Tidigare studier har visat att s.k. oxidativ stress finns med i
sjukdomsutvecklingen av pre-eklampsi.  Därför har amerikanska forskare
genomfört en randomiserad,kontrollerad studie på effekten av ett
antioxidanttillskott på 283 kvinnor med ökad risk för
havandeskaps-förgiftning.
Högriskkvinnorna  identifierades genom doppleranalys av uterusartären och
om det funnits preeklampsi vid tidigare graviditeter. Hälften av
försöksgruppen (141 kvinnor) fick under 16:e till 22:a havandeskapsveckan
1000 mg vitamin C och 400 IE vitamin E per dag medan resterande 142 kvinnor
fick placebobehandling.  Markörer för kärlendotelaktivering (PAI-1) och för
placentadysfunktion (PAI-2) uppmättes varje månad fram till  förlossningen.
 Tecken på preeklampsi registrerades genom mätning av proteinuri (äggvita i
urinen) och förekomsten av högt blodtryk.
Resultat: tecken på preeklampsi förekom hos 11 av 141 (8%) i vitamingruppen
och hos 24 av 142 (17%) i placebogruppen.  Studiens slutsats är att
tillskott av vitamin C och E under gravidi-tet kan minska risken för
havandeskapsförgiftning hos högriskpatienter. Flera multicenter-studier är
befogade och önskvärda med tanke på fynden från denna studie och sjukdomens
allvarliga karaktär.
Ref: Chapell LC et al: Effects of antioxidants on the occurence of
pre-eclampsia in women at
increased risk: a randomized trial.  Lancet. 1999;354:810-16.

Effekten av kiropraktisk behandling jämfört med effekten av kiropraktisk
skenbehandling

Studiens syfte var att ta reda på hur mycket av placeboeffekt som finns med
vid kiropraktisk behandling.  Man valde ut 18 frivilliga studenter och
medarbetare vid en kiropraktisk klinik som hade rapporterat ländryggsbesvär
under det senaste halvåret.
Realbehandlingen utfördes med flexions- och traktions-teknik medan
skenbehandlingen utfördes med ett instrument som åstadkom enbart ett tryck.
 Behandlingsperioden varade i 2 veckor med totalt 4 behandlingar.
Behandlingseffekten registrerades med hjälp av en visuell analogskala (VAS)
för smärta och ett allmänt-välbefinnande-test (GWBS).
Resultat: både VAS och GWBS-poängen förbättrades vid båda
behandlingsprocedurer med en något större förbättring hos de flesta med
aktiv behandling.  8 av 14 patienter ansåg att placebo-behandlingen hade en
terapeutisk effekt. Denna preliminära studie gav användbar information om
hur en större  studie av effekterna av reell kiropraktisk behandling
jämfört med placebobe-handling skall läggas upp.
Ref: Hawk C et al: Preliminary study of the effects of a placebo
chiropractic treatment with sham adjustments.   J Manipulative Physiol.
Ther. 1999;22:436-43.

Översiktsartikel om hur höga doser av antioxidantvitaminer kan förbättra
effekten av konventionell cancerbehandling

Många studier och översiktsartiklar har publicerats för att belysa
betydelsen av olika antioxi-danter, livsstilen och kosten för att förebygga
cancer.  Däremot finns det betydligt färre publi- kationer som belyser
rollen av dessa faktorer inom cancerterapin.  Omfattande studier har av-
slöjat att enstaka antioxidanter som vitamin A (retinoider), vitamin E
(alfa-tokoferol), vitamin C (natriumaskorbat) och karotenoider kan starta
celldifferentiering och hämma celltillväxt i varierande utsträckning och
till följd av ett flertal skilda mekanismer i olika cellkulturer.  Man har
också funnit att enstaka antioxidantvitaminer eller kombinationer av dem
kan förbättra den tillväxthämmande effekten av strålbehandling, cellgifter,
hypertermi och immunmodulatorer på cancerceller och dessa effekter har
framför allt studerats i cellkulturer (in vitro).  Antioxidant-vitaminerna
kan också minska giftigheten av flera vanliga anticancermedel på friska
celler.

