Du har säkert känt dig stressad någon gång.
Hur reagerar vi på kortvarig / långvarig stress ?
Vad är det för skillnad mellan positiv och negativ stress?

Stress är något subjektivt som man kan säga uppstår när man upplever att det är en stor obalans mellan vad man kan prestera, vilka resurser man har kontra vilka krav andra eller man själv ställer på sig, t.ex. för höga krav och förväntningar - som man inte kan leva upp till eller för låga krav / understimulering som arbetslöshet, långtidssjukskrivning; man får aldrig använda sina kunskaper eller förmågor och visa vad man går för. Detta gör att kroppen uppfattar situationen som ett hot och reagerar därefter med en kamp-, flykt- eller "spela död"- reaktion.

Under stress förbereder sig kroppen helt omedvetet för en kamp- och flyktsituation, som är ett genetiskt arv för att kunna överleva. Det sker en stressreaktion, helt automatiskt via det autonoma (självstyrande) nervsystemet. Stresshormoner kommer ut i blodet (adrenalin, noradrenalin och cortisol) som sätter fart på det sympatiska "aktiverande"  nervsystemet, extra mycket socker och fett i blodet för att få energi, hjärtat slår snabbare, blodtrycket stiger och blodcirkulationen till musklerna ökar - medan den minskar till bl.a. matsmältningssystemet, spänningen i musklerna - hela kroppen ökar, andningsfrekvensen ökar, tårvätska och salivutsöndringen minskar. Kroppen får en riktig energikick - allt för att klara av en fysisk kraftansträngning. Vid "spel död"-reaktionen aktiveras den andra parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet som gör att man kan känna sig mycket trött, orkeslös, bli deprimerad bl.a.

Förr hade man rent fysiskt nytta av denna reaktion för att överleva när man kanske levde bland vilda djur och hade fienden. Då fick man också oftast utlopp för denna stressenergi genom att kämpa eller fly och efteråt kommer istället en spontan avspänningsreaktion. Man kanske blev knäsvag, magen "bullrade" igång igen, tårvätskan började rinna......

I dag är stressen oftast av ett helt annat slag, mer psykisk och psykosocial. Men kroppens reaktionssätt är fortfarande den samma. Stressen kryper sig på en utan att man kanske ens är medveten om den och den sitter i under längre perioder, utan att man får utlopp för denna kraftuppladdning. Har man en konflikt på arbetet t.ex. så kan man ju inte rent fysiskt börja bråka med chefen eller arbetskamraterna.....

Hela människan påverkas av stress, inte bara rent fysiologiskt. Den ökade muskelspänningen i kroppen kan leda till darrningar, stela och ryckiga rörelser och förändrad kroppshållning. Vår tankeverksamhet kan förändras,  koncentrationsförmåga och minnet försämras, vi kan göra felaktiga bedömningar, ha svårare att se problemlösningar och anpassa oss socialt. Även känslomässigt kan vi reagera med obehag med t.ex. ilska, irritation, rädsla, ångest eller skuldkänslor.

Positiv stress är när man kan ha nytta av stressreaktionen. Inför t.ex. vissa mer krävande uppgifter eller framträdanden skärper man sig extra och presterar bättre, både fysiskt och intellektuellt - om man har "lagom" stressnivå. En del människor fungerar bättre och får mer gjort under en viss press / stress. Ni kanske känner till att om man inte har så mycket att göra får man ingenting gjort, men om man har mycket att göra så får man plötsligt gjort en hel del! Stressen kan räknas som positiv när det gäller inför speciella tillfällen eller kortare perioder av stimulerande arbete. Det kan förstås bli för mycket av detta också då stressbelastningen blir för kraftig eller för långvarig om vi inte få tillräckligt med vila och återhämtning emellan. Då övergår det till negativ stress. Effektiviteten avtar mer och mer, vi blir okoncentrerade, överbelastade, oroliga, lättirriterade och det kan efter en längre period leda till sömnbesvär och utmattning. 

Negativ stress kännetecknas ofta av vanmakt, olust, vantrivsel och tristess. Arbete vid löpande band är ett exempel där man inte har möjlighet att själv påverka. Stressen kan också vara för hög under för lång tid. Då tär det på kroppens resurser och kraft. Det kan t.ex. ge trötthet och infektioner som lättare kan bryta ut. Vi kan på sikt bränna ut oss tömma våra krafter  fysiskt, psykiskt och känslomässigt - till slut säger kroppen ifrån. På lång sikt kan man utveckla stressrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, muskelbesvär, spänningshuvudvärk och andra sjukdomar som kan relateras till stress.

Stress är helt individuellt och är en subjektiv upplevelse beroende på hur vi tolkar en situation och upplevs olika från person till person. En person i balans, utvilad och välmående kan se en ny förändrad och kanske svårare arbetsuppgift som en utmaning - något som är roligt och positivt. En annan person som är ur balans och redan har mycket förändringar omkring sig,  i sin familjesituation t.ex., kan se denna arbetsförändring som ett hot och ytterligare en förändring som oroar, ger stress och är negativt för personen. Hur vi reagerar beror mycket på vilken stresströskel vi har, tidigare upplevelser och händelser vi varit med om, ärftlighet och vilken personlighetsdrag vi har. Det varierar även  för en och samma person beroende på hur vår kondition är och hur vi mår för tillfället.