(24) Fiskolja motverkar prematura födslar

 En dansk forskargrupp publicerade i mars 2000 i British Journal of Obstetrics and Gynaecology resultaten från en multicenterstudie som redogjorde för  effekten av omega-3-fettsyror på riskgraviditeter.  Hos gravida som som tidigare haft en prematur födsel kunde en signifikant reduktion av denna risk konstateras om man behandlade de gravida kvinnorna med 2,7 g fiskolja per dag.  Det har länge varit känt att omega-3-fettsyror som huvudsakligen finns i fisk och marina däggdjur är orsaken till att kardiovaskulära sjukdomar är ovanliga hos eskimåerna.  Man vet också att omega-3-fettsyror sänker triglyceridhalterna i plasma och att de är viktiga för utvecklingen av nervsystemet och epidemiologiska studier från Färöarna tyder på att de också tycks ha en gynnsam effekt på graviditetsförloppet.

Den s.k. FOTIP-multicenterstudien på 1619 gravida kvinnor jämförde effekten av fiskolja med den av olivolja på riskgraviditeter i 19 europeiska kliniker. Kvinnor som under tidigare graviditeter haft komplikationer som för tidiga födslar (n=232),  intrauterin tillväxthämning (n=280), graviditetshypertoni (n=386) eller tvillingfödslar (n=579) indelades i fyra terapigrupper.  De fick från och med 20:e graviditetsveckan randomiserat antingen 4 kapslar fiskolja (=2,7g) eller lika mycket olivolja per dag.

Två terapigrupper som under den aktuella graviditeten antingen fick preeklampsi (n=79) eller hade intrauterin tillväxthämning (n=63) fick dagligen antingen 9 kapslar fiskolja (=6,1 g) eller olivolja från 33:je veckan före beräknad förlossning.

När det gällde tidigfödslar så visade studien att endast  4,6%  fick denna komplikation i fiskoljegruppen, medan motsvarande komplikationsrisk var 13,3% i olivoljekontrollgruppen.  Den genomsnittliga graviditetstiden var 269,2 (+ 19,7) dagar i fiskoljegruppen men endast 260,7 (+ 29,5) dagar i olivoljekontrollgruppen.  Likaledes signifikant ((p=0.02) var skillnaden mellan den genomsnittliga födelsevikten på 3169 g (+674 g) i fiskoljegruppen mot endast 2960 g (+707,1 g) i olivoljegruppen. Lika uttalade blev inte skillnaderna beträffande tvillings- och akuta riskgraviditeter.  Oönskade bieffekter var ungefär lika vanliga i båda grupperna. Hos 29,2%

Förekom uppstötningar i ökad omfattning och 17% klagade över en otrevlig smak.  Man kunde också konstatera en något ökad förekomst av något försenade födslar efter beräknat förlossningsdatum i omega-3-gruppen (fiskoljegruppen).  Forskarna antar att omega-3-fettsyror betingar en nedtrappning av prostaglandinerna E2 och E2alfa samt en ökning av prostacyklinerna I2 och I3 vilket medför relaxation av myometriet och därmed en normalisering av graviditetslängden.

Ref.: Olsen SF et al.: Randomized  clinical trials of fish oil supplementation in high risk pregnancies. British Journal of Obstretics and Gynaecology, March 2000, Vol. 107, 382-396.

(25) Stationär komplementär naturmedicinsk behandling av atopiskabarneksem och andra atopiska sjukdomar

Den konventionella behandlingen av atopiska sjukdomar (astma, atopiskt eksem (böjveckseksem) och rhinokonjunktivit) är sällan särskilt framgångsrik på sikt.  Vart 10:e barn lider av astma och vart 6:e av atopiskt eksem.  I Allgäu-kliniken i tyska Bad Wörishofen har man utvecklat ett komplext naturmedicinskt behandlingsprogram för atopier och publicerat behandlingsresultaten med denna behandlingsmodell på 32 barn med atopiska sjukdomar i åldrarna ett till 12 år.  22 av barnen led av atopiskt eksem, 9 hade astma och 4 hade allergisk rhinit,  3 av barnen hade flera av sjukdomarna samtidigt).