Fettfattiga och fiberrika kostformer kan ytterligare förbättra effekten av
vanliga anticancer-mediciner.  Föreslagna mekanismer för dessa positiva
effekter är att dessa kostformer ökar produktionen av smörsyra samt
bindningskapaciteten för olika potentiella mutagener
(muta-tionsframkallande metaboliter) som produceras av bakterier i
magtarmkanalen.  Höga fiber-och lägre fett-halter i kosten ger lägre nivåer
av tillväxtstimulerande faktorer såsom vissa prosta-glandiner och fettsyror
samt östrogen.

Slutsatsen som forskarna drar av alla olika studier är att man som
arbetshypotes kan acceptera att olika antioxidantvitaminer som
kosttillskott tillsammans med en fettfattig och fiberrik kost samt övriga
livsstilsförändringar (som rökstopp, ökad motion m.m.) kan förbättra
effekterna av olika anticancerbehandlingar.
Ref: Prasad KN et al.  Review article: high doses of multiple
antioxidant-vitamins: essential ingredients in improving cancer therapy.  J
Am Coll Nutr. 1999;18(1):13-25.

Förekomsten av alternativa terapier hos reumatologpatienter

Det är välkänt att olika alternativa terapier används i mycket stor
utsträckning av patienter med kroniska sjukdomar både i Amerika och i
Europa.  I syfte att utröna hur många och vilka reumatikerpatienter som
använder alternativa/komplementära behandlingsmetoder (CAM) gjorde ett
amerikanskt forskarlag  telefonintervjuer av 232 reumatiker inskrivna vid
tre universitetsklinikers reumatologmottagningar och vid tre privata
reumatologmottagningar.  Patienterna tillfrågades om hur mycket och vilka
CAM- terapier de använde, hur deras funktionella status var, om smärtor, om
de var nöjda med givna behandlingar och  hur mycket de använde sig av
konventionell sjukvård. 
Från offentliga källor fick forskarna demografisk information och bl.a.
uppgifter om förekomsten av patienter med reumatologiska diagnoser i det
undersökta området. Genom analys av de insamlade uppgifterna fick man fram
4 huvuddata om bruket av CAM  nämligen: historik, utsträckning och frekvens
av CAM i den undersökta gruppen samt huruvida CAM-användarna diskuterade
med sina läkare om CAM-användningen.
Resultat: ca.2/3 av det totalt 146 tillfrågade patienterna som lämnade svar
hade använt sig av olika CAM-terapier.  Av dessa 146 svarslämnare hade 82
(56%) pågaende CAM-behandlingar, och 132 (90%) använde regelbundet
CAM-behandlingar vid intervjutillfället och eller tidigare.  55 intervjuade
(24%)  hade använt  3 eller flera alterantivbehandlingar.  Bland
CAM-användar-na var artrospatienter i majoritet, liksom patienter med svåra
smärtor och sådana som hade någon akademisk examen jämfört med dem som
aldrig använde CAM.  Ca. hälften av CAM-användarna diskuterade CAM-terapierna med sina doktorer (reumatologer).  De
vanligaste skälen för varför man inte tog upp CAM-användningen med sin
läkare var att läkaren inte hade frågat om det eller att man hade glömt
bort (förträngt?) frågan. Rädsla för att möta läkarens ogillande anfördes
sällan som skäl för att inte tala med läkaren om CAM.  Diskussioner om CAM
förekom oftare mellan läkare och patient om patienten  hade fibromyalgi
eller om han eller hon regelbundet använde flera CAM-terapier.  
Studiens slutsats var att patienter med reumatiska sjukdomar mycket ofta
använder CAM. Svåra smärtor och artros talar för att patienter använder CAM
regelbundet men inte för att patienterna är mera benägna att diskutera CAM
med sina doktorer.  Att doktorer rutinmässigt frågar sina patienter om
CAM-bruk innebär sannolikt att förhållandet upptäcks.
Ref: Rao JK et al. Use of complementary therapies for arthritis among
patients of rheumato-logists. Ann Intern Med. 1999;131:409-416.

