Av Karl-Otto Aly, leg. läkare, specialist i allmän medicin och ordförande i Svenska Läkarföreningen för
Komplementär Medicicn

Det svenska Läkemedelsverket hotar att förbjuda det enda verkligt effektiva och absolut harmlösa natur(läke)medlet mot lätta hjärtbesvär: hagtorn eller crataegus. Crataegus är det stora läkemedlet mot lätta hjärtbesvär i alla kulturländer (dit Sverige tydligen inte skall räknas i fortsättningen om Läke-medelsverket får diktera villkoren). Crataegus är utomordentligt väldoku-menterat, effektivt och praktiskt taget fritt från biverkningar och uppfyller med god marginal alla villkor för att definieras som naturläkemedel. D.v.s. ingredi-enserna skall vara av naturligt ursprung, vara lämpligt för egenvård, skall tradi-tionelllt ha använts i Sverige, ha godtagbar vetenskaplig dokumentation och vara fritt från allvarliga biverkningar vid normal användning. Hagtorn saknar dessutom en lika effektiv och biverkningsfri motsvarighet bland läkemedlen – och ändå skall det förbjudas av det svenska Läkemedelsverket!!

Det har tidigare även i Sverige funnits ett antal som naturmedel godkända crataeguspreparat, bl.a. det ”stora” tyska läkemedlet Crataegutt, men alla utom ett (Crataegimin) har försvunnit från den svenska marknaden. Man använder internationellt olika extrakt (vatten, alkohol) eller torkad drog av hagtorns blad, blommor och frukter (bär) av olika hagtornsarter, vanligen crataegus oxyacantha (= c. laevigata) och c. monogyna. Enbart i Tyskland förekommer minst 20 olika på crataegus baserade registerade läkemedel och dessutom flera kombinationspreparat med bl.a. vänderot och digitalis, vilket säger en del om vilken betydelse man tillmäter hagtorn som läkemedel. Detta är helt logiskt i vår del av världen med en stigande andel äldre människor hos vilka hjärtat förr eller senare brukar svikta.

Indikationerna för hagtorn är: lätt nedsättning av hjärtats funktionsförmåga (lätt hjärtsvikt enligt NYHA (New York Heart Association) stadium I och II), lätt tryckkänsla i bröstet, lindrig kärlkramp och lätta hjärtrytmstörningar (långsam eller för snabb hjärtrytm) och enstaka extraslag. Det ges till äldre patienter på mycket vida indikationer som en generell hjärtstötta och den kände tyske farmakologiprofessorn R. F. Weiss kallar i sin lärobok ”Lehrbuch der Phytotherapie” crataegus ”das Pflegemittel des alternden Herzens” d.v.s. ”egenvårdsmedlet för det åldrande hjärtat” och det är mycket riktigt och logiskt det viktigaste och mest använda läkemedlet för äldre patienter med lindriga hjärtbesvär i Tyskland med sin åldrande befolkning. De farmakologiskt aktiva substanserna i hagtorn är dels de vitaminliknande flavonoiderna (bl.a. quercetin, rutin och hyperosid) dels s.k.procyanidiner (olika katekiner) samt triterpensyror och olika puriner. Vid försök på isolerade djurorgan och djurförsök på levande djur har man funnit en positiv inotrop effekt d.v.s. en stärkande effekt på hjärtmuskulaturen (ökad slagkraft), en kärlvidgande inverkan på kranskärlen, 
en svagt blodtryckssänkande effekt, en höjd tolerans för hjärtmuskulaturen gentemot syrebrist och minskat kapillärmotstånd med ökning av hjärtats presta-tionsförmåga. Crataegus har också en positiv inverkan på hjärtats retled-ningsförmåga och motverkar lätta hjärtarrytmier som extraslag och tillfällig snabb hjärtrytm. Effekten av hagtorn skiljer sig tydligt från digitaliseffekten, men hagtorn och digitalis (fingerborgsblomman) kompletterar varandra och digitalisdosen kan behöva minskas om man kombinerar de båda läkemedlen. Intressant att notera är också att hagtorn praktiskt taget är ogiftigt medan digitalis är mycket toxiskt. Är det kanske därför Läkemedelsverket vill förbjuda crataegus i Sverige? Jag skulle vilja tipsa myndigheten att koncentrera sina ambitioner för en bättre folkhälsa på att förbjuda för hjärtat verkligt toxiska och medicinskt verksamma droger som i Sverige säljs utan restriktioner som t.ex. det centralstimulerande dopingmedlet koffein (ofta förekommande i lite större doser i starkt kaffe och i barnens favoritdryck Coca-Cola), den starkt beroende framkallande drogen nikotin (i tobak och snus) samt det folkkära, tidigare som smärtstillande, desinficerande, lugnande och starkt beroende framkallande naturmedlet alkohol i brännvin, öl m.m.. I det sammanhanget kunde Läkemedelsverket göra mera motiverade och garanterat framgångsrika insatser för bättre hjärthälsa och folkhälsa än att förbjuda ett fullständigt ofarligt och välbehövligt naturläkemedel som hagtorn!