Terapin baserade i princip på Kneipps behandlingsprogram med kostomläggning (huvudsakligen laktovegetabilisk kost), hydro-, termo- och rörelseterapi samt behandling med medicinalväxter (fytoterapi) som téer, naturläkemedel, badtillsatser samt omslag.  Dessutom fick 14 av barnen lära sig avspänningsövningar.

Resultatet av undersökningen visade att den ursprungliga konventionella terapin kunde förändras genom den naturmedicinska terapin hos 59%, den kunde reduceras hos  11% och den kunde helt upphöra hos 21% av barnen.  Hos  6% fick ursprungsterapin bibehållas och hos 3% ökas.  Terapiresultatet bedömdes av 90% av barnens föräldrar som utmärkt och 76% av de behandlande läkarna delade föräldrarnas uppfattning.  7 av de 22 barnen med atopiskt eksem var vid kurtidens slut helt symtomfria liksom 8 av de nio astmabarnen och alla barn med hösnuva.  Behandlingen tåldes väl av 90% av barnen.  Hos endast 12% av barnen var compliance (följsamheten för den givna terapin) bristfällig.  Efterkontroll av behandlingsresultaten efter 6 månader visade bestående god effekt av behandingen hos alla 72% och hos 90% av barnen med atopiskt eksem.  Även barnens allmänhälsa hade förbättrats påtagligt vilket tolkades så att de på kliniken utlärda förhållningssätten bibehölls i stor utsträckning även efter klinikvistelsen till glädje både för patienterna och försäkringskassorna.

Ref.: Bachmann, R. et al.: Naturheilkundliche Behandlung von Neuro-dermitis, allergischer Rhinitis und Asthma bronchiale bei Kindern – Ergeb-nisse einer Anwendungsbehobachtung.  Journal Pharmakol. U. Ther. 2/2000; 36-43.

(28) Symphytum off. – vallört effektiv vid fotledsvrickningar

Vallörtens läkande egenskaper är välkända ända sedan antiken. Det grekiska namnet symphytum officinale betyder sammanfoga(t) och hänsyftar till att örten hjälper till att sammanfoga benbrott.  Det har också traditionellt använts utvärtes vid benbrott och vrickningar. Växten verkar antiinflammatoriskt och antiexsudativt (mot exsudat/utgjutningar) samt befrämjar vävnadsnybildning och kallusbildning dvs. verkar läkande vid vrickningar och benbrott.

Vid den tyska idrottshögskolan (Sporthochschule) i Köln gjordes en studie där effekten av en salva med extrakt vallörtsrot (Kytta-Salbe) jämfördes med en placebosalva utan vallörtsrotextrakt.  I studien ingick 142 patienter med en genomsnittsålder på 32 år som hade en fotledsdistorsion (fotvrickning). Under 8 dagar behandlades skadan 4 gånger dagligen med antingen den aktiva salvan eller enbart salvbasen.  Från början var smärtorna lika i båda grupperna men vid försökets slut hade smärtorna i den aktivt behandlade gruppen minskat signifikant  jämfört med placebogruppen.  Samma förhållande gällde svullnadens grad och omfång.  Svullnadens omfång minskade med 6,4 cm i den aktiva gruppen mot endast 3,8 cm i placebogruppen.  Även den skadade ledens rörlighet ökade signifikant snabbare i verumgruppen.  Preparatet tåldes väl i båda grupperna.  Studiens resultat stämmer väl överens med den allmänna erfarenheten att vallörtrotextrakt har goda antiinflammatoriska, smärtstillande och antiex-sudativa egenskaper vid ledskador och att extraktet tolereras väl.