Grönt té - nya studier styrker dess hälsoeffekter

En notis i tidskriften Alternative Therapies nr 2/2000 (s.32)  refererar
två nya studier som båda bekräftar det gröna téts hälsosamma effekter. I
American Journal of Clinical Nutrition publicerades i december 1999 en
studie av Dulloo och medarbetare som visade att grönt té kan öka
energitillgången långt utöver vad som kan förklaras av det i det gröna tét
befintliga koffeinet. Det gröna tét ökar termogenesen, d.v.s.
värmealstringen, ökar energiförbrukningen och ökar dessutom fettoxidationen
(fettförbränningen) hos människan. 
En annan studie av Erba och medarbetar som publicerades i december 1999 i
The Journal of  Nutrition belystes den cellskyddande effekten av grönt té
och dess flavonoider på sjukdomsor-sakade cellskador.  Man hade observerat
en skyddande effekt av grönt té mot de oxidativa skador som åstadkommits av
järn på mänskliga leukemiceller i cellkulturer.

Nya mera liberala FDA-regler för marknadsföring av kosttillskott i USA

Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) - Socialstyrelsens och
Läkemedelsverkets amerikanska motsvarighet - har den 5 februari i år
introducerat nya regler som innebär en delvis reträtt från tidigare tuffa
marknadsföringsregler för kosttillskott.  Tidigare gällande regler från
1994 (DSHEA) tillät marknadsföring av nya kosttillskott utan
FDA-godkännande enbart om man i annonseringen inte påstod att produkten
skulle förebygga, behandla eller bota sjukdom. Enligt de nya reglerna får
annonsering/märkning av kosttillskott innehålla viss information om hur
produkterna påverkar kroppens struktur eller funktion.  "Behandlar
sömn-löshet" är ett (medicinskt) påstående som gäller sjukdomsbehandling
medan "Hjälper Dig att slappna av" är ett (numera godkänt) påstående som
gäller "kroppens struktur och funktion" trots att de kan hänföras till
samma tillstånd (hälsoproblem).  De nya reglerna är en följd av ett flertal
tidigare konflikter mellan FDA och kosttillskottsindustrin.  FDA har
klargjort liberaliseringen av reglerna med ett stort antal exempel på
tillåtna formuleringar.  FDA har därmed begränsat sjukdomsbegreppet.
Enligt de tidigare reglerna skulle t.ex. graviditet räknas som sjukdom!
Källa: Alternative Therapies nr 2/2000 s.32.

WHO uppmuntrar användningen av traditionella afrikanska mediciner

WHO (Världshälsoorganisationen) uppmanar numera bl.a. afrikanska länder där
traditionella örtmediciner utgör en viktig del av sjukvården att integrera
de inhemska örtmedicinerna i det officiella sjukvårdssystemet.  WHO
uppmanar dessutom sina afrikanska medlemsstater att
värna om de traditionella medicinska metoderna, att bevara kunskapen om den
egna traditio-nella medicinen och att odla och konservera de inhemska
läkeväxterna.  Målsättningen är att gynna en rationell och rimlig
användning av den inhemska traditionella läkekunskapen.
Mer än 80% av befolkningen i dessa länder får inhemsk traditionell
medicinsk behandling enbart eller utöver konventionell västerländsk
medicinsk behandling. Shamanerna vill dock inte så gärna dela med sig sina
kunskaper om de inhemska örtmedicinerna till farmakologerna 
eftersom de enligt deras mening mest bara är  intresserade av
medcinalväxternas läkande egenskaper (och inte shamanernas övriga
medicinska kunnande.)
Vid ett 3-dagarsmöte i Harare den 15. december 1999 kom konferensdeltagarna
 överens om att påverka sina respektive regeringar så att man i flertalet
afrikanska länder senast år 2020 hade integrerat den traditionella
afrikanska medicinen i den bassjukvård som skall erbjudas respektive
länders invånare. Konferensdeltagarna bad också WHO om finansiellt stöd för
att utveckla inhemska mediciner mot bl.a. malaria, hypertoni, diabetes och
HIV/ AIDS i regionen.
Ref: Alternative Therapies nr 2/2000s.30.

