Kaffe- och té-konsumtionen och risken för  hjärtinfarkt.  Svart té skyddar!

Amerikanska forskare har studerat sambandet mellan förekomsten av hjärtinfarkt och konsumtionen av vanligt kaffe, koffeinfritt kaffe och vanligt svart té.  De har tittat på eventuella samband mellan intaget av dessa drycker och hjärtinfarkt hos 340 patienter och lika många matchade kontroller.  För dem som drack 4 koppar eller mer vanligt kaffe per dag  jämfört med dem som drack mindre än en kopp kaffe per vecka var infarktrisken 0.84 (= 84%).  Infarktrisken för dem som drack 1 kopp koffeinfritt kaffe per dag jämfört med dem som inte drack något kaffe alls var riskfaktorn x 1,25 (= 125%).  För dem som drack 1 kopp té jämfört med icke-tédrickare  var riskfaktorn för hjärtinfarkt 0.56.  I studien korrigerade forskarna för övriga hjärtriskfaktorer.  Den enda dryck som säkert sänkte infarktrisken i denna studie var té.

Ref: Sesso HD et al. Coffee and tea intake and the risk of myocardial infarction. Am J Epidemiol. 1999;149(2):162-167.

Komplementärmedicinska metoder i samband med kirurgiska ingrepp.

Författaren till en översiktsartikel om KAM och kirurgi i Alternative Therapies beskriver vilka alternativa eller komplementära behandlingsmetoder som med fördel kan användas i samband med kirurgiska ingrepp.  Vanligast är att man använder sig av olika avspänningstekniker som hypnos, suggestion, imagination (att föreställa sig olika saker i bilder) och autogen träning.  Olika studier visar att sådana avspänningstekniker  kan minska den postoperativa smärtan, vårdtidens längd, behovet av smärtstillande medicinerig samt positivt påverkan blodtryck, ångest, puls och andningsfrekvens samt postoperativa cortisol- och adrenalin-nivåer.  Även illamående, kräkningar och andra biverkningar påverkades gynnsamt. Vidare förekom mindre blodförluster och mindre postoperativa komplikationer, patienterna och kirurgerna var mera nöjda och tarmfunktionen kom i regel igång tidigare än normalt efter operationerna.

Även akupunktur används i viss utsträckning i U.S.A. i samband med operationer.  Rapporterade gynnsamma effekter av akupunktur vid kirurgi är minskat illamående och kräkningar, minskad laryngospasm (kramper i strupen) speciellt hos barn, minskad postoperativ smärta.  Men det har även förekommit negativa effekter som ökad postoperativ smärta och blödningar. Man kan tänka sig att de rapporterade negativa effekterna kan ha berott på felaktig akupunkturteknik.

Helande beröring och Reiki healing har också försökts men studierna är av varierande kvalitet men det förefaller som om dessa behandlingstekniker kan minska den postoperativa smärtan. Även musikterapi förekommer men även den är ofullständigt dokumenterad men förefaller att ha gynnsamma effekter.

Studier av massagebehandling rapporterar olika gynnsamma effekter framför allt minskad muskulär spänning och smärta, mindre ångest och sänkta kortisolnivåer.  Möjligen påverkas även olika parametrar för immunfunktion i gynnsam riktning.

Örter och olika kosttillskott används också i viss utsträckning i samband  med kirurgiska ingrepp.  Följande tillskott uppges ha gynnsamma effekter vid kirurgi: L-arginin – ger bättre immunfunkton, sårläkning och mindre infektioner.

Bromelain (ett extrakt från ananas) ger minskad postoperativ smärta och bättre resorption av hämatom.   Vitlök ger minskad trombocytfunktion (mindre propp-benägenhet) men även en ökad postoperativ blödningstendens.  Vitamin A ger bättre sårläkning och förbättrad immunfunktion.  Vitamin C ger förbättrad sår-läkning (stimulerar kollagenbildningen). Vitamin E försämrad blodplättsfunktion (minskad proppbenägenhet) och förbättrad läkning av tandköttet).  Zink

är viktig för sårläkningen.  Minskade zinknivåer i blodet förekommer vid koronarkirurgi varför extra tillförsel är önskvärd.