Ref.: Koll, R. et al.: Wirksamkeit under  Verträglichkeit von Beinwell-wurzelextrakt (Extr. Rad. Symphyti) bei Sprunggelenkdistorsionen.  Ergebnisse einer multizentrischen, randomisierten, placebokontrollierten Doppelblindstudie.  Zeitschrift fuer Phytotherapie (2000) 21, 127-134.

(29) Vitamin E och C sänker risken för havandeskapsförgiftning

Havandeskapsförgiftning (gestos) uppträder i ökad omfattning  hos vissa riskgrupper som förstföderskor, diabetespatienter och hos kvinnor med högt blodtryck, stora ödem och proteinutsöndring i urinen.  Allt detta kan leda till placentaavlossning, koagulationsrubbningar och i värsta fall dödlig hjärnblödning hos modern.   Nya studier visar att fria radikaler är involverade vid uppkomsten av havandeskapsförgiftning.

Gravida kvinnor med riskfaktorer för gestos fick under andra halvan av sin graviditet dagligen 400 IU vitamin E och 1000 mg  C-vitamin.  Den samtidiga tillförseln av båda vitaminer reducerade signifikant risken för havandeskapsförgiftning (gestos) med 75% jämfört med placebogruppen.

Fria radikaler tycks öka förekomsten av felfunktioner hos moderns blodkärl.  I plasma hos insjuknade kvinnor förkommer ett ökat antal markörer för oxidativ stress (t.ex. malondialdehyd) samtidigt som man finner låga halter av både vitamin E och C i både plasma och placenta.

En tidig tillförsel av höga doser vitamin E och C kan minska den oxidativa stressen, förbättra kärlfunktionen  och minska risken för graviditetstoxikos.

Ref.: Chappel, L.C.; Seed, P.T.; Briley, A.L. et al.: Effects of antioxidants on the occurrence of pre-eclampsia in women with increased risk: a rando-mized trial. Lancet (1999) 354, 810-816.

(30) Johannesört verkar antidepressivt och skonar hjärtat  

I en tysk dubbelblind, randomiserad multicenterstudie vid psykiatriska kliniken i Essen kunde man visa att johannesörtextrakt är ett bra alternativ till s.k. tricykliska antidepressiva inte minst därför att johannesört saknar  helt toxiska effekter på hjärtat utan rentav har vissa cardioprotektiva egen-skaper.  Man jämförde effekt och biverkningar av ett johannesörtpreparat  (LI 160 / Jarsin 300 med en dagsdos av 1800 mg) med ett syntetiskt tricykliskt antidepressivum Imipramin (Tofranil) vid lätta och medelsvåra depressioner.  Imipramin har ofta negativa effekter på hjärtat som bl.a. ger tydliga EKG-förändringar och tachycardi (snabb hjärtrytm).  I studien deltog 209  patienter  med säkerställd depression under 6 veckor.  De fick antingen 1800 mg Jarsin dagligen eller 150 mg imipramin (Tofranil).  Vid studietidens slut utvärderades ekg-fynden.  Man hittade ett flertal ekg-abnormiteter i Imipramin-gruppen men inga negativa ekg-förändringar i johannesörtgruppen utan tvärtom hos vissa patienter normaliserade ekg-fynd jämfört med vid studiens början..  Johannesörtextraktet Jarsin i hög dos på 1800 mg dagligen ger inte bara god antidepressiv effekt utan ger dessutom en påtaglig hjärtskyddande verkan och kan därför betraktas som ett säkert och effektivt alternativ till tricykliska antidepressiva.

Ref.: Czekalla, J. Et al.: The effect of hypericum extract on cardiac conduction as seen in the Electrocardiogram compared to that of imipramine.  Pharmacopsychiat 30 (1977) (Supplement) 86-88.