Hälsopåståenden för sojaprodukter godkända i USA

FDA i USA har godkänt hälsopåståendet att sojaprotein minskar risken för
kranskärlsjukdom.
Nyordningen gäller sedan den 26. oktober 1999 förutsatt att produkten
innehåller minst 6.25 g sojaprotein per portion.  Nyligen genomförda
kliniska undersökningar visar att sojaprotein - i motsats till animaliskt
eller annat vegetabiliskt protein - sänker blodets totala kolesterolhalt
och dessutom halten av det skadliga LDL-kolesterolet.   Både höga
totalkolesterolvärden och höga LDL-halter anses vara riskfaktorer för
utveckling av kranskärlsjukdom. Åtminstone 25 g sojaprotein per dag i en
kost fattig på hårda fetter och kolesterol kan åstadkomma en betydande
reduktion av kolesterolhalten i blodet.  Sålunda är numera ett flertal
hälsokost-produkter som sojakött, tofu, tempeh och sojadrycker (sojamjölk)
kvalificerade för de nya marknadsföringsreglerna i USA.
Detta nya godkännande av mera liberala marknadsföringsregler för
sojaprodukter i USA kom kort efter det att 3 nya studier hade publicerats
som visar att sojaprodukter kan ha skydds- effekter mot bl.a.
prostatacancer, bröstcancer och osteoporos.  Forskare vid universitet av
Cin-cinnati fann att användningen av sojaprodukter kan minska risken för
kranskärlsjukdom och osteoporos hos postklimakteriska kvinnor.
Fytoöstrogener som isoflavoner som finns rikligt i soja är naturliga
ingredienser  som kan fungera som  "naturliga östrogensubstitut" och de kan
minska eller förebygga de risker och oönskade bieffekter som kan hänföras
till användning av relativt potenta syntetiska östrogener.  I Sverige och
Finland har forskare vid universiteten i Helsingfors och Umeå funnit att
isoflavoner kan förebygga prostatacancer genom att blockera tumörtillväxten
under sjukdomens progressiva fas. 
Ref: Alternative Therapies nr 2/2000 s. 30.

Vitamin-E-tillskott är den enda rimliga vägen till sjukdomsförebyggande

Det är mycket svårt att enbart med kosten tillföra tillnärmelsevis lika
mycket E-vitamin  som man kan tillföra med kosttillskott och som behövs
exempelvis till hjärtpatienter.  Detta konsta-terar forskarna David H.
Emmert och Jeffrey T Kirchner i decembernumret 1999 av Archives of Family
Medicine.  Man skulle behöva äta 1000 mandlar för att tillföra 400 IU
vitamin E, d.v.s. den mängd som finns i många E-vitaminkapslar.  I deras
uppsats "The Role of Vitamin E in the Prevention of Heart disease" beskrivs
E-vitamin såsom en av säkraste tillgängliga läkemedlen mot hjärtsjukdomar
praktiskt taget utan kontraindikationer eller biverkningar!
Ref: Alternative Therapies nr 2/2000 s.32.

En jämförande studie av behandlingseffekten av osteopatisk spinal
manipulation jämfört med standardbehandlingen av patienter med smärtor i
länd- och korsrygg

Effekten av osteopatisk manuell behandling (d.v.s. spinal manipulation) hos
patienter med kroniska ryggbesvär är relativt okänd och icke närmare
studerad och denna terapi  hos ryggpatienter är kontroversiell. Likväl
används denna terapi i stor utsträckning på rygg-patienter.  För att
studera behandlingseffekten av spinal manipulation hos patienter med
kroniska ryggbesvär gjordes en randomiserad kontrollerad studie på 178 av
totalt tänkbara 1193 patienter med ryggbesvär i minst 3 veckor under det
senaste halvåret.  Av hela gruppen  på 178 patienter föll 23 bort av olika
skäl ("drop-outs").  Av resterande antal fick 72 patienter medicinsk
standardbehandling för ryggbesvär medan 83 patienter fick osteopatisk
manuell terapi.  Behandlingseffekten under 12 veckor mättes genom
poängsammanställning enligt olika frågedsformulär, en visuell smärtskala
samt genom mätning av rörelseförmågan.
Resultat: patienterna i båda grupperna förbättrades under 12 veckor.  Det
förelåg ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de båda grupperna
beträffande den primära behand-lingseffekten.  Däremot hade patienterna i
"osteopatgruppen" en signifikant lägre förbrukning av smärtstillande,
antiinflammatoriska och muskelavslappnande medikamneter.  Slutsatsen av
denna studie är att behandlingseffekten av osteopatisk behandling jämfört
med konventionell är likvärdig.  Det måste dock anses att vara en fördel
med tanke på alla potentiella biverk-ningar som är förenade med den
konventionella medicineringen att ha fått den osteopatiska behandlingen med
jämförbar terapieffekt utan läkemedel.  Tyvärr saknas det i redovisningen
av studien närmare uppgifter om  vilken typ av osteopatisk behandling som
användes.
Ref: Andersson GBJ et al. A comparison of osteopathic spinal manipulation
with standard
care for patients with low back pain.  N Engl J Med. 1999;341:1426-1431.

