda absolut säkra slutsatsen man kan dra av dessa och andra studier är att rökning – speciellt i kombination med alkohol – är så definitivt skadlig att det över huvudtaget inte finns någon behandling mot rökningens skadeeffekter och att det enda tänkbara skyddet är att aldrig börja röka, respektive att sluta tvärt!).

Socioekonomiska faktorer, hälsobeteende och dödlighet

I en longitudinell studie har Lantz och medarbetare undersökt betydelsen av utbildning, inkomster och hälsobeteende för risken att dö inom de närmaste 7,5 åren efter studiens start. Studien visade att överdödligheten hos människor med lägre utbildning, inkomst och socialgrupp endast till en mindre del berodde på hälsoriskbeteenden. Andra faktorer som ökad exposition för yrkes- och miljöriskfaktorer liksom bristande tillgång till hälso- och sjukvård, fattigdom och brist på mening i tillvaron hade minst lika stor eller t.o.m. större betydelse för deras relativa överdödlighet. Genom engagerat patientcentrerat omhändertagande kan sjukvårdspersonal få reda på hur dessa socioekonomiska faktorer påverkar deras patienters hälsostatus.

Ref: Lantz PM et al. Socioeconomic factors, health behaviors, and mortality. JAMA 1998;279(21):1703-1708.

Snus ger inte munhålecancer men är inte ofarligt

I en doktorsavhandling visade onkologen Elsy-Britt Schildt i Umeå i november 1998 att personer som snusar inte har en större förekomst av munhålecancer än icke-snusare. Men det betyder inte att snus är ofarligt.

Man vet sedan tidigare att snus kan ge tandlossning då nikotinet förtränger de kärl som försörjer tänderna med blod. Och givetvis ger snus liksom tobaksrökning ett uttalat nikotinberoende med kända skador på hjärt-kärl-systemet. Dessutom innehåller snus som all annan tobak en del cancerogena ämnen, och dessa bidrar givetvis på ett eller annat sätt till den allmänt ökande cancerförekomsten i världen.

Ref: Tobaksfronten 4/1998.

Lightcigaretter hotar kvinnors hälsa.

Marknadsföringen av s.k. lightcigaretter är en stor hälsobluff då epitetet ”light” lurar konsumenten att tro att dessa cigaretter är svaga och därför ofarliga. Men lightcigaretterna ger inga som helst hälsomässiga fördelar, deras svagare tobakseffekt inbjuder snarare till ökad konsumtion av de

”ofarliga” cigaretterna. Lightcigaretterna är speciellt försåtliga på 3 sätt:

1) de ger rökningen en trendig image, genom t.ex. lätt, luftig och fräsch förpackningsdesign.

2) de får många att avstå från att sluta röka eftersom man tror att man väljer något mindre farligt.

3) fler och fler data tyder på att kvinnor har högre risk att få lungcancer, kanske beroende på hormonell interaktion.

Ref: Cecilia Holm, Tobaksfronten 4/1998.

Mödrars cigarettrökning ger aggressiv beteendestörning hos barnen

En australiensisk longitudinell studie omfattade drygt 5300 femåriga barn till mödrar som anslöts till undersökningen tidigt under graviditeten. Efter visst bortfall återstod ca 4900 moder-barn-par för vilka det finns kompletta uppgifter. Man har successivt registrerat ett stort antal bakgrundsuppgifter, inklusive moderns rökvanor, vid starten, några dagar efter födelsen och när barnet var 6 månader och 5 år gammalt. Barnets psykiska status undersöktes även vid 5 års ålder med ett validerat frågeformulär som vid analys kunde ge information om eventuella beteendeproblem. En analys med avseende på moderns rökvanor under graviditeten och korrigering med hänsyn till andra samvarierande faktorer visade på att rökning under graviditeten ökade risken för att barnet hade externaliserande (utåtriktade) beteendeproblem, såsom aggressiva tendenser. Risken för sådana problem var mer än fördubblad för barn till rökande mödrar jämfört med barn till icke-rökande mödrar. Däremot fann man inget samband mellan rökning och internaliserade (inåtriktade) problem eller social uppmärksamhet.

Ref: Williams G M et al. Maternal cigarette smoking and child psychiatric morbidity: a longitudinal study. Pediatrics 102, 1998, 133-134.

Moderns rökning under graviditeten ökar risken för onormalt beteende hos barnet

I Christchurch, Nya Zealand startade man 1977 en studie av 1265 nyfödda barn. Barnen undersöktes vid födelsen, vid 4-årsåldern, årligen upp till 16 års ålder och slutligen vid 18 år. Ett stort antal bakgrundsuppgifter, inkl. moderns rökvanor under graviditeten, registrerades vid barnets födelse. Vid 18 års ålder fick ungdomarna besvara ett diagnostiskt frågeformulär rörande sina beteenden. Efter ett visst bortfall återstod 1022 personer för vilka det fanns kompletta uppgifter.