(31) Naturmedicinska behandlingar vid kvinnlig sterilitet

  I en tysk studie behandlades 49 kvinnliga patienter med sterilitet med naturmedicinska metoder.  Alla kvinnorna hade önskat sig och försökt få barn under en genomsnittlig tid av 32,4 månader.  Medan konstgjord befruktning (artificiell insemination) innebär en manipulation av hela befruktningsprocessen med konstgjord befruktning av äggceller utanför kroppen och hormonell stimulering av livmoderslemhinnan går den naturmedicinska sterilitetsbehandlingen ut på att optimera förutsättningarna för en naturlig befruktning.  Denna möjlighet utnyttjas alltför sällan men har bl.a. fördelen att kvinnan slipper de ofta förekommande själsliga belastningarna vid konstgjord insemination.  Endast om det föreligger anatomiska, irreparabla förändringar i kvinnans könsorgan borde artificiell insemination vara alternativet.

Naturmedicinsk sterilitetsbehandling är helhetsorienterad och ytterst individuell med  hänsynstagande till flest möjliga både kroppsliga och själsliga förut-sättningar.  Hela skalan av konventionella och naturmedicinska diagnostiska möjligheter bör utnyttjas ínklusive nödvändiga laboratorieparametrar.

Genomsnittsåldern hos de behandlade kvinnorna var 32 år.  Olika orsaker till steriliteten  utreddes och analyserades.  De använda komplementärmedicinska metoderna var: homeopati, akupunktur, neuralterapi, manuell medicin, fysikaliska behandlingar, badbehandlingar och psykoterapi respektive samtalsterapi.  Behandlingsresultaten är extremt goda: av 49 kvinnliga patienter med ofrivillig sterilitet fick 40 (!)  (81%) tillsammans  41 barn därav ett tvillingpar inom i genomsnitt 8,3 månader.  Ytterligare 7 kvinnor (14%) blev gravida men graviditeterna slutade med ofrivilliga aborter. Endast två kvinnor blev inte gravida!  Behandlingsresultatet är klart bättre än vad som normalt kan åstadkommas med artificiella metoder där det i regel blir graviditet hos 40% av patienterna inom ett 4-års-intervall.  Denna naturmedicinska behandling är dessutom avsevärt mycket billigare än konstgjord insemination som i Tyskland kostar circa 200.000 kronor per patient.

Ref.: Theiss, A. J.: Naturheilverfahren in der weiblichen Sterilitätsbehandlung. Ä.N. (Ärztezeitschr.f. Naturheilverfahren) 41, 10 (2000) 676-680.

(34) Ginkgo biloba vid Alzheimers sjukdom

På uppdrag av National Institutes of Health (NIH) genomförs det f.n. en stort upplagd dubbelblindstudie med ginkgoextraktet EGB 761 hos Alzkheimerpatienter vid universtitet i Pittsburgh, USA, under ledning av professor Steven T. DeKosky.  Målsättningen med studien är att ta reda på vilken inverkan ginkgoextraktet har på Alzheimersjukdomen.  Studien går under beteckningen GEM (Gingko Evaluation of Memory) görs på uppdrag av NHI och NCCAM (National Center for Complementary and Alternative Medicine) samt NIA (National Institute  on Aging).  3000 patienter skall delta och studien beräknas pågå i 6 år.  Patienterna skall antingen dagligen få 240 mg/d av Ginkgoextraktet EGB 761 eller placebo.  Man har valt det tyska ginkgopreparatet EGB 761 (som finns i Tebonin) som det bäst dokumenterade ginkgopreparatet som befanns verksamt vid Alzheimer-demens redan i en tidigare amerikansk studie (Le Bars et al.: JAMA 1997)

Information om studien i ”Today´s News l.8.2000 eller via internet: http://nccan.nih.gov

(37) Vitamin E för att förebygga kranskärlsjukdom?