Författaren drar slutsatsen att olika ovan beskrivna komplementära tilläggsbe-handlingar i samband med kirurgiska ingrepp kan förbättra operationsresultaten och att kirurger borde göra sig förtrogna med olika KAM-metoder, och detta gäller speciellt för olika stresshanteringstekniker.  Som alltid är mera forskning önskvärd men redan nu talar mycket för att KAM med fördel kan användas på olika sätt i samband med kirurgi och kan förbättra operationsresultaten.

Ref: Judith J. Petry. Surgery and Complementary Therapues: A Review.

Alt. Therapies, Sept 2000, vol. 6 (5), 64-74.

Effekten av osteopatisk manipulationsbehandling efter kirurgisk behandling.

I tidskriften Alternative Therapies redovisas en prospektiv, enekelblindad, kontrollerad studie för att ta reda på huruvida  manipulationsbehandling av muskuloskeletala problem under konvalescenstiden efter knä- och höftledsplastiker kan förbättra behandlingsresultatet.  Ur en grupp av 166 för studien lämpade patienter utvaldes  38 patienter till behandling medan 38 användes som kontroller.  Behandlingsgruppen fick manipulationsbehandling under 4 dagar från andra dagen efter operation.  Studien visade att 20% av de med manipulation behandlade patienterna klarade trappor tidigare än de obehandlade patienterna.  Dessutom kunde behandlingsgruppen gå en 43%  längre gångsträcka på tredje postoperativa dagen än de obehandlade.  Interventionsgruppen krävde dessutom mindre smärtstillande mediciner, hade kortare sjukhusvistelser och kunde gå längre sträckor på första, andra och fjärde postoperativa dagen. Således avsevärda vinster med osteopatisk manipulationsbehandling efter knä- och höftledskirurgi.

Ref:  Robert  W. Jarski et al. The Effectiveness of Osteopathic Manipulative Treatment as a Complementary Therapy Following Surgery: A Prospective, Match-Controlled Outcome Study. Alt. Therapies, Sept. 2000, vol.6(5), 77-81.

Hög aggressivitetsnivå och sambandet med koronarsjukdom hos unga män

374 vita och svarta kvinnor och män ingick i en substudie inom  CARDIA-studien (Coronary Artery Risk Development in Young Adults).  Indikatorer på studiedeltagarnas aggressivitetsnivå registrerades vid studiens början 1985/1986 och efter 5 år (1990/1991).  Efter 10 år (1995/1996) gjordes datatomografi-undersökningar av  studiedeltagarnas kranskärl.  Man sökte efter synliga förkalkningar på en skala mellan 0 och 20 eller mer.  Efter korrigering för ålder, kön, ras, livsstil m.m. jämfördes de med över genomsnittlig aggressionsnivå med dem under denna nivå. De visade sig att de med hög aggressionsnivå hade en 2,57  gånger högre risk för kranskärsförkalkningar än de med låg.  Och risken för förkalkningar på över 20 eller mer punkter på riskskalan var 9.56 gånger högre hos dem som hade en hög aggressionsnivå.  Studiens slutsats blev att unga vuxna med hög aggressivitetsnivå löper större risk för kranskärlsförkalkningar än mindre aggressiva.

Ref: Iribarren C et al. Association of hostility with coronary artery calcification in young adults:  the CARDIA study.  JAMA. 2000;283:2546-2551.

