Abstrakt till anförande på Sjukgymnastdagarna Älvsjömässan 2001
|
||
AKTIV AVSPÄNNING, STRESSHANTERING & EGENVÅRDINLEDNING I dag behöver vi verkligen kunna lära
ut hur vi ska ta hand om oss själva för att klara livets påfrestningar av
olika slag och för att må bättre. Vi samlar på oss stress och olika spänningar
som på sikt allt för ofta ger upphov till olika besvär. Att minska sin
stress och sina spänningar borde vara en självklar del av vår dagliga
hygien och egenvård. Det är en färskvara liksom motion. METOD Genom ökad kunskap och medvetenhet
om stress och hur vi t.ex. reagerar på olika påfrestningar kan vi börja
analysera orsaker till vår stress och fundera på vad vi kan göra för att
minska dessa stressorer. Vi behöver hitta sätt att minska den stress och
spänning som sätter sig fysiskt och mentalt. Vi behöver också höja den
stresströskel vi har genom en allmänt sund livsstil genom bl.a. kost,
fysisk aktivitet, vila, naturupplevelser och en positiv mental inställning.
En helhetssyn på människan är mycket viktig. Aktiv avspänning kallar jag den
metod jag använder för ökad medvetenhet, närvaro, avspänning, friare
andning och hållning samt för att hitta tillbaka till en naturlig
muskelbalans och spänningsnivå. Metoden är inspirerad av bl.a. avspänningspedagogen
Birgitta Rudberg och den franska antigymnastiken och Thérèse Bertherat.
Enkla medvetna rörelser görs både i stående, sittande och liggande,
ibland med hjälp av olika bollar. Under
övningarna är man närvarande i det man gör, hur det känns under rörelsen
och även i vilopausen efteråt – känna efter vilka spår / effekter övningen
lämnar kvar. För all avspänning är upplevelsen av en god kontakt mot
underlaget viktig. Det handlar inte bara om att göra – utan att uppleva
och lära sig lyssna till sig själv och lära sig tyda kroppens signaler
– både varningssignaler och positiva signaler av ökat välbefinnande. Aktiv avspänning är något vi kan lära oss och ha glädje av till vardags. Det kan bli ett sätt att leva. ”Det gäller att koppla av i tid – för att inte bli avkopplad i förtid.”
/ Lisa Danåsen Wikström, sjukgymnast, oktober 2001.
|