Flavonoider i té kan skydda mot åderförkalkning

Epidemiologiska studier har antytt att flavonoider i kosten kan ha en
skyddseffekt mot åder- förkalkning, men den vetenskapliga dokumentationen
är än så länge begränsad.  Vanligt té (Kina- eller Ceylonté) är en huvudkälla för flavonoider i Västvärlden (speciellt i England).
Europeiska forskare jämförde därför tékonsumtionen hos en 3454 personer som
var fria från ateroskleros vid studiens början med graden av ateroskleros
hos försökspersonerna  efter två till tre år.  Man mätte graden av
åderförkalkning genom att röntgenologiskt mäta upp placks i aorta (stora
kroppspulsådern) hos försökspersonerna  Efter korrektion för olika
"störfaktorer" som rökning, alkoholkonsumtion, kaffe, fett- och
vitaminintag m.m. kom forskarna fram till att det finns ett klart omvänt
samband mellan té-konsumtion och förekomsten av höggradig ateroskleros i
aorta.  Ju större tékonsumtion desto mindre åderförkalkning (färre och
mindre placks).  Sambandet var mera uttalat hos kvinnor än hos män.
Ref: Geleijnse JM et al. Tea flavonoids may protect against
atherosclerosis.  The Rotterdam study. Arch Intern Med. 1999;159:2170-2174.



Koksaltkonsumtionen och risken för kardiovaskulära sjukdomar hos
överviktiga

Det finns ett väldokumenterat samband mellan hög koksaltkonsumtion och högt
blodtryck och både studier på människa och djur visar att ett högt
koksaltintag ökar risken för stroke.
För att se om det finns ett samband mellan högt koksaltintag och
kardiovaskulära sjukdomar
hos överviktiga personer jämfört med normalviktiga genomfördes följande
prospektiva studie:
När den stora National Health and Nutrition studien genomfördes i början av
1970-talet av inkluderades av totalt 14 407 deltagare alla som var mellan
25 och 74 år gamla.  Av dessa var 2688 överviktiga och 6797 normalviktiga.   Man tog genom frågeformulär reda på den genom-snittliga koksaltkonsumtionen vid studiens början.
Förekomsten av kardiovaskulära sjukdomar samt mortalitet erhölls från
sjukjournaler och dödsstatistik. Under en genomsnittlig uppföljningsperiod
av 19 år registrerades följande för samtliga deltagare, både normal- och
överviktiga: 680 fall av stroke (därav 210 med dödlig utgång),  1727
hjärtinfarkter (därav 614 med dödlig utgång), 895 dödsfall totalt på grund
av kardiovaskulära sjukdomar samt 2486 dödsfall på grund av andra orsaker.
Hos de överviktiga med ett genomsnittligt energiintag av 7452 kJ och ett 100 mmol högt koksaltintag förekom en 32%ig ökning av strokeattacker, en 89%ig ökning av dödligheten i stroke, en 44%ig ökning av hjärtinfarktdödligheten, en 61%ig ökning av den kardiovaskulära dödligheten och en 39%ig ökning av den totala dödligheten i övriga sjukdomar.
Koksaltkonsumtionen var däremot inte korrelerad till en ökad risk för
kardiovaskulär sjukdom eller död hos normalviktiga.  Studien ger en klar
bild av att hög koksaltkonsumtion är en oberoende riskfaktor när det gäller
risk för kardiovaskulära sjukdomar och total dödlighet hos överviktiga.
Ref: Je J et al. Dietary sodium intake and subsequent risk of cardiovascular disease in ower-weight adults. JAMA. 1999;282:2027-2034