Slutresultatet av analysen visar att moderns rökning under graviditeten är starkt korrelerad till ett av de externaliserade (utåtriktade) problemen, bete-endestörning (conduct disorder). Ungdomar till mödrar som rökt mer än 20 cigaretter per dag under graviditeten hade dubbelt så hög frekvens av detta symtom än ungdomar till icke-rökande mödrar. Resultaten antyder även att pojkar är mer känsliga än flickor. Flera studier om inverkan av rökning under graviditeten på barnets psykiska utveckling tycks peka i en och samma riktning: att rökningen ökar risken för onormalt beteende med inslag av aggressivitet.

En del av dagens barn- och ungdomsproblem i hem, skola och inom andra områden kanske har sin förklaring i mödrarnas rökvanor.

Ref: Fergusson D.M. et al. Maternal smoking during pregnancy and psychi-atric adjustment in late adolescence. Arch. Gen. Psychiatry 55, 1998, 721-727.

Sundare matvanor skall bekämpa hjärt- kärlsjukdomar –

Minst fem portioner frukt och grönsaker varje dag!

I den engelska läkartidskriften British Medical Journal skriver Z. Kmietowics att National Health Forum i England liksom hälsomyndigheter i övriga Europa och Amerika vill engagera människorna i en allmän hälsostrategi bl.a. för bättre hjärthälsa. Strategin går ut på att alla människor bör äta minst 5 portioner av frukt och grönsaker varje dag. National Health Forum har funnit att genomsnittsengelsmannen äter frukt och grönsaker endast 3 gånger per dag motsvarande ca 250 g per dag. Många engelsmän, och då speciellt i åldersgruppen 16 – 24 år och folk med låga inkomster, äter betydligt mindre frukt och grönsaker. En vetenskaplig expertpanel har publicerat en separat rapport: Preventing Coronary Heart Disease: The Role of Antioxidants, Vegetables and Fruit. Där konstateras att de mot hjärtsjukdom skyddande antioxidanterna vitamin C och beta-karoten mest finns i frukt och grönsaker. De skyddar mot de skadliga högaktiva s.k. fria syreradikalerna. Dessa oxiderar LDL-kolesterolet som i oxiderat tillstånd åstadkommer de fruktade skadorna på hjärtats och kärlens väggars insidor.

National Health Forum har engagerat myndigheter, livsmedelsindustrin, hälsosektorn, skolor och media för att föra ut budskapet att alla bör öka konsumtionen av frukt och grönsaker. Professor Julian poängterade att extra tillförsel av vitaminer/antioxidanter måste anses vara befogat men att piller aldrig kan eller får ersätta en frukt- och grönsaksrik hälsosam kost.

Ref: Healthier eating will help combat heart disease. Kmietowicz Z, British Medical J vol. 314, 29 March 1997.

Fransmän dricker allt mindre vin

Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet som refererar den franska tidningen Le Figaro dricker fransmännen allt mindre vin. Antalet nykterister ökar kraftigt i Frankrike och 70% av fransyskorna och 30% av fransmännen dricker aldrig vin. Vin är passé hos de yngre där vinet står för föräldrargenerationens värderingar och konsumtionen av mineralvatten och läskedrycker har ökat kraftigt. Kvinnornas inställning har störst betydelse.

De står oftast för vad som skall handlas. Franska kvinnor är mycket med- vetna och att vin i Frankrike alltid haft en maskulin stämpel har säkerligen också betydelse för förändringen av de franska dryckesvanorna trots nyare studiers framhävande av rödvinets påstådda hälsoeffekter.

B J Rosin, Fransmän dricker allt mindre vin, Sv.D. 28 oktober 1997.

Antibiotikaresistenta bakterier – katastrof eller möjlighet?

av Karl-Otto Aly, leg. läkare, f.d. chefsöverläkare på Tallmogården

Larmrapporter om multiresistenta bakteriestammar duggar tätt. Katastrofen lurar kring hörnet. Snart kommer de multiresistenta bakterierna kanske att ta över vid allt flera infektioner och sjukvården står mer eller mindre handfallen. Hur skall vi lösa problemen med de alltmera vanliga och svårbehandlade infektionerna förorsakade av antibiotikaresistenta bakterier och virus? Forskningen och industrin arbetar för högtryck för att få fram nya antibiotika som till slut skall ta död på alla farliga mikrober. Men forskningen och sjukvården tycks ohjälpligt sitta fast i gamla hjulspår:

i föreställningen att vi kan och måste ta död på alla farliga mikrober med antibiotika. Begreppet antibiotika kommer från latinets anti = emot och grekiskans bios = livet. Egentligen betyder därför antibiotika medel som är riktade mot livet. Och det ligger en ödets ironi i att antibiotika - efter ett makalöst initialt segertåg - nu håller på bli ett mycket allvarligt medicinskt problem. Deras användning (eller missbruk) hjälper fram allt fler uppenbart farliga antibiotikaresistenta mikroorganismer som vi snart inte kan klara av längre, och som på sikt kan bli ett verkligt hot mot (det mänskliga) livet!