Vitamin E rekommenderas världen över som ett säkert profylaktikum vid olika sjukdomar, bl.a. tumörsjukdomar, för tidigt åldrande, reumatiska sjukdomar, blodpropp och ateroskleros.  Rapporterna och rekommendationerna är ofta okritiska och de har lett till att konsumtionen av E-vitamin är rekordstor för närvarande.  Preparat av olika härkomst och med olika dosrekommendationer är oftast inte utvärderade med hänsyn till deras effekter och effektivitet.  Det kan därför ifrågasättas om den höga E-vitaminkonsumtionen är motiverad, men den är lättförståelig med tanke på att ca. 50% av befolkningen  i västvärlden dör av koronara hjärtsjukdomar.

Det är därför angeläget med en kritisk utvärdering av vitamin-E-supple-mentering för att förebygga koronar hjärtsjukdom.  Det är dessutom en viktig frågeställning om vitamin E kan rekommenderas utöver de allmänna behandlingsråden vid koronarsjukdomar (som rökstopp, fettfattig kost, motion, behandling av hyperkolesterolemi och diabetes, stressreduktion m.m.). 

I en artikel i Ärztezeitschrift fuer Naturheilverfahren november 2000 diskuteras problemet.  Den koronara hjärtsjukdomen (CHD) innebär att blodtillförseln till hjärtmuskulaturen inte är tillräcklig för att förse den med tillräckligt med syre och näringsämnen.  Vid CHD  föreligger oftast en igentäppning av kranskärlen genom fettrika s.k. plaques.  Den blockerade blodtillförseln till hjärtat leder efter hand till kärlkramp, infarkt och plötslig hjärtdöd.  Plaquebildningen sker i det inre av kärlväggarna (intiman) och dessa plaques förkalkas med tiden och kärlväggen hårdnar.  Det kan i sin tur leda till blödningar, sprickor och total igentäppning av kärlen.  Enligt dagens kunskap leder oxiderat LDL-protein till skador på kärlens endotel-skikt (där normalt blodkroppar inte fastnar) vilket gör att endotelet inte fungerar normalt och att vita blodkroppar (monocyter) kan fastna i och infiltrera kärlväggen.  Där omvandlas de till makrofager (ätarceller) som  tar upp  oxiderat LDL och bildar så småningom s.k. skumceller. Dessa kan spricka och leda till inflammation i kärlväggen och så småningom till förkalkade plaques – åderförkalkning – i kärlväggarna.   Således spelar oxidation av LDL (det ”onda” kolesterolet) en viktig roll i utvecklingen av ateroskleros.

Vitamin E (tocoferol) är en samlingsbeteckning för flera vitaminer som alla kemiskt härstammar från tocol och som beroende på var på grund- strukturen metylgrupper finns kallas för alfa-, beta- etc. tocoferol.  I naturen förekommer alfatocoferol som speciell isomer d-alfa-tocoferol som är den biologiskt mest aktiva tocoferol-isomeren.  1 mg d-alfa-tocoferol motsvarar 1,49 IE vitamin E.  Syntetiskt framställt E-vitamin består av 8 olika isomerer och kallas för dl-alfa-tokoferol.  Det senare är biologiskt mindre aktivt och 1 mg dl-alfa-tokotferol motsvarar endast l,0 internationell enhet (IE).  Det fungerar som standardenhet för vitamin E.

Vitamin E bildas i växter och kan som essentiellt näringsämne endast tas upp  via kosten.  En hög halt av naturligt E-vitamin finns i växtoljor och deras frön.  Mest vitamin E finns i vetegrodd-, solros- och olivolja.  Eftersom växtoljor är en essentiell näringskälla för människan räcker det inte med att reducera fettmängden utan det gäller att förändra fettsammansättningen genom att ersätta hårda animaliska fetter med ”mjuka” växtfetter.  Det tyska näringssällskapet (DGE) rekommenderar ett dagligt intag av 12 mg naturligt E-vitamin men i kliniska interventionsstudier används ofta betydligt högre doser E-vitamin (ofta mellan 100 – 800 mg/d) för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar.  Denna skillnad mellan de officiella rekommendationerna och den terapeutiska användningen av vitamin E beror på att myndigheterna vill garantera en basal försörjning med E-vitamin medan forskarna vill utnyttja E-vitamin som antioxidant för prevention och behandling av kärlsjukdomar. 