En prospektiv studie av kostens kvalitet och dödligheten hos kvinnor

Denna studie publicerad i JAMA hade som målsättning att ta reda på hur en mångsidigt sammansatt kost påverkar dödligheten hos kvinnor.  Man samlade in data från fas 2 (1987-1989) av en prospektiv kohortstudie på förekomsten av bröstcancer med en genomsnittlig uppföljningstid på  5,6 år. I studien deltog totalt 42 254 kvinnor med en medelålder på  61,1 år och som alla fyllde i ett frågeformulär på sina matvanor.  Man tog reda på hur många av födoämnena (max 23) som rekommenderas i gängse amerikanska dietrekommendationer som ingick i deltagarnas kost minst 1 gång per vecka.  Födoämnen som ingick var bl.a. frukt, grönsaker, fullkornsprodukter, magra mejeriprodukter, magert kött, fisk m.m.).  Följande resultat kom studien fram till:  2065 av studiedeltagarna dog. Antalet rekommenderade födoämnen (recommended food score) stod i omvänd relation till antalet dödsfall av samtliga dödsorsaker.  De som åt mest av den rekommenderade maten hade den lägsta dödligheten, även efter justering för ålder, kön, ras, livsstil m.m.. Studiens slutsats är att kvinnor som följer de officiella amerikanska dietriktlinjerna har en allt mindre (förtida) dödlighet ju mer de följer dietriktlinjerna.

Ref: Kant AK et al. A prospective study of diet and mortality in women. JAMA. 2000;283:2109-2115.

Dagliga tillskott av en basisk mineralblandning minskar kroniska ryggsmärtor

I den tyska läkartidskriften Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren redovisas en mindre tysk studie. Enligt naturmedicinsk uppfattning finns det ett samband mellan kroniska ryggsmärtor och en felregulerad syras-basomsättning.  Man gjorde därför en prospektiv studie med 82 patienter med kroniska ryggsmärtor utan symtom på rottryck och gav dem under 4 veckor dagligen 30 gram av en basisk mineralblandning fördelad på 3 doser dagligen.  Man registrerade graden av ryggbesvär enligt Århusskalan (på mellan 0 punkter för besvärsfrihet och 120 punkter för invaliditet) och bestämde olika laboratorievärden som återspeglar syrabasbalansen i kroppen.  Man kunde konstatera att försökpersonernas smärt-problem minskade från initialt 40,7 punkter till 20,4 punkter, vilket motsvarar en smärtlindring med 47%.  Även laboratorievärdena förbättrades och de visade bl.a. en förbättrad buffertkapacitet med 3,2% hos blodet.  Studien bekräftar tidigare positiva observationer med tillförsel av en basisk mineralblandning vid kroniska ryggsmärtor.

Ref: Worlitscheck M, Basische Mineralstoffe helfen bei chronischen Ruecken-schmerzen. Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren 41, 1 (2000), 62.

Vad kan man göra vid influensa?

Influensa kallas årligen ofta på vinterhalvåret återkommande epidemiska infektionssjukdomar framkallade av olika (influensa)virus. Skolmedicinen har inte mycket att erbjuda i terapiväg utom återkommande vaccionationer.  Symtomen är huvudvärk, feber ofta över 39o, ledsmärtor och katharrala symtom, även blodtrycksfall och hög puls förekommer.  Naturmedicinare rekommenderar s.k. uppstigande bad (karbad där man successivt höjer badvattentemperaturen).

Av naturmedel rekommenderas svettdrivande örter som lind- och fläderbloms-té.  Dessutom också Echinacea-purpura-beredningar som även är verksamma mot olika virustyper.  Vidare rekommenderas en antioxidant- (vitamin- och mineral-)rik kost och råsafter av bl.a. citrusfrukter, citronsaft, havtorn, potatisjuice och svartvinbärsjuice.  Eventuellt råsaft- och téfasta. Behandlingen kan kompletteras med homeopatiska medel som Aconitum, Belladonna, Bryonia och Gelsemium alltefter symtombilden.  Vid svår hosta kan hostlindrande medel som islandsmossa och spetsgroblad användas liksom sileshår, timjan och anis. Vid besvär från bihålorna och nästäppa kan ånginhalation med pepparmintolja försökas. I Tyskland använder man också ofta neuralterapi och egenblod-behandling. Onekeligen kan komplementärmedicinen erbjuda en hel del utöver den gängse vilan och behandlingen med febernedsättande och smärtstillande läkemedel.