Det pågår en kapplöpning med tiden där mikroberna med sin mycket korta reproduktionscykel och stora förmåga att snabbt selektera fram resistenta stammar är de på förhand givna vinnarna. Den medicinska forskningen är på sikt chanslös i denna kapplöpning med tiden då det tar mycket lång tid att forska fram nya antibiotika mot de allt oftare uppdykande nya resistenta mikroorganismerna, betydligt längre tid än vad det tar för bakterier att selektera fram resistenta stammar. Och vad skall vi då ta oss till mot mikroberna?

Det finns dessbättre beprövade men tyvärr oftast bortglömda behandlingsalternativ och här kommer det komplementär- eller alternativ-medicinska konceptet in i bilden. Den alternativa eller komplementära medicinen - naturmedicinen - har i alla tider försökt att hjälpa människan att på olika sätt stärka hennes inneboende förmåga till självläkning och att klara av bl.a. bakterieangrepp. Vår förmåga att stå emot olika mikrobiella angrepp är kopplad till vårt immunförsvar och det är numera vetenskapligt dokumenterat att man kan stärka immunförsvaret bl.a. genom regelbunden motion, sund kost rik på frukt och grönsaker (och därmed på s.k. antioxidanter), stresshantering och vissa naturläkemedel som Echinacea, vitlök och pollen och troligen också med hjälp av probiotiska (livsvänliga) bakterier i livsmedel (s.k. funktionella livsmedel). Människan har alltsedan det mänskliga livets början haft förmågan att av egen kraft stå emot skadliga mikroorganismer och andra motigheter, och vi har bevisligen med stor framgång överlevt som art, och har gjort det ända fram till 1940-talet helt utan draghjälp av antibiotika! I denna kunskap ligger också möjligheten och förhoppningen att vi även i fortsättningen skall kunna klara av olika mikrobiella angrepp. Vi måste dock på allvar ta till oss komplementärmedicinens metoder, erfarenheter och forskningsresultat och börja använda dem mera systematiskt i sjukvården. Ospecifika immunförsvarshöjande åtgärder (som stressreduktion, en bra kost, antioxidanter och naturläkemedel som Echinacea, vitlök och pollen) borde mera allmänt sättas in i tidiga skeden av alla infektioner och gärna i kombination med antibiotika senare om den naturmedicinska ospecifika immunitetshöjande behandlingen inte visar sig vara tillräcklig och om sjukdomstillståndet är så svårt att det kräver antibiotika och andra akutmedicinska åtgärder. Erfarenheten och numera också medicinsk forskning visar att en tidigt insatt naturmedicinsk immunförsvarshöjande behandling klarar av många infektioner utan insats av antibiotika. Därmed skulle behovet av antibiotika och risken för resistensutveckling minskas drastiskt till gagn för folkhälsan och den överbelastade sjukvården. Mitt förslag borde också vara ett incitament till ett konstruktivt forskningssamarbete mellan högskolemedicin och komplementärmedicin. Ett forskningssamarbete som allt oftare efterlyses inte minst av företrädare för den akademiska medicinen.

Referenser till relevanta forskningsrapporter kan rekvireras från författaren.

Växelverkningar mellan vitaminer och läkemedel

I den tyska läkartidskriften Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren skriver apotekare J. Bielenberg att vitaminbehovet är individuellt olika hos olika människor beroende på bl.a. belastningar från stress, miljögifter, olika läkemedel, näringsintaget och resorptionsförhållanden. Han påpekar att ett okontrollerat vitaminintag också kan blockera vissa eftersträvade läkemedelseffekter. Det normala är dock att vitamin- och mineralbehovet är klart ökat i vår tid p.g.a. mängder av skadeämnen (prooxidanter) i vår miljö och i vår mat samt ovanor som överkonsumtion av alkohol, rökning, droger och liknande.

Som exempel på hur vitaminer kan interagera med läkemedel nämner författaren att antiepileptika kan påverkas av folsyra och vitamin B-6. Viss antiepileptika kan framkalla folsyre- och B:6-brist samtidigt som höga doser av folsyra och B-vitaminer kan inhibera den antiepileptiska effekten av antiepileptika. Flera läkemedel, bl.a. sådana som hämmar saltsyreresorptionen kan påverka upptaget av vitamin B:12 negativt. Vitamin B:1 kan minska biverkningarna av cellgiftet Fluouracil men samtidigt minska dess anticancereffekt. Syntetiska östrogener kan sänka halten av C-vitamin i plasma. 2 mg pyridoxalfosfat per dag (vitamin B:6) kan inhibera anti-parkinsoneffekten av L-dopa samtidigt som B:6 kan minska biverkningarna av antituberkulosmedicinen INH.