Experimentella laboratoriefynd  visar att vitamin E kan oskadliggöra fria radikaler och därigenom förhindra oxidation av de oxidationskänsliga fleromättade fettsyror som finns inlagrade i cellmembranens membranlipider. Härigenom skyddas cellmembranen mot oxidationsskador.  Vitamin E förhindrar också oxidation av det skadliga LDL-lipoproteinet som i oxiderat tillstånd skadar kärlväggen och som via ombildning till skumceller leder till ateroskleros.  Djurförsök visar att en genom fettrik kost framkallad åderförkalkning kan fås att gå tillbaka genom en daglig tillförsel av mellan 100 och 500 mg vitamin E.

Men djurförsök räcker inte för att ge svar på frågan om vitamin E duger för att förebygga och behandla CHD, därför behövdes det kliniska studier på människa och det finns redan några.  Mest omtalad är den s.k. US Nurses Health Study från 1993 med 87.245 kvinnliga deltagare i åldrarna 34 – 59 år som dagligen under 8 år vitamin E tillskott i doser mellan 2,8 och 208 IE E-vitamin.  I den undergrupp som fick största E-vitamintillskottet kunde risken för koronar hjärtsjukdom reduceras med upp till 34%.  En annan mycket omtalad interventionsstudie, den s.k. ATBC studien, där 29.133 rökare dagligen fick 50 IE E-vitamin och  20 mg beta-karoten dagligen under 8 år.  Resultaten blev nedslående.  E-vitamin gav knappast någon positiv effekt  på  förekomsten av lungcancer och den koronara mortaliteten minskade endast med  5,5%.  Beta-karoten gav t.o.m. en ökning av lungcancerförekomsten hos rökarna med 18% och en ökning av den koronara mortaliteten med 11,9%.  Några självklara slutsatser beträffande dessa vitaminers värde kunde inte dras av denna studie förutom att den åter som så ofta förr visade att rökning är en bland de mest hälsoförstörande aktiviteter en människa kan ägna sig åt.  I en annan interventionsstudie, CHAOS-studien från 1996 behandlades 2002 både manliga och kvinnliga patienter med CHD i åldrarna  53 – 71 år under en period av 3 år med dagliga E-vitamin-doser på mellan 400 – 800 IE. I denna studie kunde man visa att förekomsten av hjärtinfarkter minskade i interventionsgruppen med hela 77% jämfört med kontrollgruppen. Här kunde man således visa att infarktrisken minskade markant men totalmortaliteten var oförändrad hos dem som fick E-vitamin.

Sammantaget kan man konstatera att höga doser E-vitamin på mellan 400-800 mg/d till koronarpatienter leder till en kraftig minskning av antalet infarkter.  Huruvida en sådan supplementering är önskvärd hos hjärtfriska människor är osäkert.  Helt säkert är det viktigare att åtgärda kända hjärtriskfaktorer som rökning, fettrik animaliebetonad kost, stress och motionsbrist.  Det kan rentav vara riskfyllt att dagligen ta in E- och C-vitamin då det kan invagga människor i falsk säkerhet och kanske få dem att tro att de med dessa kosttillskott tryggt kan avstå från livsstilskorrektion och exempelvis fortsätta att röka. Fler studier behövs men vi har redan tillräckliga kunskaper om att sunda levnadsvanor ger det bästa skyddet mot många sjukdomar, inte minst CHD.

Ref.: Szuwart, T.: Vitamin E zur Prävention der koronaren Herzkrankheit?

Ärztezeitschr.f. Naturheilverfahren 41, 11 (2000) 737-743.

(44) Skyddar en kombination av vitamin E och C mot demenssjukdomar?