Antioxidanter i cancerterapin - deras verkan och interaktioner vid
onkologisk behandling

I den amerikanska läkartidskriften Alternative Medicine Review redovisas en
litteraturöver-sikt över vad som publicerats om det samtidiga bruket av
antioxidanter och konventionell terapi vid tumörsjukdomar. Det finns
nämligen en viss rädsla hos många onkologer att tillförseln av
antiooxidanter kan minska mängden av fria radikaler som bildas vid
strålbehandling och vissa typer av kemoterapi och därmed begränsa den av
fria radikaler framkallade skadeeffekten på tumörceller.  Man har därför
ifrågasatt om tillförsel av antioxidanter samtidigt med konventionell
cancerterapi kan vara kontraindicerad. Hittills gjorda studier har dock
visat att utifrån tillförda antioxidanter i regel ensamt medför positiva
effekter på olika tumörsjukdomar, utom för ett litet fåtal cancertyper.
Tvärtom så visar både djurförsök och humanstudier att det normalt inte sker
någon effektminskning av  given kemoterapi eller strålbehandling om man
samtidigt ger antioxidanter.  I själva verket förhåller det sig så att
många data talar för att effekten av given cancerbehandling ofta ökar om
man tillför antioxidanter samtidigt och att man dessutom ofta ser en
minskning av cancer-behandlingens negativa bieffekter. 


Ref: Lawson DW, Brignall M. Antioxidants in cancer therapy; their actions
and interactions with oncologic therapies.  Altern Med Rev.
1999;4(5):304-329.


Intag av kostfibrer, viktökning och risk för hjärt-kärlsjukdomar hos unga
vuxna

Kostens sammansättning påverkar bl.a. insulinsekretionen och höga
insulinnivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.  För att ta reda på
sambandet mellan fiberkonsumtion och insulinnivåerna i blodet, viktökning och övriga riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom och vilken betydelse övriga kostfaktorer har i detta sammanhang gjordes följande studie: "The Coronary Artery Risk Development in Young Adults" (CARDIA).  Studien är en multicen-terstudie som genomfördes i USA i tio år under åren 1985/86 - 1995/96.  Deltagarna i studien var 2909 friska svarta och vita personer i åldrarna 18 till 30 år vid studiens början.  Man undersökte kroppsvikt, insulinnivåer och övriga riskfaktorer för
hjärt-kärlsjukdom vid studiens början och slut efter 10 år. 
Resultat: efter korrektion för potentiella faktorer som kan påverka
undersökningsresultatet kom forskarna fram till att det finns ett lineärt
samband mellan lågt fiberintag och hög kropps-vikt, höga insulinnivåer
medan hög fiberhalt i kosten gav lägre kroppsvikt och insulinnivåer. Det
påvisades även ett motsvarande samband mellan lågt fiberintag och andra
hjärtriskfaktorer som högt blodtryck, höga blodnivåer av triglycerider,
(det skadliga) LDL-kolesterolet och fibrinogen men låga halter av (det
nyttiga) HDL-kolesterolet, men dessa samband var mindre tydliga.
Intressant är också att fiberintaget har relativt sett större betydelse än
högt intag av fett och speciellt av hårda fetter, socker och protein för
utvecklingen av hjärtriskfaktorer.
Studiens slutsats är att ett högt fiberintag är av större betydelse för att
förebygga hjärt- kärl-sjukdom genom att ge låga insulinnivåer och minskad
risk för övervikt  än fettkonsumtionen.  Den gemensamma mekanismen bakom de
positiva fibereffekterna anser forskarna vara att fibrer kan sänka
insulinnivåerna i blodet och att det kan skydda mot bl.a. övervikt och
övriga hjärtriskfaktorer. 
Ref: Ludwig DS et al. Dietary fiber, weight gain, and cardiovascular
disease risk factors in young adults.  JAMA. 1999;282:1539-1546.