Långvarig behandling med diuretika, antibiotika, cortison, laxantia, antacida, lipidsänkare och fytinsyra (rikligt förekommande i svart té och vitt mjöl) kan hämma zinkupptaget. Zinkbrist kan påverka vitamin-A-omsättningen och det är tänkbart att zinkbindande pesticider kan bidra till de i u-länderna vanligen förekommande vitamin-A-bristtillstånden, bl.a. blindhet. Lipidsänkaren kolestyramin hämmar resorptionen av flera vitaminer så att man vid långvarig behandling måste räkna med mycket komplexa biverkningar. Flera mediciner och miljögifter ger upphov till brist på vitamin B:6, en vitamin som är betydelsefull för cysteinbildningen ur homocystein. Höga homocysteinvärden tycks ha ett samband med hjärt-kärlsjukdomar. Allergier kan tänkas bero på stress- och miljögift-inducerade låga C-vitaminhalter i blodet, något som i sin tur leder till höga histaminhalter. C-vitamin som cofaktor till enzymet delta-6-desaturas är i denna egenskap också betydelsefull för gammalinolensyre- omsättningen och därmed för produktionen av vissa inflammationshämmande prostaglandiner.

En god tillförsel av alla livsviktiga vitaminer och mineraler är således välmotiverat, speciellt i vår tid med stress- och miljögiftbelastningar. Men om man står på olika mediciner, varav några viktiga nämnts här ovan, är de klokt att ta reda på hur olika vitaminer interagerar med de olika läkemedlen och anpassa sitt intag av kosttillskott därefter.

Ref.: J. Bielenberg, Wechselwirkungen zwischen Arzneimitteln und Vitaminen, Ärztrzeitschr. f. Naturheilverfahren 39, 8 (1998), 540-545.

Konventionell medicinsk och komplementärmedicinsk behandling av bröstcancer

Vid den senaste tyska läkarkongressen diskuterades bl.a. behandlingen av kvinnlig bröstcancer.

Numera anses effekten av lokal strålbehandling av opererade strålkänsliga brösttumörer för att förhindra lokala och regionala recidiv vara oomstridd. Hormon- och kemoterapi kan inte ersätta den lokala strålbehandlingen, men vid mera uttalade metastaser i lymfkörtlarna kan den lokala strålbehandlingen kombineras med hormon- eller kemoterapi.

Med denna behandlingsstrategi ökar 10-årsöverlevnaden avsevärt, och till denna glädjande utveckling torde den antiöstrogena terapin med tamoxifen och kombinerad kemoterapi verksamt ha bidragit. Trots de för-bättrade behandlingsresultaten förekommer det ofta besvärande biverkningar till den konventionella behandlingen som armlymfödem (i ca.

24% av fallen) som kan behandlas med lymfdränage och annan fysikalisk terapi. Tilläggsbehandling med selen (natriumselenit) underlättar borttransporten av uppdämd lymfa.

Efter den konventionella behandlingen kan en hel del komplementärmedicinsk behandling sättas in. I första hand rekommenderas en fettfattig, huvudsakligen vegetabilisk kost, psykologiskt omhändetagande och psykoterapi samt substitution med vitaminer och mineraler. Dessutom kan terapi med mistelextrakt övervägas och det pågår flera multicenterstudier i Europa mistelextrakt (Helixor; Iscador). Mistelextrakt anses kunna lindra biverkningarna av den konventionella behandlingen och dessutom förbättra patienternas livskvalitet. Positiv eller adaptiv (accepterande) coping (sjukdomshantering) ger betydligt längre överlevnad än maladaptiv (otillräcklig/dålig) coping med hjälplöshet och hopplöshet.

En vanlig biverkning till kemoterapi är håravfall och det liksom förlusten av ett bröst kan medföra en svår psykisk belastning och en förändrad kroppsuppfattning och en minskning av känslan av egenvärdet. Komplementärmedicinska insatser som god hygien, regelbunden motion och en medveten kosthållning kan innebära en chans till ett nytt självmedvetande.

På den tyska läkarkongressen tog man också upp tänkbara framtida behandlingsmöjligheter först och främst med autovacciner mot den egna tumörvävnaden och med specifika tumörantigener. Hittills gjorda försök vid universitetskliniken i Heidelberg visar lovande resultat. Sammanfattningsvis kan hävdas att tyska onkologer ser positivt på möjligheterna att med kombinerade konventionella och komplementärmedicinska behandlingsåtgärder redan nu och ännu mera i framtiden hjälpa de cancerdrabbade kvinnorna.

Ref.: G. Reich