I en aktuell vetenskaplig studie fick 3.385 män i åldrarna mellan 71 -  93  år under flera år dagligen 200 IE vitamin E och 500 mg vitamin C och denna vitaminkombination kunde reducera förekomsten av vaskulär (kärlbetingad) demens med 88%  och förekomsten av övriga demenser med 69%.  Demenssjukdomarna ökar markant med stigande ålder och är ett stort problem för äldre människor.  Hos 65-åringar ligger frekvensen  mellan 4 – 11% och hos 85-åringar vid 24 – 47%.  Det förefaller som om s.k. fria radikaler är involverade i uppkomsten av demenser.  De kan ge oxidativa skador på cellmembranen och olika cellorganeller.  Cellmembranen innehåller en hög andel oxidationskänsliga fleromättade fettsyror och därför kan fria radikaler skada nervcellerna genom s.k. oxidativ stress och påskynda åldrigsprocesser- na i hjärnan.  Det betyder försämrad kognitiv förmåga, sämre korttidsminne och orienteringsförmåga något som är karaktäristiskt för olika demenser.  Antioxidantvitaminerna C och E kan minska den oxidativa stressen på hjärnan och därigenom skydda mot demensutveckling.

Ref.: Masaki, K. H. et al.: Association of vitamin E and C supplement use with cognitive function and dementia in elderly men.  Neurology 2000 (54), 1265-1272.

(45) Saltfattig kost till äldre kan innebära hälsorisker

Med tilltagande ålder förändras vätske- och elektrolytomsättningen i kroppen.  Vätskeandelen avtar och fettandelen ökar i motsvarande utsträckning.  Detta innebär vissa hälsorisker för de äldre speciellt om de inte äter en fullvärdig kost, dricker för litet och håller igen på salttillförseln.  Äldre människor känner inte av törsten lika tydligt som yngre och dricker därför ofta mindre samtidigt som njurarnas funktion avtar och njurarna därmed har det svårare att hålla tillbaka bl.a. natrium (salt) i kroppen.  Dessutom lider äldre människor ofta av svåra sjukdomar som hjärtsvikt, ödem (vätskeansamlingar), kroniska lungsjukdomar, infektioner och diabetes  som alla kan påverka vätske- och elektrolytbalansen.  Därutöver tar äldre ofta vattendrivande mediciner (diuretika) som ofta medför saltförluster.  Även hög feber och onormal svettning t.ex. vid stark högsommarvärme kan leda till saltförluster vilket medför att många äldre får cirkulationskollaps vid hög värme.

Saltfattig kost påverkar inlärningsförmågan negativt.  I en liten vetenskaplig studie gav man under en vecka omväxlande saltfattig respektive saltrik kost till 20  friska äldre personer mellan 65 – 85 år.  Resultatet av studien visade att försökspersonerna under den saltfattiga försöksperioden fick sämre prestationsförmåga och försämrade kognitiva funktioner än under den saltrika.  De fick bl.a. sämre korttidsminne och koncentrationsförmåga.

Ref.: Legal, H.-P., Salzarme Ernährung im Alter eher gefährlicher als nuetzlich.  Ärztezeitschr. F. Naturheilverfahren 42, 1 (2001), 8.

(48) Zinkbrist påverkar smak- och luktsinne.

Vid långvariga störningar i smak- och luktförnimmelsen och om man inte kan hitta neurologiska eller lokala orsaker i öron-näsa-halsområdet bör man tänka på att det kan föreligga zinkbrist.  Zinkbrist förekommer bl.a. vid hud-sjukdomen akrodermatitis enteropathika, levercirrhos och inflammatoriska tarmsjukdomar. Zinkbrist förekommer också som följd av behandling med diuretika s.k.  ACE-hämmare och hormoner.  Även lågt näringsintag speciellt av zink och ökade zinkförluster t.ex. vid inflammatoriska tarmsjukdomar, diarré, stark svettning, njursvikt och levercirrhos kan leda till zinkbrist, liksom högt alkohol- och sockerintag.  Tungmetaller och fytin-syra (i osyrat bröd) kan blockera zinkupptaget.  Ett tillförlitligt mått på zinkbrist är dels nedsatt lukt- och smaksinne, dels låg aktivitet hos leverenzymet alkalisk fosfatas och låga zinkvärden i neutrofila leukocyter.