Ref: Kuhnke O. Grippaler Infekt und Influenza, Ärztezeitschrift fuer Naturheil-verfahren 41, 2 (2000) 77-78.

Långtidsprevention av hjärt-kärlsjukdomar och cancer med B-vitaminer  

Enligt nyare undersökningar är inte endast vitamin C och E viktiga för förebyggandet av hjärt-kärl- och tumörsjukdomar.  Nu har man visat att även B-vitaminer stor betydelse i sammanhanget.  Det gäller framför allt de vitaminer som är engagerade i homocysteinomsättningen och det är vitamin B:12 och B:6 samt folinsyra.  Av dessa vitaminer rekommenderas numera betydligt större doser än hittills gällande RDA.

Ref: Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren 41, 2 (2000) 78-79 med hänvisning till rapporten från Vitamin-Symposium. Die Bedeutung von Vitaminen in der Gesundheitsvorsorge. State of the Art. 13. Nov. 1999, Frankfurt/Main.

Kostrekommendationer vid reumatiska sjukdomar

Det har länge varit känt att kosten är av stor betydelse vid reumatiska sjukdomar och denna kunskap tillämpas också av många reumatiker.  Viktig är kosten bl.a. för att bibehålla normal kroppsvikt för att inte utsätta lederna för onödiga belastningar. Epidemiologiska studier har också  visat att inflammatoriska processer förstärks av en kost som är rik på mättade animaliska fetter, däremot inverkar konsumtionen av omega-3-fettsyror som finns i fisk- och växtoljor positivt på reumatiska sjukdomar.  Denna iakttagelse bekräftas av att animaliska fetter från landdjur är rika på den fleromättade arakidon-syran som via enzymerna lipoxigenas och cyklooxigenas förvandlas till proinflammatoriskt aktiva eicosanoider.  Rik på arakidonsyra är grisfett, äggula, leverpastej och -korv, fläsk och Camenbertost.  Med en köttrik kost tillförs ca. 200 – 400 mg arakidonsyra medan en mera vegetarisk kost endast ger ca. 50 mg per dag.  Det rekommenderade intaget av arakidonsyra ligger under 0,1 mg/dag.

Just med hänsyn till de hårda animaliska fetterna har man länge rekommenderat en fettmodifierad huvudsakligen vegetabilisk kost där man eftersträvar att ersätta de hårda animaliska fetterna med omättade växtfetter.

För att garantera en tillräcklig calciumtillförsel förelås det också att det i den kosten bör ingå fettfattiga mjölkprodukter. Man behöver i en sådan reuma-tikerkost inte helt avstå från kött men skall då välja mera fettfattiga sorter eller ersätta kött med mera fisk.  Viktig för reumatiker är också att kosten innehåller rikligt med antioxidanter, bl.a. vitamin C och E samt betakaroten och selen.  För vitamin C anges mellan 500 och 1000 mg per dag och för E-vitamin gäller en dagsdos av 400 – 800 mg D- alfa-tocoferol.  Vetegroddolja är rik på naturligt E-vitamin. För selen rekommenderas ca 100 mcg per dag.

Selen förekommer rikligt i nötter, vitlök, jäst och fullkornsprodukter.

Ref: Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren 41, 3(2000) 187.

Vitamin C och E bra för hjärt- och kärlsjuka

Amerikanska vetenskapsmän ger numera konkreta rekommendationer till patienter med angina pectoris (kärlkramp), hjärtrytmstörningar och efter infarkt. De föreslår att tillföra 400 mg E-vitamin och mellan 500 och 1000 mg C-vitamin dagligen utöver en välbalanserad huvudsakligen vegetabilisk kost.  C och E skyddar mot de aggressiva fria radikalerna som bidrar till uppkomsten av arteriosklerotiska kärlskador.  Helst bör C och E ges samtidigt då vitamin C regenerar vitamin E sedan det förbrukats i sin funktion som friradikalfångare.

Ref: Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren 41, 3(2000) 192.