Ett flertal randomiserade, kontrollerade dubbelblindstudier visar övertygande att hagtorn har positiva terapeutiska effekter vid flera typer av hjärtsjukdom. Viktigast är att hagtorn fungerar i tidiga skeden av nedsatt prestationsförmåga hos hjärtat (begynnande hjärtsvikt enligt NYHA stadium I och II) med viss and-fåddhet i backar, trötthet, lätta kärlkrampssymtom samt tryckkänsla i bröstet, puls- och blodtrycksökning, hjärtfrekvensökning och extraslag. Man fann vid dessa studier signifikanta förbättringar av de flesta vanliga symtomen vid lätt hjärtsvikt liksom av den mentala prestationsförmågan (bättre hjärncirkulation sekundärt till bättre pumpförmåga hos hjärtat.) Belastbarheten av hjärtat vid cykelergometerförsök ökade med mellan 50 – 150 Watt. Samtidigt som man fick alla dessa positiva effekter kunde man konstatera frånvaron av både lindriga och allvarliga bieffekter. Alla dessa positiva verkningar kunde uppnås i tidiga sjukdomsskeden där man normalt inte ger så mycket behandlingar men där man vid sjukdomsprogress senare ger betydligt starkare mediciner med kraftigare biverkningar som digitalis och betablockare. Om Läkemedelsverket är oroligt för att man genom att ge hagtorn missar livsavgörande läkemedelsbe-handling så kan man gardera sig genom att förse naturläkemedlet med en varning att det endast får användas sedan läkare konstaterat att ingen allvarlig organisk hjärtsjukdom föreligger. Dessutom kan man ändra indikationen för 
hagtorn från den inkorrekta ”nervöst hjärta” till det mera adekvata ”lämpligt egenvårdsmedel för begynnande nedsättning av hjärtats pumpförmåga sedan läkare uteslutit allvarlig organisk hjärtsjukdom”. F.ö. är det ingen risk för att någon patient skulle avstå från att besöka läkare när han eller hon märker att naturmedlet inte hjälper.

Läkemedelsverket hävdar i sitt beslut att avslå registreringen av Crataegimin att tidig hjärtsvikt (enligt NYHA I) obehandlat leder till för tidig död (med ca.5%
per år) och det är säkert riktigt. Men om man (efter ett läkarbesök) väljer en ofarlig behandling med crataegus istället för skolmedicinsk behandling med ACE-hämmare t.ex. Captopril (med mängder av mer eller mindre allvarliga biverkningar enligt FASS) så är det inte längre fråga om att sjukdomen är obehandlad. Dessutom: eftersom hjärtsvikt i regel är symtomfattig blir den i alla fall i regel obehandlad med ovan nämnda risker medan den med crataegus kan bli framgångsrikt behandlad utan biverkningar och med positiva effekter på de flesta med hjärtsvikt sammanhängande symtomen. Tala om logik!

Om Läkemedelsverket behöver informera sig om crataegus vill jag föreslå att man noga läser den litteratur som redovisas i ESCOPs monografier (ESCOP står för European Scientific Cooperative on Phytherapy och består av Europas mest kvalificerade företrädare/professorer i ämnet fytoterapi/medicinalväxter).
Utförliga beskrivningar av crataegus och dess medicinska effekter finns också i två vid europeiska universitet i medicinstudierna använda läroböcker: 1) Lehrbuch der Phytotherapie av prof. R.F. Weiss, Hippokrates Verlag, Stuttgart, ISBN 3-7773-0347-X 2) Phytotherapie av professorerna Saller, Reichling och Hellenbrecht, Karl F. Haug Verlag, Heidelberg, ISBN 3-7760-1047-9. Även den tyska läkemedelskommissionen E har gett ut monografier om crataegus.

För övrigt hoppas jag att Länsrätten i Uppsala där Läkemedelsverkets beslut överklagats kommer att fatta ett för folkhälsan och för den enskildes rätt i hälsofrågor klokare beslut än Läkemedelsverket. Själv har jag i snart 40 år re-kommenderat många patienter crataegus vid lätta hjärtbesvär. Jag har enbart noterat positiva effekter av naturmedlet och under årens lopp haft mängder av tacksamma patienter nöjda med min på vetenskap och beprövad erfarenhet grundade rekommendation. Om Länsrätten mot alla vettiga argument inte kan bifalla överklagandet av Läkemedelsverkets beslut anser jag att frågan i allas intresse skall föras vidare till Europadomstolen!


Karl-Otto Aly, leg. läkare, specialist í allmän medicin, med lång erfarenhet av naturläkemedel bl.a. från välrenommerade kliniker för helhetsmedicin i både Tyskland och Schweiz samt efterutbildning i bl.a. fytoterapi.

 Tillbaka / Åter förstasidan