Zink är ett essentiellt spårämne och det finns bl.a. som co-faktor i över 200 olika enzymer och zink är också viktig för syntesen av protein, för immun-försvaret, sårläkning, bennybildning, insulin- och spermieproduktion.  Zink finns bl.a. i kött, fisk, lever, spannmålsprodukter och grönsaker. Vegetarianer speciellt veganer liksom äldre (lågkaloriförbrukare) kan få i sig för litet zink. Hos dessa grupper får man tänka på zinkbrist särskilt om de lider av nedsatt lukt- och smaksinne.

Ref.: Heinitz, M., Geschmacks- und Geruchssinn bei Zinkmangel. Ärztezeitschr. F. Naturheilverfahren 42, 1 (2001) 44 – 48.

(62) Noni-juice förbjuden som kosttillskott i Tyskland

I Söderhavet kallas Nonibusken av infödingarna ”huvudvärksträdet” eller ”Smärtkiller” och de betraktar noni som ett slags husapotek.  Det indiska mullbärsträdet ”Morinda citrifolia” är sedan 2000 år känd i den hawaiianska Kahunamedicinen och i den indiska Ayurvedamedicinen.  Man använder frön, rötter, blad, blommor och nonifrukterna.  Med ”Söderhavets förtrollning” kan man göra fina affärer i Europa och USA.  Söderhavets undermedicin säljs i hälsokostaffärer och per postorder ofta med storartade löften om bot och  hälsa. Pga dessa falska löften är Noni-produkter inklusive den s.k. Nonijuicen strikt förbjudna i Tyskland.  Nonijuicen framställs ur Nonibuskens frukter och den ansågs från början ofarlig eftersom de farmakologiskt aktiva substanserna endast finns i buskens blad och stjälkar.  Extrakt från blad och stjälkar har på senare tid också blandats i den rena fruktjuicen.

Tyska konsumentskyddsmyndigheter har särskilt vänt sig mot Noni-juicen eftersom man i reklamen utlovar att juicen botar sjukdomar.  Sådana löften får endast ges för godkända och registrerade läkemedel.  Om Noni-juicen verkligen har läkande egenskaper varför registreras den då inte som läkemedel?

Noni innerhåller över 100 olika innehållsämnen som vitaminer, mineraler, enzymer, aminosyror och spårelement, oftast i blad och stjälkar.  Dessa fynd är i och för sig inte särskilt uppseendeväckande, man hittar lätt mellan 1000 till 10000 olika substanser i olika substanser.  Vad som är speciellt för Noni är att den är ovanligt rik på många ämnen som verkar som läkemedel vilket anses vara ett skäl för att vara särskilt försiktig med den.  Noni innehåller t.ex. scopoletin som är smärt- och inflammationshämmande.  Där finns också damnacanthal som påstås hämma tillväxten av cancerceller och bromelain som har en avsvällande effekt på nässlemhinnorna och motverkar blodets koagulation.  Enligt ett forskarlag på Fillipinerna kan Noniblad-extrakt döda tuberkulosbacillen.  Hittillsvarande forskningsrapporter är lovande men än så länge fattas det tillräcklig seriös vetenskaplig dokumentation för att Noni skulle kunna registreras som ett riskfritt läkemedel med givna indikationer, varför det än så länge är förbjudet både i Tyskland och Sverige.

Ref.: Noni als Nahrungsergänzungsmittel verboten.  ÄN 42, 4 (2001) 227-228.

Samt: Werner, M.: Noni, Das Handbuch fuer Anwender..Eruge-Verlag, 29,80 DM. med flera referenser